Första snön

Idag föll den första snön i Umeå. Det var blåsigt, iskallt och förstås alldeles underbart vackert.

Tekniken slår tillbaka

Om det är något som kan göra mig tokig så är det strulande teknik. Idag hade jag bestämt med min kompis Annica att vi skulle prata lite på Skype. Jag hade sett till att fråga Martin hur det fungerade med att koppla in head-setet i hans dator och kände mig därmed förberedd inför samtalet som hade bestämts till klockan 9 imorse. Jag hade även passat på att skryta med att jag numer alltid vaknar runt klockan 6 på morgonen, alldeles av mig själv, så jag såg framför mig att jag skulle hinna påta på ett bra tag innan dess.

Och vad hände imorse då? Jo, efter att Martin hade åkt till jobbet somnade jag för första gången på länge om och vaknade inte förrän strax innan klockan 10! Lite stressad och förbryllad över denna plötsliga sömnighet (i och för sig bra eftersom jag känner mig mindre sjuk idag när jag fått sova mer) försökte jag snabba mig att fixa frukost så att jag skulle hinna prata med Annica innan hon skulle iväg till jobbet. Det var då tekniken vände sig mot mig. Först fungerade inte internet, därefter fungerade inte mikrofonuttaget. Jag försökte koppla in sladdarna på baksidan av datorn istället, men det var svårt att komma åt där och helt kolmörkt. Jag drog ut alla sladdar som verkade ha med saken att göra och testade runt med head-setet. Inget fungerade dock och alllt jag fick för mina mödor var att jag upprepade gånger slog i huvudet, skrapade knäna och kände mig allmänt arg. Det är så retfullt när tekniken vänder sig mot en på det där sättet och det värsta är att det alltid är jag som får ont när jag i ilska slår till något.

En studie i granatäpple

Under flera månader har jag tänkt att jag borde köpa ett granatäpple och fota det, men det har liksom aldrig blivit av. Så i söndags när jag och Martin var och handlade kom jag äntligen på att jag skulle köpa ett. Martin förundrades över att jag skulle köpa en frukt bara för att fota den, men jag tyckte att 10 kronor var ett billigt pris för ett snyggt motiv.

Idag hade jag sedan äntligen möjlighet att fota mitt granatäpple, eftersom jag är förkyld och hemma från jobbet. Med så stor entusiasm som halsont, ont i öronen och en allmän matthet kunde uppbringa grep jag mig an att skära sönder frukten. Först blev jag lite besviken eftersom den inte alls var så mörkröd som jag hade föreställt mig. Men sen insåg jag att, hallå, jag gillar ju faktiskt rosa, och fotade glatt på. Det var dock inte en helt smidig frukt att arbeta med. Jag lyckades tappa en kärna på golvet, som jag senare trampade på. Tydligen hade jag även spillt lite fruktsaft på golvet, som även den kladdade sig fast i min strumpa. Men vad gör man inte för konstens skull? Nu gäller det bara att även göra en insats för kärlekens och husfridens skull och städa bort alltsammans innan Martin kommer hem från jobbet.

Skogsvaktarpasta

Igår lagade jag och Martin en riktigt god pastarätt och jag tänkte vara snäll och dela med mig av receptet.

Skogsvaktarpasta

400 g pasta
2 vitlöksklyftor
1 piri-piri
½ dl finhackad persilja
3 msk olivolja
200 g säsongssvamp
ca 300 g salsiccia (alt. annan stark korv)
1 dl torrt vitt vin
1 skvätt matlagningsgrädde
1 tsk salt
50 g parmesan

Finhacka vitlök, piri-piri och persilja och fräs i olivoljan. Skiva svamp och korv och tillsätt det i pannan. Fräs en stund innan du häller i vinet, vänta ytterligare någon minut innan du häller i grädden. Salta. Sänk värmen och låt dra på svag värme. Koka pastan al dente i välsaltat vatten. Häll den avrunna pastan i stekjärnet med såsen och rör om ordentligt. Strö över riven parmesan.

