(Tåget bromsar in och stående dam 50+ ramlar ner på man 60+)
Damen: Oj, så jag beter mig, slänger mig i armarna på en främmande karl.
Mannen (belåten): Det är bara trevligt, så här på morgonkvisten.
Damens make (irriterad): Det är tur att du väger 70 och inte 110.
På temat B&B med cutsie-namn har turen kommit till The Pink Dolphin. Ett äkta sydstatshus med pelare och allt, målat i rosa... fantastiskt!
Äldre man: Ska vi inte ha en sån här? (Pekar på en vara).
Äldre dam: Du är inte här för att handla, du är här för att betala.
Nate Berkus där som först hade gjort om Eva Longorias föräldrars hus i en klassisk men modern mexikansk stil. Därefter var det dags för honom att ta sig an ett par som hade flyttat från Atlanta, Georgia till Birmingham, Alabama efter 11 september för att vara närmare familjen. 
Problemet var att det hade uppstått en massa oförutsedda kostnader i samband med renoveringen av huset, de var tvungen att göra om hela elsystemet, avloppen mm. mm. Resultatet var att de stod med ett i stort sett tomt hus, och de hade inte råd att inreda det. De hade inte ens något kök utan fick laga mat i källaren och diska i tvättstället i badrummet, eller till och med i badkaret. Det var här Nate och Oprah came to the rescue, så att säga.
Kvinnan fick sitt drömkök med den extra breda ugnen och alla lyxiga appliances man kunde tänka sig. Det jag reagerade på var hur otroligt många sällskapsrum ett amerikanskt medelklasshem verkar ha. Huset hade väldigt öppna ytor och gick från den stora köksön med massor av barstolar in i ett slags familjerum med fläcktålig vacker soffa, bord och stolar. 
Från det öppna köket/familjerummet (som var mycket stort) var det två breda luftiga öppningar, den ena gick till en liten matsal och den andra till "the formal livingroom". Jag menar, nog är det väl bra med umgängesytor men att ha två vardagsrum precis bredvid varandra kändes lite extremt. 
Och det märkliga med matsalen var att det bara stod ett litet runt bord i den med plats för fyra personer, ska man nu ha en matsal borde man väl åtminstone ha ett bord med plats för 8 personer och med iläggningsskivor så det kan bli ännu större.
Nate Berkus tyckte det blev så fantastiskt när den bröt av mot det övriga och gav ett lekfullt sken, men jag tyckte den gav en plastig Hawaii-look åt något annars mycket stilrent och klassiskt. Så även om jag älskar turkost så får den tummen ner.
Som synes på bilden är det värsta komplicerade mönstret med stencilerade kamelior (Alabamas stateflower) och sen massa stjälkar och snirklor som är målade på fri hand. Nate Berkus tyckte att vem som helst skulle kunna åstadkomma detta varpå Oprah brast ut i ett av sina gapflabb och sa att om hon skulle stencilera sin matsal så skulle de få komma och hälsa på henne på mentalsjukhuset när hon var färdig. Nu är väl Oprahs egen matsal antagligen enorm, men jag måste hålla med henne om att det verkade vara ett väldigt ambitiöst projekt att måla hela det där mönstret själv. Jag hajade också till när man fick se målerskan först göra en blomstencil och sen klippte de till när väggen var färdig. Det känns som ett typiskt sånt projekt där man bestämmer sig för att en fondvägg får räcka, det gäller bara att man började på den vägg som hade bäst fondväggspotential.
Sådär, nu har jag lagt mig till rätta i soffan och på bordet står ett glas kaffe och ett fat med bullar. Jag har legat ute på altanen i två timmar medan jag pratade i telefon, men det var inte särskilt trevligt. Varje gång jag vände på huvudet fick jag förfärlig yrsel, viruset i kroppen gillar nog inte sol tror jag. Det var ju förstås en dum tanke redan från början, men jag är så less på att ligga inne och dessutom hade nästan all min solbränna bleknat så jag tyckte jag kunde bättra på den lite också, men som sagt så var det en dålig idé.
Radioprogrammet om människor som varit gifta länge fick mig att tänka på när jag var sommarflicka för några år sen på ett äldreboende. Det var en kvinna som hade cancer som bodde där för att avlasta maken, som kom och hälsade på henne varje dag. Hon och hennes man var så otroligt fina tillsammans och det märktes att de älskade varandra så makalöst mycket. Alla biträden var också kära i dem och en av dem sa till mig att visst känns det som att de är lite finare liksom. Hon berättade att en gång när hon pratat med damen hade denna sagt att hennes make älskade henne så mycket att han skulle ta ner månen åt henne om hon bara bad honom. Och vet du, sa biträdet, jag tror faktiskt han skulle göra det.
