Bröllopsbild - color pop!

Idag fick jag ytterligare en fantastisk photoshop-action, denna gång för att skapa fantastiska färger och lyster i bilderna. Det går ju såklart att fixa och trixa med ljushet och färger själv, men det här är ett verktyg som gör det enklare, snabbare och snyggare. Det var en underbar present från Malin och Daniel som tack för hjälpen med bröllopet och som självklart kommer att användas på deras bilder. Sekunden jag fick det började jag förstås mixtra med det, här har vi ett exempel på hur snyggt det kan bli. Och notera också det ljuvliga huset de står framför, det är ett hyreshus i Holmsund som ser ut att höra hemma i en kyrkby - tänk att bo i ett hus med en turkos dörr!

Det lila mysteriet

Jag hade väldigt svårt att komma på vad jag skulle ge Malin i present i år, men så igår eftermiddag kom jag på att en säsong av Scrubs vore en kul grej. Eftersom jag beställde den på internet så tar det ju någon dag för den att komma, så jag tillverkade ett eget omslag i datorn och klistrade det på ett dvd-boxfodral tillverkat av en skokartong.

Den roliga aspekten av det hela är det här med färgen på utskriften. Skrivaren är en av pappas gamla som jag hittills enbart använt till att skriva ut texter med och jag trodde att färgpatronen var helt slut. Tydligen så verkar den missuppfatta grått för lila i alla fall och skapade denna fräcka effekt. Det blev ju visserligen ganska fint, men det känns väldigt lustigt (och lite opålitligt) ändå. Jag ställer mig frågan om den nya bläckpatron pappa köpte i USA var supermörklila fast den hette svart, någon som har ett annat förslag på lösning till mysteriet?

En marshmallow-fest!

Igår var det födelsedagsfika hemma hos Malin och Daniel då min kära syster fyllde 24 år. Fikat bestod av kladdkaka, fruktsallad och vaniljvisp men det mest spektakulära var förrätten - en marshmallow-buffé utan dess like. Jag måste säga att grillade bilar var något alldeles särskilt. Observera hur allt är stilenligt serverat i Höganässkålar i nyansen vossblå.

Bröllopsbild i två versioner

Jag fick några av bröllopsbilderna från fotograferingen av Malin häromdagen och började förstås mixtra lite med dem. Jag gillade konceptet med paraplyet men den gula väggen var förfärligt dassig och tråkig och dessutom var deras ansikten så mörka under paraplyet. Min tillfiffning är bara lite preliminär än så länge, men jag gillar den knallturkosa väggen mycket bättre (och så skär den sig inte mot Malins hudfärg heller). En sak är dock säker, det här är sommarens sötaste brudpar!

Glad igen

Idag har jag äntligen rett ut lite saker som varit jobbiga och känner mig lätt till sinnet. Jag har bestämt mig för att inte ha en ansvarspost i kyrkan längre, jag kommer fortfarande att vara med och hjälpa till men på ett helt annat sätt som känns mycket bättre. Det känns verkligen som att en stor sten som tyngt ner mig har försvunnit.

Bra sak nummer två är att sängaffären går framåt, jag fick pengarna idag och de hjälpsamma gullisarna Malin och Daniel (som bar ner den åt mig) bar upp den igen. Det kändes trevligt att liksom fräscha upp den lite, visserligen har den bara stått nere i proppskåpet en vecka, men det är rätt dammigt där nere. Den tredje saken som gjorde mig spänd den här veckan var om jag skulle få jobba eller inte. Som det är nu så har jag inte hört något, men det känns ärligt talat rätt bra även om det inte blir något eftersom jag har trevliga saker inplanerade ikväll, imorgon och på lördag kväll.

Försäljningens fasor

Jag avskyr verkligen det här med försäljning, jag är så dålig på att argumentera för högre eller lägre pris och tycker inte att det är roligt eller spännande heller. I samband med min sängförsäljning nu så ringde det en kille som ska flytta till Umeå och ville köpa den, så vi bestämde att han skulle komma och hämta den nästa vecka. Sen kom jag på att man kanske borde ha något mer än bara en muntlig överenskommelse på att han verkligen vill ha sängen, inte så att jag inte litar på folk men vad som helst kan ju hända, typ att han får en säng gratis eller något.