Det var det ursprungliga receptet. Vi gjorde på ett lite annat vis. Exempelvis fanns det ingen piri-piri på affären, så jag köpte en röd chilifrukt istället. Vi använde vitt matlagningsvin istället för riktigt vin. Och eftersom jag inte riktigt gillar svamp, och dessutom glömde att köpa det, så skippade vi det. Hur som helst så blev det riktigt gott och det kändes som en bra maträtt som går att variera i det oändliga beroende på vad man gillar eller vilket humör man är på. Dessutom gick den snabbt att laga, vilket alltid uppskattas. Så, det var dagens mattips.

Bild och recept från Damernas Värld, nr 12 2008

Koll på bloggar

Jag har upptäckt en ny, väldigt praktisk sak: en sida som heter bloggkoll.com. Där kan man snabbt och enkelt söka upp sina favoritbloggar och välja att prenumerera på dem. Därefter, när man surfar in på sidan, får man upp en lista med de senaste inläggen från de bloggar man vill följa.

Vanligtvis brukar jag högerklicka på alla blogglänkar jag har till höger och öppna dem i varsin flik, därefter sitter jag och hoppas på att folk ska ha uppdaterat. På detta sätt försvinner visserligen lite av spänningen, men jag tycker ändå det verkar oerhört praktiskt. Och titta, jag egobloggade lite och sökte upp mig själv på den sidan. En prenumerant hade jag, där ser man.

PS. En liten uppdatering. Jag upptäckte att man även kan spara sina favoritinlägg hos favoritbloggarna, och då hamnar de i en egen lista. Hur bra är inte det? Som en extra bonus byts "Spara" ut mot "Ospara" när man har klickat på länken (om man skulle ångra sig alltså), norrländskt och bra.

Höstvackert

Igår förmiddag tog jag och Martin en liten promenad runt området. Hösten börjar ju vara ganska långt gången, men det fanns fortfarande en del vackra gula löv att fotografera. Och så alla dessa röda bär som pryder buskar och träd förstås.

Martin var som vanligt ganska tålmodig och lät mig fota ett tag på varje motiv jag stannade vid innan han började tycka att vi skulle vidare. Jag föreslog att han skulle prata med mig när det blev tråkigt, men som han påpekade så är jag inte så kontaktbar när jag kryper runt på knäna bland höstlöven och försöker hitta den bästa vinkeln för motljusbilder. Det är nog bara att inse att fotopromenader främst är en soloaktivitet, i alla fall när jag är på riktigt fotohumör och vill stanna var tionde meter för att föreviga något. En vacker och mysig promenad var det hur som helst.

Grönsaker i snygga skålar

På pappas kalas var det mat i stora mängder som gällde och hela förmiddagen gick åt till att göra de sista förberedelserna. Det fanns som synes hela skålar med körsbärstomater och bönor. När jag såg hur snygga grönsakerna såg ut i de vita Margrethe-skålarna blev jag ganska så avis. Jag köpte likadana fast röda i våras och är hemskt nöjd med dem, med de vita är liksom ännu mer stilrena.

Det roliga är att pappa fick dem i ett lotteri. Eller så här var det: En kvinna hade vunnit två uppsättningar med vita Margrethe-skålar och hon verkade inte ens tycka de var särskilt fina. Därför bytte hon en av uppsättningarna mot ett taco-serveringsset som pappa hade vunnit. Ett smart byte av honom, tyckte jag.

Kinesisk lykta och en grön vas

Här är en annan av buketterna som pappa fick. Den innehöll en lustig snittblomma med dessa lyktliknande blombollar som nästan har en lite kinesisk touch över sig. Även denna bukett är i en vas som kommer från farmor, den är riktigt stilren och snygg i mörkgrönt glas. Den dagen pappa blir less på den har jag upplyst honom om att den kan hitta ett kärt hem hos mig.

