Julfilmsmys och andra sällskapsformer

Jag har lite oförhappandes kommit in i julstämning eftersom jag precis såg The Family Stone. Opraktiskt eftersom det bara är början av november än, fast det kan ju aldrig skada att hjälpa julkänslan lite på traven. Den har ju liksom blivit lite svårare att få tag på med tiden, måste jag säga. Det jag gillar med julfilmer är att de oftast utspelar sig i ett hus, det blir lite som ett kammarspel nästan. Jag har nämligen en stor förkärlek för böcker, filmer och pjäser där ett något större antal människor umgås nära inpå (gärna på en längre resa), jag får lite känslan av äldre tiders sällskapsliv. Tänk Gosford Park, tänk Mordet på Orientexpressen och så vidare. Det är något visst med att se hur relationerna utvecklas och de händelseförlopp som blir resultatet. Och så verkar det så mysigt bara, att exempelvis befinna sig på ett mindre kryssningsfartyg och spela kort på däck på eftermiddagen och sen äta middag på kvällen. Visserligen är det kanske lite orealistiskt numer, det var nog vanligare tidigare när resesätten var långsammare och de stora jakthelgerna på lantgodset förekommer nog mest inom den engelska överklassen, men jag gillar ändå själva konceptet.