Efter att ha konsulterat två personer som sa samma sak så tog jag mod till mig och ringde upp och sa att jag ville ha pengarna nu för att kunna paxa sängen åt honom helt säkert, jag tänkte nöja mig med halva men det blev så att han skulle sätta över hela summan, så det känns ju skönt. Det enda jag nu känner är en viss nervositet över att han inte ska vara nöjd med sängen eller att någon del ska vara borta etc. etc. Typiskt att jag alltid måste hitta något att oroa mig över i tillvaron.

Oklarheterna hopar sig

Den här dagen har präglats lite av stress och en osäkerhet inför vad som komma skall. Inte det stora okända som är bortom universitetet och som tids nog kommer att komma, utan det här som är några dagar bort. Just nu känns det som att det är en massa faktorer som jag har att bolla med utan att någon av dem är det allra minsta säkra och sånt gör mig stressad och ångestfylld. Jag kommer kanske att få jobba i veckan, vilket är välbehövligt och bra men jag vet inte exakt vilken/vilka dagar vilket är lite jobbigt. Detta eftersom jag dels gillar att veta vad jag har inplanerad men också för att jag eventuellt måste fixa någon annan som leder ungdomssamlingen på fredag om jag inte kan göra det. Själva grejen att fixa folk som kan leda öppnar upp hela vårens ångestfyllda misär av att försöka få ihop folk när det finns alldeles för få som vill och att varje vecka måsta sitta och kämpa med det.

Dilemmaområde nummer två rör min gamla säng som jag just satt ut på Blocket. Dessutom så har jag precis lagt ut min gamla resårbotten på Blocket men oroar mig för hela grejen att jag förra veckan ställde ner den i en otäck liten proppskåpsskrubb där den försås inte kan stå ett längre tag. Dessutom känns det inte som så bra reklam att visa upp den där nere. Till råga på allt lömde jag att skriva hur bred den var, men folk får väl ringa och fråga förstås. Jag vet inte, vissa dagar blir det lite mycket med livets små bökigheter bara.

Ovädersnatt

Igår kväll blev jag fast vid datorn väldigt sent och lekte med min nya photoshop-action. Medan regnet öste ner, blixtarna lyste upp himlen i flera sekunder och åskan dundrade på hur länge som helst satt jag uppe och kände mig mer och mer vaken. Klockan två bestämde jag att jag trots allt måste gå och lägga mig. Men jag låg länge och läste medan jag lyssnade på regnet och åskvädret. När jag slutligen släckte lampan för att försöka sova så regnade det så hårt att jag var tvungen att sätta kudden över huvudet för att dränka ut ljudet. Det blev liksom ett sista sommaroväder precis på tröskeln till hösten.

Sommarens första bröllop

Det var ju faktiskt två bröllop för min del i somras och det första var mamma och Björns. Bilderna därifrån blev inte så värst bra eftersom jag hade glömt att ställa in vitbalansen rätt och alla bilder dessutom var tagna inomhus på grund av regn. Med min nya magiska b&w-action så blev de bra mycket bättre dock. Se så fina de är!

Och en liten parentes är att jag under redigeringen verkligen tänkt på att Björn är lite lik sin schäfer Odin, det brukar ju sägas att hundar är lika sina ägare (eller tvärtom jag vet inte) och jag tycker verkligen att det stämmer.

Lite fler släktfoton

Igår satt jag och mixtrade lite mer med mina nya b&w-actions och här kommer några till bilder från två av sommarens släktkalas. Överst kusin Josefin, sen moster Kerstin och morbror Mats, därefter kusinbarnet Mio och slutligen kusinerna Kristin och Marie.

Oväder med stort O

Det åskar och blixtrar så sjukt mycket här just nu. Ett tag drog jag ut sladdarna för att jag kände mig livrädd att åskan skulle slå ner i min dator, fast sen kunde jag inte hålla mig längre. Men det är ändå otroligt obehagligt att se hur det bara blixtrar och blixtrar utanför fönstret för att åskan sen dundrar loss en sekund senare. Det är helt klart läge att börja fokusera på my favourite things för att slippa tänka på det här. Det enda trevliga är regnet, det liksom forsar längs fönsterrutorna och blir en slags gratis fönstertvätt.