Rosa blommor och en gammal vas

En av buketterna som pappa fick på sin 50-årsfest. Nästan den enda som inte innehöll höstfärger dessutom. Titta på den söta vasen, jag tror den kommer från farmor. Jag gillar den där typen av formpressat glas, det andas liksom syrénberså, sockerkaka och kafferep.

En gammal kopp från farmor

Den här pyttelilla koppen har jag fått efter farmor. Efter att ett långt tag ha förvarat sminktops i bestämde jag nu att den skulle få vara en ljuslykta i fönstret istället. Det var rätt passande, tyckte jag. En komisk detalj är mönstret längst ner, typ rötterna, ser inte det lite ut som tänder? Nåväl, rätt så söt är den i alla fall tycker jag.

Höstens alla färger

Här är några bilder från när de olika löven och bären jag och Martin samlade in (för att ha som bordsdekoration) låg och torkade på gamla tidningar. Är inte höstlöv bland det vackraste som finns?

Stilleben i morgonljus

I pappas trädgård finns det en buske av arten rosentry. På sommaren har den vackra, ljusrosa blommor och på hösten klarorange bär. Vi kom fram till Luleå på fredagskvällen och i vårt sovrum var persiennerna redan fördragna, men morgonen efter överraskades jag och Martin av att de här fina bärkvistarna stod i fönstret. Och i farmors gamla vas dessutom. Ett förtjusande stilleben, tyckte jag.

Ps. Visst är det alltid lite krångligt att böja ordet orange. Jag har läst att man även kan skriva orangea, men det ser så otympligt ut. Det får bli lite skillnad på uttal och utseende helt enkelt.

Martin hittade ett sällsynt stort lönnlöv

I helgen fyllde pappa 50 år, vilket firades med en stor fest. Jag, Martin, Malin och Daniel åkte upp tillsammans och hjälpte till med festligheterna. Förutom att tillreda potatissallad (enligt Anna R:s recept) fixade vi en del andra saker. Som det här med dekoration. Jag gillar verkligen höstlöv och tyckte det kändes bortkastat att inte utnyttja att pappa fyller år mitt i gula löv-säsongen. Alltså tog jag och Martin en paus från hackandet och rörandet och begav oss ut på höstjakt. Vi samlade rönnbärsklasar och försökte hitta så fina löv som möjligt.

Daniel, som hade krattat löv hela morgonen, hade noterat ett lönnlöv bland syrenlöven (en katt bland hermelinerna så att säga) som borde ha blåst in någonstans ifrån. Eftersom vi tyckte det vore fint att ha några sådana på bordet också, gick vi ett varv runt kvarteret för att spana omvi kunde hitta några lönnar. Mycket riktigt gjorde vi det. Lövet på bilden var det i särklass största vi hittade och det fick mig att tänka på en komisk liten notis jag såg i NSD förra sommaren. Det var ett litet foto på familjesidan under rubriken "För 50 år sen" och där avbildades en 10-årig pojke med ett stort löv i handen. Undertexten löd: "Sture Åkerlund från Svartbjörnsbyn hittade ett sällsynt stort blad från en asp". Alltså var jag tvungen att fota Martin på samma sätt.

Rosa och vitt

Vi fick den här blomman av Martins föräldrar för några veckor sen och den är riktigt söt tycker jag. Just den där tonen av rosa i det vita är så fin.

Ny frisyr

Regnet fortsätter att ösa ner i Umeå, men det är ändå en riktigt bra dag idag. Förutom att det är underbart med en ledig dag, så har jag dessutom äntligen klippt mig. Jag träffade min fina frisörkompis Giggi på bibliotekscaféet först för lite lunch och sen fick jag njuta av att bli ompysslad i håret i 45 minuter.

