Lång och tråkig dags färd mot underbar kväll

Det bästa med att tvinga sig att arbeta klart en hemtenta är känslan som kommer när den är färdig. Det är en tyngd som lättar från axlarna och plötsligt har världen gått från svartvitt till skimrande färger. Som belöning för att jag knåpat ihop mina åtta sidor fick jag besök av Sofia som hade med sig tacodip och lakrits. Vi tittade på "I capture the castle" medan vi dippade popcorn och därefter spelade jag upp alla smöriga favoriter jag hade i datorn och vi utförde diverse dramatiserade danser till sångerna. En perfekt kväll med andra ord.

Bröllopsparet

Jag passar på att ta en liten paus från tentaskrivandet och blogga in två bilder på det fina brudparet vars bröllop jag bevistade under julen. Notera speciellt det svischiga vita i högra kanten av den understa bilden som är en ris-kaskad men som nästan liknar ett fyrverkeri.

En jul med anor

I (förra) årets julgran hängde det bara vintage-pynt från farmor och här är ett axplock.



Det sammanlagda intrycket. Det är lite svårt att se på det här avståndet, men granen innehåller faktiskt fem olika sorters glitter.



Fantastisk stjärnprydnad, samt en läcker julklocka med en liten kläpp inuti så att den klingar lite om man rör den.



En underbar räfflad julpumla.



En söt teakljusstake som fick bo på min gamla dalahästbricka. Allt i juligt rött förstås.

Radiogrammofonens alternativa användningsområde

Det här Wästberg-citatet passar bra i juletid tycker jag, stora fester och släktsammankomster hör ju till dessa tider.

"En tid gick jag i sömnen. En pinsam gång som alltför ofta återgavs för mig var då jag gick fram och kissade i den utfällbara radiogrammofonen. Det var fest och dans då, en medlem av kungahuset var där och alla skrattade när jag återvände till sängen."

Fint hår och tapettankar

Dagarna går fort när man är ute och reser. Gårdagen spenderades med att gå runt på stan i Falun och på eftermiddagen gick vi till mammas frisör som klippte både mig och Malin. Hon var både ultratrevlig och duktig och sa inte alltför elaka saker om min och Malins klippförmåga (vi har ju hackat i varandras hår). Nu har jag snajsigt tillklippt lugg och snyggt uppklippt hår och jag bad henne plattånga det också så jag kunde norpa åt mig lite tips på hur proffsen gör.

Frisören hade precis flyttat in i en ny salong och de höll på att fixa i ordning därinne. Jag blev så inspirerad att göra om i min lägenhet när jag såg deras fina tapet som var vit med ljusgrå trädmönster. Det vore underbart att slippa de grönmelerade tapeterna som pryder mina väggar och som dessutom är fulla med hål. Problemet är att det känns så meckigt att börja tapetsera om eftersom jag har ganska mycket saker på väggarna som skulle måsta plockas ner och dessutom måste man ju liksom göra hela lägenheten på en gång eftersom det är en etta och det blir ett så stort projekt. Jag är inte mycket för oändliga projekt, de måste gå snabbt och lätt för att jag inte ska tröttna och lämna det halvfärdigt. Mitt andra alternativ är att skaffa en karl som gillar att genomföra mina idéer och som dessutom gillar att laga mat. Det vore himmelskt och praktiskt.

Ett extra liv till skänks

Lite mer litterärt bloggande ur Wästbergs memoarer.

"Morfar hörde till dem som köpt biljett till Titanics jungfrufärd. I sista stund fick han förhinder och avbeställde. Han berättade om det med förfärande lugn; det var ju länge sen han inte dog. Han hade fått ett extra liv till skänks, i hans fall trettiofem år. Borde han inte ha gjort något alldeles särskilt av en existens som en outgrundlig slump hade förlängt? Men inget tyder på att han ändrade sina rutiner, till vilka hörde att i novemberrusket söka skydd på Oscar Bergs konditori och i julihettan invänta Vaxholmsbåten vid en lättgrogg på Grands veranda."

Lika som bär?

En intressant sak som inträffade på bröllopet var att flera personer, oberoende av varandra sa att jag var väldigt lik Tori Spelling, alltså Donna från Beverly Hills 90210. Först blev jag helt förbluffad, men när jag nu kollade upp det hela så kan jag möjligen förnimma en viss likhet som jag tror har något med ögonen och kanske kinderna att göra. Däremot har jag inte lika kraftigt hakparti som henne. Anyway, se och begrunda.

Nyårsafton: en resumé

Nyårsafton inleddes med att jag äntligen fick en rejäl sovmorgon efter två usla nätter orsakade av tågdunk och tidig frisörmorgon. Linnéa, Simon, Emelie och jag var alla helt utmattade och det var knappt så att vi kunde röra oss. Erfarenheten säger dock att det är så man mår efter ett bröllop, även om man inte pimplat drinkar. Det är liksom en så utdragen affär som pågår från tidigt på eftermiddagen till sent på kvällen, eller som i mitt fall från klockan åtta på morgonen med idoga förberedelser. Vi lyckades i alla fall få i oss lite frukost och sen damp vi ner i soffan och såg Harry Potter och de vises sten, samt beklagade oss över hur fullständigt slutkörda vi var. Jag och Linnéa hade dessutom en viss träningsvärk efter allt dansande vilket inte gjorde saken bättre.

