Badkrukan inom mig

Jag har blivit en riktig badkruka med åren har jag insett. När jag var liten kunde jag bada hur länge som helst och i vilka temperaturer som helst. Numer är det en plågsamt lång process innan jag doppat hela mig, jag måste liksom långsamt vänja mig vid temperaturen. Dessutom ingår det mycket ooh-ande och iih-ande, uppdragna axlar och viftande armar innan hela jag är blöt. För några somrar sen var jag och badade med en vän och hennes kompis. Efter att ha iakttagit min badprocess tyckte vännens kompis att jag såg ut som en Fellini-kvinna när jag badade, vilket jag tyckte var en schysst kommentar. Allt som andas Italien och 50-tal är bra i min bok...

På spaning... VII

Här handlar det om Marcels mormor som bara köper saker som ger intellektuell behållning; "särskilt den behållning som skänks av ting med sådant skönhetsvärde att de lär oss att söka lyckan i annat än välmåga och fåfänga".

"Och när min grandtante ville framställa klagomål mot min mormor kunde hon peka på de många fåtöljer som mormor förärat nygifta par eller gamla äkta makar och som redan vid första försöket till begagnande störtat samman under mottagarnas tyngd. Men min mormor skulle ha funnit det småaktigt att tänka för mycket på hållfastheten i ett snideri där man ännu kunde urskilja en blomma, ett leende ansikte eller en vacker bild ur det förflutna. Även det som hos dessa möblermotsvarade ett praktiskt behov tjusade henne, just därför att det utformats i en numera mindre vanlig stil, liksom de gamla talesätt i vilka vi kan urskilja en metafor som blivit utnött och inte längre förekommer i modernt språk. Just i de romaner av George Sand som hon gav mig i namnsdagsgåva fanns fullt av sådana uttryck som fallit ur bruk och därför återfått sitt bildvärde, talesätt som man numera endast möter hos lantbefolkningen. De påminde om antika möbler, och min mormor hade hellre köpt dem än några andra, på samma sätt som hon hellre skulle ha hyrt ett hus där det fanns ett gotiskt duvslag eller något annat av dessa ålderdomliga föremål som utövat ett gagneligt inflytande på sinnet genom att locka till outförbara resor i tiden."

Bitterhetens ljuvlighet

Under rubriken "Konsten att vara arg" presenterar Berglin denna underbara bitterhet...

Uppryckning eller maniskt energirik

Den här är så kul, jag har också reagerat över just den reklamfilmen..

Sanna vänner och andra vänner

Såg denna Stenmark i min dator och kom att tänka på en rolig grej jag hörde på posten för några somrar sen. En av de andra brevbärarvikarierna hade sett att det på en lägenhetsdörr hade kommit upp en skylt där det stod "endast våra vänner är välkomna". Detta är ju väldigt kul i sig, för det känns inte som att det är så ofta som ovänner försöker tränga sig på. Dramatiken stegrades dock, för någon vecka efter att denna skylt kommit upp så hade de strukit och ändrat så att det stod "endast våra sanna vänner är välkomna", så uppenbarligen blev de ansatta av folk med ont uppsåt...

Porslinlammstjuvar hör hemma i nionde kretsen!

Den här är charmerande brutal!

På spaning... VI

Om böcker med tvivelaktig påverkan på små barn...

"Jag fick senare veta att min mormor ursprungligen valt Mussets dikter, en bok av Rousseau samt 'Indiana'; ty å ena sidan ansåg hon böcker utan litterärt värde vara lika skadliga och osunda som karameller och bakelser, å andra sidan föll det henne inte in att geniets mäktiga ande kunde ha en farligare och mindre livgivande verkan även på ett barns själ än frisk luft och havsvindar på dess kropp."

På spaning... V

Detta underhållande citat handlar om familjens hushållerska Francoise, som den lilla Marcel ber lämna fram en biljett till hans mor. Eftersom monsieur Swann är på besök har Marcel fått klara sig utan sin godnattkyss från modern, vilket är för plågsamt för honom att bära och han kommer därför på att han ska skriva en biljett till henne där han ber henne komma till honom. Han misstänker dock att hushållerskans bestämda åsikter om det passande skulle hindra henne från att lämna över biljetten...

