Rafflande ICA-besök och en underbar fruktkväll

Ikväll tog jag en snöig promenad bort till Berghem och hälsade på min kära vän Giggi och hennes man i deras nya lägenhet. På vägen stannade jag till på affären för att handla lite och medan jag lade upp mina varor på bandet började larmbågarna pipa när en ung kille gick förbi. Han såg otroligt generad ut och det blev total förvirring bland personalen, de gick fram och tillbaka mellan kassorna och plockade i hans ryggsäck. Man blir förstås väldigt nyfiken när en sån sak händer, det kan man bara inte rå för. Jag ville naturligtvis veta om han hade snattat något eller om det var ett misstag. Dock blev jag så disträ av att jag själv skulle betala så att jag missade vad som hände.

Någon gång ska jag förresten fota tapeten i Giggi och Johannes hall, den var helt underbar. Liksom mörkgrön-blå-mönstrad och ca 50 år gammal. Tyvärr är den lite sliten så de ska byta ut den när de är färdig med de andra rummen. Jag kan förstå att man vill göra det, men ändå, den är helt underbar. Vi såg Du är vad du äter och istället för de vanliga onyttigheterna jag brukar äta när jag ser det programmet åt vi lyxig frukt som ananas, sharonfrukt, physalis och lite annat samt naturgodis. Giggi hade förberett allt vackert upplagt på en bricka som hon lyfte fram och jag blev mycket imponerad av husmoderligheten. Det var på det hela taget en helt underbart mysig kväll.

Buss och kram

Den här bussen stod på min gata tidigare idag. Hur sött var inte meddelandet?!

Snötäckta träd

Jag fick testa en kompis nya photoshop action som ger foton en lite vintage-touch. Den i kombination med en struktur jag fått ger ett lite magiskt intryck tycker jag. Det är det som är bra med photoshop, med hjälp av att greja med bilden kan man få en usel bild att plötsligt se ut för något.

Vitt te smakar inte persika och sommar längre

Om det är något som stör mig så är det när saker man gillar byts ut mot nya "bättre" recept. Det kan vara nagellack som plötsligt blir omöjliga, schampon som fungerar helt annorlunda och dessutom luktar sämre eller som mitt nyaste exempel: Liptons vita te. Jag älskade det teet med sin fruktiga och milda smak, men nu har de bytt ut receptet så att det smakar HELT annorlunda. Det är inte bara att det är lite justerat, det är ett helt annat te utan frukstsmak. Jag tycker det är oansvarigt att bara byta ut en smak helt snikigt och inte berätta att det kommer att smaka helt annorlunda. Går det inte bara att komma ut med ett till vitt te? Till vem ska man vända sig med dessa livets små irritationsmoment?

Magisk vackerhet!

Åh, jag har hittat en fotograf på flickr som säljer sina grejer på Esty och hon har så underbara bilder att jag skulle vilja köpa allihop och tapetsera mitt hem med dem!

Provvakt med hökblick

Tröttheten ligger som en tung filt över mig just nu. Detta är förstås straffet för att jag jobbat som en tok de senaste veckorna, men det är lika jobbigt för det. Speciellt som jag försöker kämpa på med min uppsats, och känner mig stressad över den. Det är ju inte så lätt att känna sig manad till akademiskt arbete när kroppen känns som att den har influensa eller liknande. Nåväl, jag försöker ta det lugnt i veckan och vila lite.

Dagens jobb var nog de mest lättförtjänta pengarna hittills, det var en gymnasietvåa som skulle skriva ett övningsprov inför nationella proven. Allt jag behövde göra var att dela ut proven och sen kunde jag sitta och läsa i 1,5 timme medan jag titt som tätt lät blicken svepa över klassen för att se att ingen fuskade.

Dags för nytänkande på matfronten!

Den senaste tiden har jag blivit så otroligt less på min egen matlagning. Jag har ett litet antal rätter som jag varierar mellan och vanligen blir jag inte så lätt less på mat men nu är jag verkligen det. Idag gjorde jag slag i att laga lite ny, roligare mat, och tillredde köttfärsbiffar kryddade med Bifteki (en kryddpåse man köper), och till det så åt jag ris och tzatziki. Det är inte egentligen någon smaksensation, men det är gott och framför allt så är det annorlunda.