Foto-kul

Nu har jag äntligen fått min nya leksak - ett tillägg till Photoshop som gör att man med några enkla knapptryckningar kan få snygga svartvita bilder. Här ovan har jag gjort en jämförelse så att ni till fullo ska förstå hur bra det är. På den vänstra bilden har jag använt tillägget, medan jag har konverterat den högra själv (jag kan nog göra bättre än så, det här gjorde jag på en minut). Som synes är det mycket bättre kontraster i den vänstra bilden, ansiktena är mer upplysta utan att bilden blivit urvattnad eller överexponerad.

Trots alla möjliga små tweaks och användningar av levels, exponering, luminance och screen kan jag liksom inte få till samma bra effekt själv. Dessutom har tillägget ett supersnyggt chokladfilter som jag inte heller har lyckats härma, på den högra bilden har jag lagt på ett brunt filter (annars skulle den se ännu mer dassig ut) men det är ändå inte i närheten av den vänstra bilden. Alltså är jag toppentoppennöjd och ska nu sätta igång att konvertera alla fina bilder jag äger till svartvitt!

Förrådsstädningen är KLAR!

Här kan jag stolt presentera mitt tillfixade förråd. Det är ju förstås egentligen inte ett förråd, utan en del av min lägenhet som är bakom garderoberna och därför ett utmärkt utrymme för att stuffa undan saker. Min tanke med omgörningen var att det skulle vara ett ställe för förvaring men där jag även kan gå in utan problem. Som det är nu kan jag lätt stå där inne och välja filmer eller smidigt komma åt mina sybehör på översta hyllan.

Jag gillar mitt trådkorgsfodral jättemycket, det ger en liten trevlig färgklick samtidigt som det skymmer all röra i korgarna. Allt som allt så är ju inte förrådet ett attraktivt ställe, med tanke på diverse flyttkartonger etc. men det fyller sin funktion väldigt bra och det är dessutom ändå rätt mysigt för att vara ett förråd - särskilt sen Audrey och ljusslingan kom på plats.

Här är alltså en före-bild tagen någon gång i februari. Även om jag har försökt fixa till lite någon gång tidigare under våren så har det liksom aldrig gått att få någon ordning på det där kaoset. Det som gjorde att det blev så här förfärligt (förutom att jag har för mycket saker och tycker det är tråkigt att städa) var att jag ställde in min säng längs väggen, nu när jag ställde ner den i en källarskrubb så blev det möjligt att skapa någon slags ordning i kaoset. För medge att det har hänt en hel del!

Kyla och regn är perfekt pysselväder

Det har gått fort nu så har det supervarma vädret ersatts av temperaturer omkring 10 grader. Det känns ju lite tragiskt att frysa som en tok den 27 augusti, men det är förstås lättare att försöka bli varm än att slåss mot värmen i lägenheten som förra veckan vägrade gå under 28 grader.

Idag har jag äntligen tagit tag i att sy mitt "fodral" till trådkorgshyllan i förrådet. Jag var så noggrann som jag hemskt sällan är och strök exempelvis alla sömmar innan jag sydde dem. Följaktligen tog det längre tid än jag hade räknat med, men det blev bra åtminstone. Nu håller jag bara på med the finishing touches så ska jag fota och blogga in resultatet, känns underbart!

Osmidiga människor och nachos

I eftermiddags masade jag mig iväg till Maxi för att fylla på mina sinande matförråd. Det är ju inte världens roligaste sak att handla mat, men jag gjorde två typer av iakttagelser: en om människor och en om varor.

Människor ser sig verkligen inte för. Det var en lång och något osmidig man som böjde sig fram över vindruvshyllan för att ta en ask från toppen (dit man sannerligen bara når om man är mer än 1,95 lång) och medan han gjorde det sträckte han ut ena benet bakåt. Detta gjorde att en gravid kvinna som precis gick förbi var nära att snubbla omkull! Själv var jag nära att köra in med kundvagnen i en medelålders herre som utan att se sig om plötsligt bytte spår och kastade sig in framför mig. Det borde kanske finnas markeringar på golvet med olika filer eller något, blinkers fastmonterade på kroppen är kanske en aning överdrivet, men backspeglar och påminnelser om att titta i dem vore nog på sin plats.

