Om dragningskraften hos Sydkinesiska sjön

Detta citat är helt underbart, jag ser framför mig föräldrarnas miner när deras lille son svarar på deras fråga.

"Jag ville bli upptäcktsresande både i det lokala och globala men fann omsider att det släktet hade utplånats, liksom de riddare, rövare, vaktare av ensliga fyrtorn, världsomseglare, flodbåtskaptener som jag hade läst om och gjort till förebilder. Världen blir småningom mindre och vanligare, den söker upp oss, dess bilder blåser förbi när vi sätter fingret på fjärrkontrollen där hemma. Snabbt, utan skuggor och nyanser, drar oroliga fragment igenom oss. ...

Jag kände mig abnorm i ögonblick då familjen önskade att jag vore normal: artigare, mer närvarande, mer praktisk. »Vill du ha en kronärtskocka?« »Nej tack.« »Hur är det möjligt? Vad vill du då?« »Se månen gå upp över Sydkinesiska sjön«, svarade jag som just hade läst en äventyrsbok därifrån. Hur skulle jag förmedla min otacksamma längtan dit, bort, ut? Och ändå var det i en känsla att vara skyddad snarare än utsatt som jag spanade efter andra alternativ, efter oväntade utvägar."