21.11.06

Pontusbadet, designhistoria och moderna rabalder


Jag måste rapportera att det händer spännande saker hemma i Luleå just nu. Vårt vackra badhus håller på att renoveras, det byggdes på 50-talet och är fullt av vacker mosaik och luftig design. Dramatiken kommer in i det faktum att när damerna fick flytta över till herrarnas omklädningsrum på grund av renoveringen så upptäckte de att det var mycket större, luftigare, hade massor av fönster som släppte in ljus, större bastu, fler skåp, fler omklädningshytter, ett uppvärmt relaxrum och så vidare. Detta kom sig förstås av att badhuset byggdes av tre manliga arkitekter på 50-talet då det var fler manliga besökare. Tiderna har ju dock ändrats och nu är frågan; vem har rätt till det större omklädningsrummet? Personligen kan jag ju tycka att om herrarna har haft det i 50 år så borde väl nästa 50-årsperiod vara damernas. Dramatiskt är det hur som helst!

Här följer lite spännande fakta om badhusets tillblivelse från Länsstyrelsen i Norrbotten: Arbetet med Pontusbadet inleddes redan 1948. Våren 1957 invigdes badhuset. Pontusbadet, ritat av arkitekterna Jan Ericson, Torgny Gynnerstedt och Bengt Ågren, utformades som ett centrum i miniatyr med herr- och damfrisering, träningslokaler och café. Dess målgrupp var den breda allmänheten och dess funktion både pedagogisk, med gratis skolbad, och hygienisk.
Pontusbadet är ett gott exempel på 1950-talets form- och kvalitetsmedvetna byggande. I exteriören märks den nästan helt uppglasade simhallen, som öppnar sig mot fjärdens vattenspegel, och den fristående, eleganta Bad-skylten, i interiören den rika konstnärliga utsmyckningen, t ex Pär Anderssons glödande mosaik vid barnbassängen och Ivan Jacobssons trärelief i entréhallen.

Bild från Luleå Kommun

1 kommentar:

Anonym sa...

Åh, Pontusbadet! Världens vackraste badhus. Eller kanske inte världens. Men Norrlands i alla fall. GIH-badet här nere är i samma stil, fast det är klart att man ändå blir lite sentimental inför det badhus där man själv har kämpat i yngre år. Jag minns att jag brukade räkna furubrädorna i taket när jag simmade ryggsim... Och hur obarmhärtigt kall mosaiken (turkos där vi satt tror jag) alltid var när man skulle sitta still och bli inräknad. Det var tider det.

Kanske du gillar:

Related Posts with Thumbnails