Min andra iakttagelse handlar om nachos. Jag skulle köpa en påse nachos och upptäckte att de hade ett erbjudande, 3 påsar för 25 kr. Först tänkte jag att detta ju lät helt fantastiskt och att jag kanske borde slå till - de kan ju ligga hemma i mitt skåp i väntan på nästa gång jag gör tacos. Sen slog som tur var vett och sans till igen och jag insåg att det a) vore väldigt dåligt för mig att ha två påsar nachos hemma eftersom jag älskar såna och förmodligen skulle äta upp dem under den kommande veckan och att b) det hur som helst bara skulle bli TVÅ kronor billigare att anta detta erbjudande. Så jag stod över!

Riskastning på trappan

Nu har jag fått tag på ytterligare en bild på Malin och Daniel. Pappa fotograferade i RAW-format och nu har han börjat göra vitbalansinställningarna. Här är det är som synes riskastning på trappan och Daniel håller hårt i vigselbeviset.

Manne in action

Jag gillar verkligen de här bilderna på Manne, när han hoppar och busar med mig medan jag fotar honom. De var tyvärr rätt mörka och det går ju faktiskt inte att ljusa upp något hur mycket som helst i Photoshop. Däremot blev det utmärkt när jag använde mig av några gratis actions, jag gillar verkligen den här looken. Den får mig att associera till Amelié från Montmartre och franskt 50-tal, fast jag är inte exakt säker på varför.

Friidrotts-uttryck

En rolig grej med friidrott är alla dramatiska uttryck som uppstår i ögonblickets hetta. Igår sa en av kommentatorerna att en kvinna var en "auktoritess" i sin gren. Både jag och den andra kommentatorn reagerade på ordet och han upprepade det med en frågande ton. Den första kommentatorn svarade med ett "ja" som liksom sa "ja, heter det inte så". Varpå nummer två uppenbarligen blev väldigt osäker och backade och nummer ett typ svarade "dåså". Förmodligen försökte väl kommentatorn feminisera ordet auktoritär, fast det fungerar ju inte direkt på det viset - särskilt som man inte kan vara en auktoritär utan en auktoritet. Det är helt förståeligt att tungan slinter lite, men det blev så kul bara när kollegan försökte sätta fingret på vad som blivit fel utan att lyckas.

Dagens uttryck visade på ett imponerande bildspråk. Det var när Anders Gärderud (tror jag) hade observerat att Johanna Manninen hade kommit in på tredje plats redan när själva loppet gick och det sen under reprisen i slow motion visade sig att han hade rätt. Då drog hans kollega till med följande i en emfatisk ton: "ta mig tusan, ditt öga är som en falks blick".

Evas krokiga ben?

Jag såg den här bilden på Eva Longoria på Aftonbladets hemsida och först tänkte jag inte så mycket på det förutom att hon såg väldigt påskfärgad ut och hade sjukt höga klackar. Men alltså, titta på det högra underbenet. Visst ser det mycket märkligt vridet, för att inte säga deformerat ut? Skorna ser galet obekväma ut i vilket fall som helst.

Grafisk sänggavel

Titta här vilken snygg sänggavel, liksom stilren, elegant och nyskapande på samma gång.

Bild från Gervasoni

Handgjorda kort

Jag älskar ju verkligen papper och trycksaker av alla de olika slag. Här är några underbara handtryckta kort från Turtle Press. Shoppingfingret vill gärna klicka beställ!




Bilder från Turtle Press

Mysfrukost i soffan

Jag känner mig en smula förvirrad över hur det egentligen hänger ihop med friidrottssändningarna. Först trodde jag att nattens sändningar repriserades på eftermiddagen dagen efter, men insåg att det inte stämde så jag spelade in Klüfts prestationer inatt (dock blev jag lite bitter över att hela inte kom med). När jag slog av videon upptäckte jag att de faktiskt verkar reprisera dem ändå, fast på förmiddagen här, så nu kan jag se hennes rekordhopp i alla fall. Det var i alla fall mycket mysigt att ligga i soffan med ett täcke och höra regnet smattra mot fönstret medan jag drack kaffe, åt rostat bröd med kokt ägg på och såg Klüft glänsa. Inte ett dåligt sätt att börja helgen på!

