Gott nytt år!

Nu ska jag alldeles strax börja göra mig i ordning för kvällens nyårsfest, men innan dess tänkte jag önska alla ett Gott nytt år! Vi ses 2008!

Nyårsafton är en effektiv dag

Det nya året kommer eventuellt att börja med en förkylning då jag känner mig lite täppt och har frusit hela natten. Fast jag har varit oväntat duktig idag, till att börja med vaknade jag vid 9 vilket knappt hänt på hela jullovet och så kom jag upp ur sängen innan 10, vilket knappt heller hänt. Jag dök in i den mysiga och smårafflande världen av Damernas detektivbyrå och kan konstatera att den fungerar utmärkt att läsa på jullovet också. Det är förstås inte samma sak som att sitta ute i skuggan och läsa och känna en lätt bris medan man dricker något kallt, men det funkar utmärkt för att försäkra sig om att man inte somnar om igen.

Jag kom igång med skrivandet redan på förmiddagen och efter en långpromenad med en pappa och en kamera, samt lunchätande sitter jag nu vid datorn igen med en stor kopp te av den ljuvliga smaken Vintersaga. Efter att många dagar tänkt att det varit dags att komma till själva resultatdelen tror jag nu att tiden äntligen är kommen. Det är ju så många småsaker att fila på längs vägen, min metoddel är exempelvis ganska omfattande - det blir ju av nödvändighet så när man har gjort intervjuer - och det finns alltid något mer att skriva om transkriberingen och intervjuförfarande. Eller som nyss då jag var tvungen att skriva om att min information är beroende av hur sanningsenliga mina informanter varit. Det är ju en sån sak man måste ha med, fast jag tycker det känns lite pinsamt att potentiellt anklaga de snälla lärare som ställde upp för att de kan ha vilselett mig. Nåväl, jag hoppas att de inte tar det hela personligt...

Rule Britannia!

På julafton såg vi ju på några avsnitt av Keeping up appearances med den kära Hyacinth. I ett av avsnitten skulle Hyacinth och hennes man Richard åka på kryssning med The QE2 (Queen Elizabeth II) och efter diverse problem missade de båten och fick flyga till Köpenhamn för att kliva på där. Medan de satt och väntade på kajen kallade Hyacinth danskar för svenskar och efter att ha blivit påmind av Richard om att danskarna anföll engelsmännen på vikingatiden kände hon sig väldigt osäker. För att deklarera sin nationstillhörighet brast hon med ena handen på hjärtat och den andra med en knuten näve i luften ut i sången "Rule Britannia" och sen dess har jag haft refrängen på hjärnan. Nu när jag var nere och fikade hos Sofia så sjöng hon den också, eller om det var jag som gjorde det först och då blev den ännu fastare rotad.

Det är en väldigt patriotisk sång där refrängen har följande pampiga innehåll:
Rule, Britannia! Britannia, rule the waves!
Britons never, never, never shall be slaves!
Rule, Britannia! Britannia, rule the waves!
Britons never, never, never shall be slaves!
Just det där sista med att Storbritannien aldrig ska bli slavar är ju ganska humoristiskt med tanke på att det var engelsmännen själva som ockuperade en hel massa länder. Hur som helst, här får ni en vackert pampig slagdänga.

Scarlett O'Hara

Efter att ha känt mig helt utmattad och bara allmänt less i några dagar så hade jag en härlig gårdagskväll. Jag var hemma själv och med lite godis som sällskap såg jag en av mina julklappsfilmer, nämligen Borta med vinden-uppföljaren Scarlett. Det är en miniserie baserad på en bok vid samma namn och som tar vid där Borta med vinden slutar. Jag har både läst boken och sett serien, men det är så länge sen att jag inte minns nästan något. Det var i alla fall perfekt underhållning en slapp lördagskväll, mycket dramatik och romantik - precis som sig bör. Vad jag inte mindes var hur lång den var, jag började titta vid 19-tiden och klockan var 1.30 innan jag var färdig.

Även om jag måste erkänna att jag snabbspolade lite medan hon satt i fängelse, felaktigt anklagad för mord, så var det helt klart värt det. Poängen med den här uppföljaren är ju att den slutar lyckligt där originalet inte gör det. Alla som har sett första filmen eller läst boken vet ju att Scarlett och Rhett är perfekta för varandra och här får de äntligen varandra, efter många om och men. När man suttit och bitit naglarna i 7 timmar är det härligt när Rhett sveper upp Scarlett i sin famn och de äntligen kysser varandra. Den romantiska scenen avslutas med att Scarlett säger: "You once said ' heaven help the man who really loves me'" och Rhett med eftertryck svarar: "Then heaven help me". Bättre än så blir det inte.