"I fråga om vad man får göra och inte får göra besatt Francoise en strängt bjudande, omfångsrik, subtil och omutlig samling lagar vilka förlorade sig i ogripbara eller meningslösa distinktioner, som kom dem att erinra om de lagböcker från antiken, där man vid sidan av de grymmaste föreskrifter om till exempel att avliva spädbarn, finner överdrivet samvetsömma förbud att koka en killing i dess moders mjölk eller att äta en viss nerv i lårbenet på ett djur. Dessa Francoises lagar måtte - att döma av hennes plötsliga och halsstarriga vägran att utföra en del av de tjänster vi bad henne om - förutsätta sociala komplikationer och mondäna raffinemang av sådana mått att det var otänkbart att hennes omgivning eller hennes erfarenhet som tjänarinna på landsbygden kunde ha inspirerat dem. Man tvingades antaga att hon inom sig bar ett urgammalt, ädelt och missförstått franskt förflutet ... I föreliggande fall var den lagparagraf som sannolikt skulle förbjuda Francoise att - om inte elden var lös - för min obetydliga persons skull gå in och störa mamma i monsieur Swanns närvaror, helt enkelt ett uttryck för den vördnad hon hyste inte bara gentemot föräldrar, liksom gentemot präster, konungar och avlidna, utan även för hennes aktning inför främlingen som åtnjuter husets gästfrihet".

Bergman sprider skräck

Denna Berglin har rubriken "Bergman mot sommarens plågor" och den är så himla kul. Jan Malmsjös karaktär i Fanny & Alexander är så otroligt obehaglig och kall och allt han säger levereras med den där speciella Bergman-rösten (liksom tydlig, långsam och svårmodig) att grannens ungar nog får men för livet...

Seminariedramatik och poesi

När jag hade B-uppsatsseminarier i våras hade en klasskompis gjort en analys av ett par dikter, däribland en av Kristina Lugn. Han hade skrivit i uppsatsen att dikten inte var värderande och jag tror att han menade ur ett mer politiskt perspektiv. Jag satt rätt nära min (helt fantastiska) handledare som lugnt satt och bläddrade i uppsatsen tills han kom till bilagorna där dikten stod nedtecknad. Helt plötsligt ropade han ut diktens två inledande rader med en oerhörd inlevelse och väldigt hög röst, sen bankade han sina stora händer i bordet så att kaffekopparna höll på ramla omkull. Därefter återgick han till att diskutera huruvida dikten kunde kallas värderande eller inte. Alla blev helt chockade av hans utspel, men det var hemskt roligt och framför allt mycket dramatiskt. Eftersom dikten av Kristina Lugn är så fin så måste jag återge den här.

Jag vill att du ska komma nu!
Jag vill att du ska komma nu genast!
Miniräknaren ska du ta med dig.
Och Steinwayflygeln.
Du ska ta med dig plåster magnecyl eau de cologne och sanisept
en flaska ramlösa en flaska gin en flaska whisky och en tandbortsmugg
en flaska Ajax och en storpack dormopan en krukväxt och en pizza
och en respirator
Jag vill att du ska komma nu genast!
Och ta mig med storm.
Du ska släcka takarmaturen.
Och tända kandelabrarna.
Du ska dra ur telefonjacken.
Och blåsa upp gummimadrasserna.
Du ska torka mina tårar och tala förstånd med mig.
När solen går ner bakom operan.
Och det är dags att gå hem.
Då ska du komma till mig.
Med ditt hjärta.
Och ditt jaktgevär.
Så att jag aldrig mer tappar fattningen.
I ett smakfullt inrett vardagsrum.
Så att jag aldrig mer står på fönsterblecket.
och verkar lite korkad.
Med en törnros i min hand.
Så att jag aldrig mer kryper genom tunnelbanorna.
Med en pinsam sång.
På mina sprukna läppar.
Du måste komma nu, du måste komma nu genast!
Helt enkelt därför att jag inte står ut annars.
Helt enkelt därför att det pockar på så förbannat.
Helt enkelt för att jag är en helt vanlig kvinna.
Fullt frisk och måttligt överviktig.
Ganska huslig, hjälplsam och nervös.
Snäll och rar och mycket rädd.
Med allmänna intressen och en slumrande litterär ådra.