Jag känner att mitt nya liv kräver lite ny mat, så jag ska kolla upp lite roliga recept på grytor och annat bra. Fast jag, Malin och Daniel satt och försökte komma på vad en gryta egentligen är. Det låter ju så himla bra att svänga ihop en gryta, men består den av vatten-sky eller tomater eller vad? Och vad har man i? Malin föreslog bönor, men det kändes som att det måste till något mer. Något jag inte ska göra är ett recept som vi hittade i en av deras kokböcker som hette något i stil med "Harrys förslag på böcklinglåda". Vissa saker vet man bara.

Snöigt Vännäs

Tidigare i veckan var jag ju lärare i Vännäs och där brukar det ofta vara lite mysigare väder än i Umeå. Det är lite kallare på vintern och varmare på sommaren. Den här dagen var träden i skogen täckta av snö och det var ett alldeles speciellt ljus som inte alls gick att fånga särskilt bra på bild, men jag gjorde i alla fall ett försök.

Solen täckt av dis.

Eftersom farmor och farfar bodde i Vännäs när de levde har jag massor av minnen därifrån. Jag har alltid gillat namnet Pengsjö. Kanske för att de bodde på Pengsjövägen, kanske för att vi åkte till Pengsjö och badade ibland eller bara för att det är ett sött namn.

Lite snötäckt skog bakom skolan.

Umgås via telefon

Efter min maratonlånga arbetsvecka där jag jobbat 11 av 12 dagar känner jag mig rätt slutkörd och har därför försökt ta det väldigt lugnt i helgen. Det behövs att bara få ligga i soffan och slötitta på tv och även att få tid att prata med lite vänner. Jag och Sofia var båda hemma ikväll och tidigare idag bestämde vi oss för att umgås via telefon. Ett mycket avslappnat och trevligt sätt att förgylla en hemmakväll. Vi kopplade in hands free:n på mobilerna och sen såg vi kändisprogram på MTV, blev musikalkritiker till West End Star och mycket annat.

Det var så mysigt, för det var inte som att vi pratade koncentrerat om saker utan mer som det kan vara när man umgås i samma rum och ligger bekvämt tillbakalutade i soffan och småsnackar samtidigt som man ser tv. Tre timmar och arton minuter senare var det dags att säga godnatt, och ingen behövde ens gå hem ensam i mörkret. Jag säger inte att detta är det ultimata sättet att umgås med vänner, men när de befinner sig 70 mil bort så har det sin charm.

Spotted: Serena van der Woodsen and Isobel Coates talking on the sidewalk

Idag när jag cyklade hem från jobbet hann jag precis se min kära nästan-kusin Anna på andra sidan vägen innan hon svischade förbi åt motsatt håll. Jag ropade efter henne men hon hörde mig inte så jag cyklade lite till, men sen vände jag mig om och såg att hon hade stannat och stod och vevade med armarna. Alltså vände jag cykeln mitt i en trampning och efter att nästan ha styrt ut mot en förbipasserande bil skyndade vi oss mot varandra och omfamnades mitt på bilvägen, väldigt Hollywood. Sen stod vi och pratade på trottoaren tills vi båda blev helt nedkylda.

Det roligaste var när en tant var tvungen att stanna bakom Anna för att ett par kom gående bakom mig (det var en ganska smal trottoar, och våra cyklar stod ju där också). Anna såg inte att någon stod bakom henne och viftade entusiastiskt med armarna och hela överkroppen medan jag försökte haffa tag i hennes kappa för att undvika att hon skulle vispa till tanten. Tyvärr fick jag inget grepp, så tanten blev inblandad i vårt gestikulerande samtal vilket vi skrattade gott åt när hon gått förbi. En annan gång blev vi avbrutna av en ytterst artig ung man som frågade om vägen till stan och sen tackade och lyfte lite på mössan när han gick vidare. Slutligen var vi så kalla att vi var tvungna att gå in på cykelaffären längre ner på gatan för att kunna prata färdigt och få tina upp lite. Jag älskar spontana möten med vänner!