Bild från Amazon

Tröttheten tar aldrig slut

Ikväll var det dags för släktfika hos oss och det var precis lika trevligt som vanligt även om jag och alla kusiner var alldeles trötta. Jag vet inte vad det är i luften, men det måste vara den här slitiga hösten som tar ut sin rätt. Jag önskar att jag kunde vara helt ledig och verkligen kunna slappna av utan att känna att jag borde skriva en massa på min uppsats, men tyvärr går det ju inte. Tyvärr känns det inte som att det kommer att bli så mycket bättre heller, om jag får jobb (vilket jag ju helst vill) så kommer det vara oerhört tufft och uttröttande och om jag inte får jobb så kommer det att vara pressande också eftersom jag är arbestlös och måste oroa mig för pengar då jag heller inte är med i A-kassan.

Ibland känns det som att man borde flytta till någon söderhavsö och livnära sig genom att öppna en liten bokhandel eller något och bara koncentrera sig på att ta det lugnt och njuta av livet. Det kommer säkert att kännas bättre snart, men tills den här uppsatsen är färdig så har jag verkligen ett ok på mina axlar.

En härlig kvällspromenad

Igår tog jag och Sofia en av våra klassiska långpromenader runt Östermalm. Det hade snöat tidigare igår så det var supermysigt ute, men samtidigt var det bara någon minusgrad och därför väldigt behaglig temperatur. Vi promenerade på i lagom takt, pratade om julen och allt möjligt annat och stannade då och då till för att jag skulle ta ett kort. Hur bra som helst.

När man svänger till vägen som går längs vattnet på Lulsundet såg det ut så här med luddig snö och en lång rad gatlyktor.

Julgranen utanför Vägverket var ordentligt upplyst.

Trafikljuset vid AGA. (Som en extra bonus kan jag berätta att det var i denna korsning jag blev påkörd av en ouppmärksam bilförare för några år sen.)

Glasögonprovning

Idag tog jag och pappa en tur på stan för att titta på glasögon till honom. Efter tre affärer och en liten fikapaus på Börje Olssons konditori (jag visste knappt att den gamla reliken fanns kvar) hade vi hittat en massa fina bågar. Efter att ha provat massor av gånger och fotat för att lättare kunna jämföra, har vi kommit fram till att ett par läckra mörkt gråblå Persol-bågar är de rätta. De har lite snygg retrokänsla, men sticker ändå inte ut som speciella. En fin båge helt enkelt. På övre bilden är det ett axplock av bågar med de valda längst fram och på nedre är det en närbild av dem.

Söt som en pepparkaka

Edvin hade så fantastiskt söta strumpbyxor på sig och jag var förstås tvungen att zooma in på dem också. Jag kan inte bestämma mig för vilken av bilderna jag gillar mer. Den mer fokuserade där han rynkar ihop sina tår eller den med litet skärpedjup där strumpbyxorna hamnar mer i fokus. Hur som som helst, pepparkaksgubbesöta var de.

Söt som en karamell

Ikväll hade jag besök av Johanna och hennes lillla sötnos Edvin. Han är som en liten virvelvind och hemskt rolig. Välartad som han var hade han också lärt sig att säga Moa innan han skulle komma och hälsa på mig. Här kommer ett litet axplock av de foton jag knäppte på honom.

Hur söt som helst!

Skrattbilderna blir alltid oskarpa av någon anledning, kanske för att skratt oftast följs av mer rörelse.

Mor och son. Han hade lagt rabarber på pappas kajak-paddel-säkerhetslina och använde den som halsband.

Här lekte vi en lek där han skulle nypa sig på näsan.

Oj, så jobbigt det här var då...

Lulsundsfjärden

Idag tog jag och pappa en liten promenad mitt på dagen för att hinna få lite solljus på oss innan det mörknade och för att fota lite förstås. Vi kom inte längre ner än till Lulsundsfjärden 300 meter bort, sen gick vi fram och tillbaka över isen och tog kort. Men massor av frisk luft fick vi, även om det kanske inte blev så mycket motion just.

Av någon mystisk anledning låg det höbalar på en liten öppen yta en bit bort från oss.





Jag tyckte det här såg ut lite som ett gräshjärta.

En man och hund ute på promenad. Han stannade och pratade lite med pappa som höll på att fota en stubbe. Jag gjorde om bilden till svartvitt, fast det lustiga var att den nästan såg svartvit ut när den var i färg - hunden och hans svarta kläder var en sån kontrast mot isen. Så gillade jag att hunden kollade åt mitt håll också, man precis se en glimt av hans öga om man tittar noga.

För ömtåliga läppar

Håll för ögonen nu, alla ni som ogillar ytligt bloggande...