Frågan om popcorn

Någon gång i våras gick glastallriken i min mikro sönder och eftersom det skulle kosta 400 kr (!) att köpa en extratallrik gjorde jag aldrig det utan lånade Malins. Eftersom hon behövde få tillbaka den nu så får jag klara mig utan en snurrande mikrotallrik. För det mesta går väl detta bra men i ett avseende är det komplicerat - när det gäller popcorn.

Efter 26 år var det alltså dags för mig att göra popcorn på spisen. Eller jag har faktiskt gjort det en gång tidigare, men då blev det så vansinnigt oljigt och äckligt att de inte gick att äta. Dagens popcorn blev inte oljiga, men de smakar heller ingenting och dessutom blev de lätt brända. Känns som att äta frigolit ungefär. Jag undrar om det har att göra med att det enda popcorn-märket på affären var Eldorado, jag känner mig alltid lite skeptisk mot den typen av märken. Nu måste jag baka lite muffins istället för att få till den där fredagsmyskänslan.

Imorgon börjar friidrotts-vm!

För ett halvlångt antal år sen så gick jag plötsligt från energisk sporthatare till att faktiskt gilla vissa sporter - att titta på alltså, inte att utöva. Jag har alltid gillat konståkning och gymnastik, men nu utökades det också med simhopp och friidrott. Simhopp hör väl lite ihop med konståkning och gymnastik men friidrott är helt klart the odd one out. Jag tror att det mycket handlar om hela den här gemenskapsgrejen som hör ihop med friidrott, det är lite som ett mini-os ungefär. Det finns en arena, massor av publik, kommentatorer, en studio och så många lite mindre grenar att titta på. Jag menar, full uppmärksamhet i fyra timmar medan någon springer maraton på en tråkig gata känns inte så hett, att däremot då och då spetsa öronen när Carolina Klüft hoppar längdhopp eller Stefan Holm hoppar höjdhopp, det är en annan sak. Koncentrerad spänning i lagom dos, perfekt att ha på i bakgrunden medan man fifflar med bilder i Photoshop, syr lite eller diskar.

Dessutom, detta har jag ju skrivit om tidigare också, så är kläderna en utmärkt källa till underhållning. Inget kan visserligen mäta sig med konståkning, men det finns gott om roliga outfits i friidrottens värld också. Årets upplaga äger rum i Japan vilket innebär att tävlingarna är mellan 02-08, vilket inte är den bästa tiden att se på sport, men turligt nog verkar de reprisera hela passen på dagtid så det kunde ju inte bli bättre.

Tygshopping och ful gågata

Idag var det dags för en liten stadstur med en lista på specifika ärenden. Värmen och mitt allmänt lata tillstånd gjorde att jag inte precis njöt av att behöva masa mig iväg, men det blev trots allt en lyckad liten tur med ett riktigt fynd. De senaste dagarna har jag ju hållt på pyssla till i mitt förråd (om nu någon missat det!) och helt plötsligt när jag satt och tittade på det jag åstadkommit slog det mig att det vore trevligt att sy någon slags "väggar"/fodral till min trådkorgshylla. Den bara står där och ser lite lagom skabbig ut. Efter att ha plöjt igenom Åhléns och en stor tygaffär utan att hitta något som kändes bra och samtidigt var i rätt prisklass fick jag slutligen bingo på en liten tygaffär. Det var ett beige tyg med stiliserade blommor i två rosa nyanser och vitt. Lite svårt att förklara men sen kommer det lite bilder. Det bästa var att det var prissänkt från 159 kr/m till 39,50 kr/m. Inte illa alls!

Något som däremot var illa var hur Kungsgatan i Umeå ser ut. Just när jag skulle åka i början av sommaren var allt som en slags stor byggarbetsplats, men jag tänkte att de ändå skulle göra något fint - men icke. Hela kungsgatan är en enda stor asfaltsgata, det ser ut som Autobahn ungefär. Inte ett träd eller en blomlåda i sikte. Jag hoppas verkligen att detta inte är slutresultatet för det var den fulaste gågata jag någonsin sett.