Nyårsafton var tänkt att bli en stillsam affär med några få vänner, men den lilla skaran utökades förstås till att bli en stor skara. Vi åkte hem till brudens föräldrar där cirka 25 av bröllopsgästerna befann sig. Temat för kvällen var Italien och det serverades så underbart god mat att jag knappt kan beskriva det. Det fanns tre sorters lasagne, risonisallad, spenatpaj, sallader och marinerade grönsaker av olika slag samt förstås ciabatta. Till efterrätt åt vi tiramisu och en hemgjord kaffeglass. Det var så delikat som det bara kunde bli och sällskapet vid bordet var också fantastiskt trevligt.

Vad som däremot blev en skräckupplevelse var tolvslaget. Jag och några till promenerade upp till Torekällberget där man har utsikt över hela staden. Jag hade fått bilden av att det skulle äga rum någon slags organiserad raketuppskjutning liknande den som finns i Luleå som kommunen arrangerar, men så var inte fallet. Förutom alla de raketer som sköts upp runtom i stan och som vi kunde bevittna från vår upphöjda position så sköt folk runt oss raketer som galna. Det fanns inget rim och reson och absolut inget som heter säkerhet, det bara smällde från trettio håll samtidigt. Jag som är väldigt skvätträdd blev väldigt nervös och hoppig av allt smällande, speciellt som det ägde rum bara meter från där vi stod. Jag och två kompisar stod och hukade oss och kände oss smått panikslagna i det krigsliknande infernot. Vid ett tillfälle fick jag faktiskt något i huvdet som måste vara debris från raketerna. Vi försökte flytta på oss och ta skydd bakom den stora väderkvarn som av någon anledning står uppställd på berget, men det hade inte så stor effekt. När diverse berusat folk hoppade omkring med tända raketer i händerna tyckte vi att det var dags att bege sig därifrån och småsprang med plågade ansiktsuttryck och klena nerver tillbaka till festen. Bortsett från det lilla besöket i Beirut var det alltså en mycket trevlig nyårsafton.

Bröllopet: The Story

Bröllopet då? Dagen började med tidig uppstigning eftersom jag skulle ta mig till frisören och hålla bruden sällskap medan hon blev fin i håret. Efter två timmars lockande, sprayande och fixande så hade Maria plötsligt en mycket flådig frisyr med bakåtdraget hår och löst uppsatta lockar. Frisören avslutade det hela med att lägga på ungefär sju lager med olika sprayer, vilket ledde till att jag började få ont i huvudet och bruden fick astmakänningar så vi tog oss snabbt därifrån hem till Linnéa där jag hade mitt residens under Södertäljevistelsen. Där sminkade vi oss, åt lite smaskig plockmat medan vi pratade om det som komma skulle samt försökte lugna bruden när nerverna tog överhanden.

Vigseln ägde rum i den fantastiskt vackra Tveta kyrka (som synes på bilden) och det var väldigt högtidligt och fint. Efter vigseln stod vi utanför kyrkan och fotade brudparet när vinden ökade i styrka och allas frisyrer rufsades till ordentligt (förutom brudens förstås tack vare alla lager med hårspray). Festen hölls på ett värdshus på Torekällberget och det var ett av de absolut trevligaste bröllop jag varit på. Inledningsvis var det alldeles fantastiskt god mat som jag avnjöt tillsammans med mina mycket trevliga bordsgrannar. Det var en bra blandning av känt och okänt folk, sådär så att man får njuta lite av att prata avslappnande med sina vänner och att vara lite extra social och lära känna nytt folk. Efter maten fick vi sätta oss i en slags lounge som var precis bredvid middagsborden och då hölls det fler tal, visades lite bildspel samt sjöngs en humoristisk sång. Tack och lov var det inget utdraget spexande, vilket jag fullkomligt avskyr.

Kvällens roligaste del var den avslutande dansen. Efter några valser var det dags för mer partyinriktad musik. Somliga tråkmånsar uppehöll sig bara i dansrummet ett tag, men jag och ett likasinnat gäng dansade resterande del av festen. Till sist var det bara jag och tre andra som dansade, de övriga hade gått hem fast klockan inte ens var 12 på natten. Visserligen var det många gäster som var bönder från Småland och som skulle upp och mjölka klockan fem på morgonen, men ändå. När festen så var över hade jag dansat tre timmar utan en endaste paus och mina fötter som shakat lös i högklackat var inte så nöjda med mig, jag liksom linkade fram. Men underbart trevligt var det!

Tid att blogga igen

Jag är väldigt kosmopolitisk dessa dagar, rör mig mellan provinser och fjärran resmål. Eller, olika svenska städer då, om det nu ska vara helt rätt. Efter några dagar i Södertälje har turen nu kommit till Falun och jag har installerat mig hos mamma i hennes mysiga lägenhet. Jag är sådär vansinnigt trött och ska om ett tag gå och lägga mig, men först måste jag uppdatera lite om vad som hänt de senaste dagarna. Om jag inte bloggar om det så har det ju inte hänt, nästan.