Världens bästa läppcerat Nueva har äntligen fått en ny förpackning. Sen många år tillbaka är Nueva nästan det enda jag använder på läpparna, men det har alltid retat mig att förpackningen varit så deprimerande ful. Liksom antidesignad. Nu har de gjort om den så att den åtminstone ger ett sommarfräscht intryck, vilket ju är trevligt.

Studie i mat

Julen är ju matens högtid, eller snarare småätandets högtid. Med alla kakor, bullar och godsaker som finns till hands är det inte konstigt att det känns som att man äter konstant. För det gör man nog, helt enkelt. Innan jag fick julklappar att fota har jag förevigat det mesta andra i huset, här på temat ätbart.

Pappas praliner, är de inte stiliga?


Min knäck som jag drulligt nog spillde ut delar av på plåten då formarna ibland tippade. Plus att jag fångade upp lite på pekfingret för att förhindra att det skulle rinna utan att tänka på att det var VARMT.

Citroner är snygga. Här lagade vi en fantastiskt god rätt: Citronkyckling med örtkryddor.

Slutligen lite random klementiner och en tomat på ett fat. I bakgrunden en grymt snygg grön glasskål som pappa fått från farmor.

Lite julklappsbilder

Jag var förstås tvungen att fota mina julklappar också, mest eftersom det är kul med något nytt snyggt att föreviga. Bilderna är kanske inte alltför informativa, eftersom jag använt mitt nya favoritobjektiv som går ner till bländartal 1,4 vilket innebär ett minimalt skärpedjup (alltså massor av stämningsfull oskärpa), men jag är ju mer ute efter känslan än att dokumentera allt naturtroget.

Massor av härliga kostymdraman, plus de två sista sägongerna av Gilmore Girls. Och så en otroligt vacker kokbok plus en muffinsbok, någon som försöker uppmuntra min huslighet kanske?

Jag fick de underbara rosenmönstrade krukorna på en bricka som jag spejade in när jag var i Falun. Yay! Det här är så rosenromantiskt som det kan bli, och jag älskar det.

En uppsättning fantastiskt söta plåtburkar i tre storlekar. Hur charmerande som helst! Synd bara att bloggen inte klarar av enfärgade ytor så bra utan pixlar till allt, men ni får väl kisa lite.

En närbild på en av filmerna, jag har alltid älskat det där omslaget med rosenportalen... Högst upp till vänster i bilden syns ett Fox-kola godispapper, vilket skvallrar lite om vad vi sysslar med här.

Jag hade önskat mig lite praktiska saker också och fick en massa bra saker. Till höger ser vi en högteknologisk cykelpump, och så en låssprej så att jag slipper ha panik för att cykellåset fryst ihop. Som en bonus kommer det ett varmt sadelskydd också senare. Det andra är ett USB-minne på 4 GB (mitt gamla är på 128 MB, det är lite skillnad det!) och ett polariseringsfilter till mitt objektiv den dagen jag köper en kamera. Lite kul är det att alla tekniska prylar gick i svart, grått och rött.

Julstämning

Nu är klockan väldigt mycket och jag ska snart gå och lägga mig, men först ville jag dela med mig av lite stämning. Vi har haft så mysigt här idag, pappa och jag. Förutom en massa slappande framför Gilmore Girls och Keeping up appearances julspecial (Skenet bedrar på tv4+) har vi eldat i öppna spisen, ätit massor av julmat. Jag hoppas ni står ut med fler oskärpebilder, jag har ju byggt upp en så stor längtan efter att fota så hela hösten så att nu när jag har tillgång till en kamera som klarar av det kan jag inte hålla mig själv i schack!

Här är det elden som brinner, jag är helt fascinerad över att en orange eld kan ge den här typen av färger. Bokeh-eld är mycket snyggare än vanlig eld måste jag säga...

I år är det ju superkitsch som gäller här, jag har placerat ut minigranar på alla tillgängliga ställen. En står på en högtalare i vardagsrummet mot en mörkgrå gardin, fast av någon anledning blev gardinen mörklila på bild vilket inte var fy skam.

Och så slutligen en liten oskärpebild av minigranen...

GOD JUL!

Årets julkort tillverkades i Illustrator, en prickig historia med retrokänsla.

God jul på er allesammans!

Svanens historia

Kommer ni ihåg den vackra julsvanen? Jag fick precis ett mail från min kära släkting Anna som hälsade att hennes mamma sagt att farfar fick den där svanen som barn av sin mormor, någon gång på 1930-talet. Pappa sa härom dagen att farfar skulle bli glad av att se svanen eftersom han gillade den och alltid ville hänga den i julgranen. Det kan man ju verkligen förstå om det är en grej han fick som liten. Den hängde i granen på deras gård Västerås som inte låg i Västerås utan i Västerbotten. Det är faktiskt ganska otroligt att svanen har överlevt alla år och alla jular. Det är ju extra roligt att veta sakers historia, så tack Anna och Eidy!