Släktkalas IV

Och så slutligen en härligt färgglad bild på alla mina tre fina flickor.

Släktkalas del III

Här är två bilder på morbror Lennart och moster Gun-Britt. Det var Gun-Britt som lämnade en burk med kakor och muffins åt mig förra helgen, en expert på all slags bakning. Lennart har precis Anderssonsläktens humor och den dyker upp vid de mest oväntade tillfällen. Jag tyckte de var så söta på de här bilderna, speciellt på den övre där hon liksom killar honom lite på halsen för att få honom att le mer.

Släktkalas del II

Jag fotade förstås Malin och mina kusiner Kristin och Marie också. Deras bilder var toppen i färg, men jag håller på att experimentera med svartvitt så det fick bli det här.

Släktkalas del I

I början av augusti var jag och Malin på släktkalas ute i Lövskär hos våra kära släktingar. Jag hade med mig pappas kamera och tänkte att jag för en gångs skull ville ha något annat än de klassiska släktkalasbilderna som är tagna inomhus med dåligt ljus och där folk stuffar i sig tårta och någon blinkar, den andra hostar och den tredje ska just vända sig om efter något. Alltså fick jag mina släktingar att posera lite utomhus och även om solen var på väg bort från altanen så känner jag mig nöjd med bilderna. Framför allt bara för att det är så roligt att ha några lite mer stilrena bilder på sina släktingar.

Språket i P1

Medan jag städar har jag lyssnat på några avsnitt av Språket som podcast i iTunes. Jag har alla avsnitt som går hemladdade men kommer mig väldigt sällan för att lyssna på det, eftersom det upptar 2,7 GB tyckte jag dock att det var dags att börja rensa bort några avsnitt. Man kan ju förstås bara slänga dem, men när jag läser titlarna så kan jag ändå inte göra det: "Språket med en diskussion om konsten att lyssna bland annat", "Språket om turkietturkiskan, kurdiskans ställning i Turkiet idag och lyssnarfrågor om språk" och "Denna veckas Språket diskuterar förändringar i tilltal och tituleringar". Alltså kör jag lite som ett projekt att fokusera på språket ett tag så jag kan slänga avsnitten efter jag har lyssnat på dem.

Bara idag har jag hört en uttalskurs i finska, lärt mig om det utrotningshotade språket judespanska och äntligen fått klara belägg för att den korrekta pluralformen av fotnot är fotnoter och inget annat. Fotnötter är en slags skojfrisk form av samma slag som att säga en följetong, flera följetänger när det heter följetonger. Jag känner mig nöjd med det här lilla "radiointaget", sommaren brukar ju vara tiden då jag insuper lärdomar av alla de möjliga slag medan jag kör postbil men i år blev det bara min iPod. Tur att jag kan ta igen lite nu.

Återvinningsmardrömmen

Min städning fortsätter och i skrivande stund står det nio Ica-kassar i hallen, fulla med skräp av diverse slag. Eller egentligen innehåller tre av dem gamla böcker som jag tänker slänga, men ännu inte bestämt mig för vad jag ska göra av. Jag tycker att det här med sopor är ett avgjort problem, jag har aldrig lyckats lära mig vad som ska kastas i vilken tunna. För mig är det extra komplicerat eftersom mitt hus endast har en stor grön tunna och inget annat.

Förväntar sig kommunen att man ska cykla med 100 kg skräp på cykeln till närmsta återvinningscentral? För även om böcker möjligen ska gå som pappersåtervinning (eller är det brännbart på grund av den blanka finishen på omslaget? Eller ska man riva sönder böckerna för att kunna lägga dem i rätt hög?) så är jag tämligen säker på att gamla lampor inte ska slängas i brännbart. Var är de gamla hederliga grovsoprummen undrar jag. Alla hyresvärdar borde tvingas skaffa sådana.