Å ena sidan ser mitt hår oftast rätt likadant ut hur jag än klipper mig, lockarna gör att det alltid lägger sig på ungefär samma sätt. Men å andra sidan så är det verkligen skillnad när det är bra klippt, det är som ett annat lyft i det. Nu behöver jag bara köpa lite hårfärg och fräscha till utväxten med så är det perfekt. Som ni märker är jag fylld av den lätt lyriska känsla som bara en ny frisyr eller för den delen en ny väska kan ge. Nu ska jag bara packa mina och Martins saker inför resan upp till Luleå som ska företas om någon timme. Pappa fyller 50 år på söndag och det ska firas rejält på lördag med öppet hus och massor av mat. Blir nog hur bra som helst tror jag.

Rött och vitt

En kvinna på flickr (fotosidan jag hänger på) kontaktade mig och frågade om hon fick göra en diptyk med ovanstående två bilder. Hennes bild på granatäpplet och min på det rödvitrutiga tyget. Jag tyckte de blev fina ihop och det ger mig nästan lite julkänsla att se det här.

Fredagsblommor

Samma blomma, men från olika håll.

Små glädjeämnen i vardagen

Idag åt jag lunch hemma och medan jag väntade på att thaigrytan skulle värmas i micron fotade jag några saker som jag kände gjorde mig lite extra glad.

Ett nytt nummer av Sköna hem.

En rosa disktrasa, varför finns inte så här söta året om?

Söta kryddkvarnar mot mosaik.

Att min orkidé äntligen börjar skjuta en ny blomstängel.

Höstvackert

Så här vackert är det just nu.

Högtalarspekulanternas motvilja mot telefonen

Som en uppdatering på gårdagens inlägg kan jag meddela att fåtöljen faktiskt var det första som blev sålt. Martins föräldrar var på besök och hans mamma satt i fåtöljen när kvinnan ringde och frågade om den, en halvtimme senare kom hon och hämtade den så då fick Christine sitta i soffan istället. Uppenbarligen föll köparen för mitt finessrika försäljningsspråk! Visserligen skulle de bara ha fåtöljen i sovrummet för att slänga kläder på, men ändå.

En annan observation gäller Martins gamla golvhögtalare som han också annonserade ut. Det är sådana där riktiga hifi-högtalare för musikfantaster. Komiskt nog verkar det mest vara kufar som sitter och spanar på dylika annonser. En av spekulanterna sms:ade och ställde sina frågor, han ville att vi skulle skicka dem på bussgods till Ystad. En annan kille mailade och skrev att han var intresserad och att Martin kunde ringa upp honom. Jag menar, vad är det för folk som inte vågar ringa upp och höra sig för om det de vill köpa? Nåväl, så länge han får sälja dem så spelar köparens sociala talanger mindre roll.

Försäljning på Blocket

Idag har jag hjälpt Martin att lägga ut några annonser på Blocket. Det är ju ett allmänt nöje att läsa annonser där och förfasa sig över hur folk skriver. Förutom alla särskrivningar så brukar det vara en del härliga uttryck som figurerar. För att smälta in och försöka prata upp hans gamla fåtölj använde jag exempelvis uttrycken "stilren" och "lättmöblerad", särskilt det sistnämnda känner jag mig riktigt nöjd med. Jag höll mig dock från det bästa uttrycket; "perfekt för ungdomslyan". Som Martin sa så står ju faktiskt hans namn med i annonsen, så han ville inte behöva skämmas allt för mycket.

PS. Bara för att retas ringde jag upp honom från jobbet och låtsades vara intresserad av fåtöljen, men efter jag hade presenterat mig som Greta Svensson och han precis skulle börja svara på frågor så började jag skratta så mycket att han förstod vem det var. Mitt pokeransikte lämnar tyvärr lite övrigt att önska...

Rosa och fint

I fredags tog jag och Martin en liten shoppingtur på eftermiddagen och då fyndade jag dessa två saker plus en vas och ett ljusfat för 160 kronor sammanlagt på Mio. Inte illa alls om man gillar söta, rosa saker.