Ljusens högtid

Ytterligare ett experiment med stativfotografering gjorde jag häromkvällen då jag fotograferade våra grannars inglasade veranda som var full med julmys. Det var frostigt på glaset och så sken julgranslamporna och ljusstakarna igenom som ljusglorior...

Julmorgonsstök

Här i Luleå är det lugnt och skönt idag. Dagen har börjat med långfrukost i soffan där jag och pappa tittat på två avsnitt av Gilmore Girls (bland annat det juliga och mysiga The Bracebridge dinner). Jag passade också på att smaka lite av min knäck, som var väldigt god fast lite kladdig. Men bättre kladdig knäck än den vidbrända knäcksmet jag framställde i lördags... Bränt socker luktar otroligt illa och smeten satt så hårt fast i gjutjärnsgrytan att pappa fick skrapa lös den i tio minuter med en metallslev och sen göra diverse rengöringskurer för att få pannan ren.

Eftersom vi var lite lata igår hade vi fortfarande julskinkan och vår familjs jultradition turkisk spenatpaj kvar att göra. Den sistnämnda är en kvarleva från när jag var vegetarian, men den är så god att den har fått fortsätta vara julmat. Men nu blir pajen härligt gyllenfärgad i ugnen och snart är det dags att ta sig ur myskläderna och försöka bli lite julfin!

Julgranen i all sin prakt

Julprydnadernas crème de la crème är förstås granen och alla dess dekorationselement. Vi har den stora turen att ha fått en rad gamla julprydnader från farmor och farfar och jag tycker de är helt underbara. Jag har tidigare försökt fota dem men det går inte att jämföra en darrig bild från en kompaktkamera med en som är tagen med en systemkamera på stativ, äntligen går det att få precis den effekt jag vill. Det är som en dröm att trycka på avtryckaren och se att bilden blir som den är i mitt huvud - eller till och bättre än jag kunnat drömma om...

Numero uno: en ursnygg, räfflad julpumla.

Här har vi en otippad vän bland pumlorna, en julsvan med hur mycket vintage-känsla som helst. Och ja, den har lite blå fjädrar nere på ryggen.

En glamourös julstjärna!

Här gjorde jag ett lite spexigt foto av en kitschig minigran på tv:n i förgrunden och den riktiga granen i bakgrunden.

Julgranen i oskärpa. Det är detta som kallas bokeh, en japansk term för det härligt blurriga.

Den poserande vise mannen

Nu på eftermiddagen har det hänt saker på julpyntsfronten. Hela vardagsrummet har blivit fyllt av julstämning med hjälp av en vacker och väldoftande gran samt en massa släktklenoder i form av julkrubbor, ljusstakar och små plastgranar. Alla saker ställer man ju inte fram för att de är precis snygga, utan mer för stämningens skull och för att de är lite härligt kitschiga. Som den här julkrubban till exempel.

Det bästa med den är dock den orangeklädda mannens pose. De övriga vise männen står i underdåniga och lite bugande positioner, men den här vise mannen poserar verkligen med ena handen lite chict i sidan och den andra hållandes myrra (?). Lite samma pose som en 50-talsreklam för Chiquita-bananer, jag kan precis se den flamencoklänningsprydda kvinnan hålla fram en bananklase på ett liknande sätt. Hur som helst, det här var ett av julpynten men det kommer mer...

Höstfärger i juletid

Här var några bilder jag tog som verkligen andades höst...

Lyxig kamera, äntligen!

Den här dagen började med en trött uppstigning (jag hade legat vaken till 2-tiden och läst en bok om kreativ fotografering). I ett svagt ögonblick igår lovade jag nämligen pappa att vi skulle åka och julhandla när Kvantum öppnade. Något uppiggad av kaffe gav vi oss iväg och fick förstås trängas med tusen andra lulebor som tänkt samma sak. Hur som helst var det ju fortfarande förmiddag när vi kom hem och jag slängde mig ut med kameran förstås.

En positiv sak med snölösheten var att det till mångt och mycket blev lite höststämning i bilderna, vilket inte är fy skam. Här är några exempel på vad jag fotograferade idag. Det läskiga är att den här bärbara datorn är livsfarlig att redigera bilder i, eftersom den är lite dassig och därmed kräver mer färg och effekt för att det ska bli något. När jag sen tittade på en bild på pappas skärm såg den helt galet färgglad ut så nu har jag försökt vara försiktig och hoppas att era näthinnor inte tar skada.