Förrådsföljetong

Idag är det dag två på Moas ommöbleringsäventyr och det börjar hända saker även om lägenheten fortfarande ser hemsk ut. Jag har nu flyttat in den ena bokhyllan till dess nya hemvist och det känns väldigt bra. Först var jag lite orolig över hur allt skulle rymmas där eftersom jag har dedikerat en hel hylla till mina sygrejer där det tidigare var andra saker. Lösningen: istället för att låta sakerna dominera lägenheten har jag beslutat mig för att bestämma vissa platser där saker får vara och allt som inte ryms där måste bort. Ett mycket praktiskt förhållningssätt måste jag säga.

Dessutom har jag vunnit lite plats genom att packa om saker på ett mer effektivt sätt. Det bästa med min omstuffning är att min förrådsdel kommer att kännas mycket mer som en del av lägenheten, liksom ett litet krypin bakom garderoberna - detta i motsats till tidigare då det var 6 kvm som var helt oframkomliga och där jag bara kastade in saker och hoppades att jag aldrig skulle behöva gå in. Om några dagar borde allt detta vara klart och då ska jag blogga in före- och efterbilder för att mer tydligt visa hur horribelt det har sett ut.

Lägenhetsrensning

Idag är det min första riktigt lediga dag sen jag kom ner till Umeå och trots att jag känner mig lika pigg och fräsch som en urvriden disktrasa så har det inte varit en lat dag. Det har blivit lite av en tradition för mig att rensa igenom min lägenhet på de där lediga dagarna innan skolan börjar och det är ganska skönt att ta tag i det. Min plan är att stuffa om nog mycket för att kunna flytta bort en hel bokhylla till mitt så kallade förråd (ett utrymme bakom två garderober) för att få mer plats ute i själva lägenheten. Eftersom jag bor i en vindsvåning med snedtak åt två håll så är det rätt lite väggytor och framför allt ont om väggytor med lite höjd.

Tanken är att kunna göra en slags fotovägg mitt i lägenheten med inramade kort på familj och andra fina saker. Det får bli lite som ett pågående projekt, men för att det ska kunna genomföras behöver jag få bort lite. Sen är det ju väldigt bra för själen också att gå igenom och rensa upp i röran runt omkring en. Typiskt nog verkar omfattningen av mitt projekt bara växa och växa, det gäller att inte bli överväldigad av allt som är att fixa innan man har kommit så långt att man börjar se resultat och bli peppad igen.

Äntligen ett bröllopskort

Här kan jag stolt presentera en bild på det fantastiska brudparet Bokne, mer kända som Malin och Daniel. Bokne är Daniels mammas flicknamn och ett väldigt snyggt efternamn måste jag säga. Är de inte fantastiskt fina, så säg!

Bröllopet: vigseln och festen

Det är en mycket speciell upplevelse att gifta bort sin syster, kan jag säga. Även om jag hade sett henne och Daniel i sina fina kläder hela förmiddagen så var det ändå väldigt starkt att se dem komma gående längs mittgången i kyrkan. Ett tag trodde jag att jag skulle börja störtgråta, men det gick bra. Lite svårare att kontrollera sig själv var det när jag skulle läsa upp en dikt och såg att Malins ögon var alldeles tårfyllda, men det gick bra.

Festen var alldeles fantastiskt trevlig, det var så kul att vara på ett bröllop där jag har både släkt och vänner med. Var jag än vände mig fanns det någon att prata med och det var kul att hinna umgås lite med vänner som bor långt bort. Mina småkusiner erbjöd många skratt också, min sexåriga kusin frågade exempelvis om hon inte kunde få brudgummens corsage. Nej, svarade Malin, det är ju Daniels blomma. Men jag tycker den är fin, svarade hon, som om det skulle trumfa allt annat. Som det föll sig så tror jag att hon faktiskt fick den när festen var klar.

Hennes 11-åriga storebror som är väldigt intresserad av pengar (och snart rikast i släkten) fick ett visst glitter i ögonen när han hörde att brudgummen brukade samla på pengar och hade några kilo småmynt. Jag och han pratade om det när en äldre man som stod bredvid började ställa några frågor till honom och frågade hur det skulle gå för honom när han gifte sig, eftersom man då delar allt man har med sin fru. På detta svarade han "jag har inte sparat hela livet för att dela allt med någon". Så talar en blivande affärsman, misstänker jag.

