En annan typ av filmer jag är förtjust i är dansfilmer, mer specificerat balett. Själva konstformen är oerhört vacker och graciös, antalet övningstimmar enormt och tyllklänningarna to die for. Jag skulle hemskt gärna vilja vara en gaselliknande ballerina själv, men det lär nog aldrig hända. Här kommer två bilder, en på drömmen om mig själv som prima ballerina och en på hur det verkligen skulle se ut om jag iklädde mig de rosa trikåerna...
Jag måste erkänna att jag alltid varit något av en rojalist. Det är väl romantikern i mig som tilltalas av pampigheten och glamouren i ärvda adels- och kungatitlar. Speciellt gillar jag bilder och reportage om Hagasessorna, det är något så idylliskt och fint med de lockhåriga små flickorna i sommarklänningar. Kanske har det något att göra med min allmänna förkärlek för folkhemstiden, jag vet faktiskt inte. Men se och njut av några fina bilder!
Av någon anledning är jag väldigt förtjust i tv-serier som har med matematik att göra. Jag kan inte säga exakt var tjusningen ligger, men något attraherar mig oerhört. Imorse till frukost såg jag exempelvis gårdagens avsnitt av Numbers, en amerikansk polisserie där man tar hjälp av FBI-utredarens bror som är mattegeni för att lösa brotten.
Jag avskyr att bli påhoppad av folk jag inte känner. Självklart är det jobbigt när det är någon man känner också, men det är något särskilt otrevligt när det handlar om en komplett främling. Idag när jag skulle åka buss in till stan hade jag förberett de 9 kr det kostar för ungdomar upp till 26 år (sommarpris) och lade pengarna på disken. Innan jag hann dra tillbaka handen hade han tryckt ut en vuxenbiljett åt mig och när han såg att det låg 9 kr där så sa han att, jaså skulle du ha en sån - det är bra om du säger till i förväg. Jag bad lite lojt om ursäkt, det kändes inte som att det var världens största grej nämligen att han fick trycka ut en till biljett. Men grejen var att han fortsatte pladdra på om hur besvärligt det var när folk inte sa vad de skulle ha för typ av biljett och så jobbigt var det väl inte att öppna munnen och säga något. Han jämförde situationen med om jag gick in i en affär - då skulle jag ju inte bara lägga upp pengar på disken utan att säga något. Jag kände mig något stukad när jag gick och satte mig och kom först efter någon minut på att om jag nu skulle lägga pengar på disken i en affär utan att säga något så skulle kassabiträdet faktiskt fråga vad jag ville ha - inte bara ge mig en godtycklig vara, så det så!
Häromdagen när jag körde runt i min postbil så såg jag den mest bedårande bilen. Det var en gammal röd saab cabriolet som andades 50-tal och som bara saknade en Grace Kelly med stora solglasögon och sjal om håret för att bli fulländat snygg. De som satt i bilen hade tyvärr bara en tråkig Svensson-stil, vilket känns något oansvarigt - varför köpa den typen av bil om man inte tänker go full out så att säga.