Bröllopet: fotograferingen

När väl blomdebaclet löst sig flöt det på väldigt smidigt. Väderprognosen såg inte så lovande ut, men vi hade väldig tur med vädret under fotograferingen. Direkt solsken är ingen hit eftersom det blir så skarpa skuggor och allt blir så upplyst, så det något molniga vädret var bara bra. Dessutom hade de hittat ett jättesnyggt, enormt svart paraply som vi hade med på några bilder när det kom några regndroppar. Vi fotade vid Backens kyrka, nere vid kyrkbron, ute på en brygga vid älven (och just då kom solen fram lite så att vattnet glittrade!) Väst på stan, samt framför några helt underbara hyreshus i Holmsund som hade de mest bedårande mörkturkosa dörrar man kan tänka sig. Blir inte det här tidernas finaste bröllopsbilder så vet då inte jag!

Bröllopet: blommorna

Medan Malin höll på att fixa sminket kom värdarna för att hämta blommorna till festlokalen, i samma veva ringde mamma som var borta vid blomaffären och sa att de hade stängt. Stängt! Affären ligger i Victoria-Gallerian så det var bara någon typ av galler för, men det var inte någon människa i sikte. Efter en panikslagen kvart där vi på alla sätt försökt ringa butiken och ägaren ringde mamma upp igen och sa att det gick att få upp gallret och att de tänkte gå in och hämta blommorna (som de såg stod i en kyl).

Ivrigt behjälpta av fem Konsum-expediter och vaktbolaget höll mamma upp gallret medan en av expediterna (som tidigare jobbat som florist) gick in och hämtade blommorna, slog in dem i papper och plastpåsar och langade ut dem. Ungefär samtidigt kom ett annat brudpar som också skulle hämta sina blommor och de fick dem också utlangade. Hela situationen är ju mycket absurd och inbrott är ju inte det första man hoppas få göra på sin dotters bröllopsdag, men här fanns det ju inget alternativ. Jag hoppas att personen som skulle ha jobbat igår verkligen skäms ordentligt när hon upptäcker vad som hänt!

Bröllopet: håret

Nu har jag precit avnjutit en god frukost, efterföljd av muffins och syltgrottor som min moster lämnade här igår (fantastiskt, eller hur?), och känner mig redo att ge en liten resumé av gårdagen. Tyvärr har jag inga rafflande bilder att dela med mig av ännu, eftersom jag inte fotade något igår. Dels hade vi en fotograf som tog en massa bilder och dels fotade pappa med sin bra kamera, så jag nöjer mig med det.

Dagen inleddes vid 8-tiden på morgonen då min syster kom och hämtade mig för dagens håruppsättningspass. Vi har ju övat några gånger i sommar, men det är rätt stor skillnad när man har pressen på sig att det dels ska bli så bra som möjligt och när det dessutom finns en tidsgräns. Lockarna blev bättre den här gången än på genrepet, fast själva uppsättningen var svårare att få till då den här tiaran inte var lika lätt att ha att göra med som den lånade. Allt som allt så blev det ändå frisyren väldigt fin. Bruden var väldigt nöjd, och det är ju det viktigaste.

De blev gifta!

Nu har jag precis kommit hem efter min systers bröllop. Det har varit en oerhört händelserik, intensiv och fantastisk dag. Just nu är det sängen som gäller, men imorgon kommer det en mer ingående rapport av alla trevligheter.

Ett regnigt farväl

Luleå ger oss ett blött farväl idag, regnet bara häller ner helt utan ände. Jag har just skjutsat pappa till Volvo för att hämta ut en hyrbil och därefter svängde jag förbi på posten för att lämna av mitt tankkort och nyckel. En av brevbärarna frågade om jag hade färgat håret, det såg antagligen lite mörkare ut eftersom det var så blött. Det är lustigt också hur långt borta det kändes att själv stå där och kamma post, man vänjer snabbt av sig. Nu är det dags att packa ihop det sista och sen bär det av söderut. Arrivederci!

Underbar grafisk design

Åh, titta här på de underbara alster som den grafiska designern Anna Svanfeldt har skapat, de är helt fantastiska. Som en bonus så är det hon som har gjort de underbara omslagen till serien om systrarna von Krusenstierna också. Se och njut nu.