Sådär, nu är jag äntligen hemma från skolan. Helt galet att ha så här långa arbetsdagar, jag inser hur extremt bortskämd man blir när man läser på universitetet. Jag insåg också vilken låg stresströskel jag har när det gäller att hantera nya logistiska situationer - jag blir otroligt hispig och uppstressad när jag ska ta mig till ett nytt ställe helt själv. Igår velade jag fram och tillbaka mellan vilken buss jag skulle ta nu på morgonen, båda stannade en bit bort från skolan. Imorse valde jag såklart den senare så att jag skulle få lite extra frukosttid.
Eftersom jag är helt kass på att läsa busstidtabeller (det finns ett antal exempel på misslyckade resor pga my ineptness i den här frågan) så tyckte jag det verkade som att resan bara fanns när jag sökte på Internet, men inte i den tryckta tidtabellen. Det i kombination med att jag inte visste hur något fungerade, eller var bussen egentligen skulle stanna när det stod Sävar E4 gjorde att jag var väldigt uppstressad och frågade ut både kvinnan i kassan på busstationen, samt en trafikvärd som gick omkring bland busskurerna. När sen bussen kom så försökte jag först stoppa ner busskortet i fel avläsare, sen när jag la den på den rätta så tryckte jag inte på knappen, när jag sen tryckte på knappen så hade jag tagit bort busskortet. Busschauffören var en äldre man och han verkade något plågad av mitt fipplande med kortet samtidigt som jag frågade om han kunde säga till när vi kom till min busshållplats.
Efter att ha suttit som en spänd fiolsträng hela vägen så kom jag i alla fall fram till sist och det var hur smidigt som helst att promenera till skolan, det tog bara 7 minuter i vanlig promenadtakt istället för den halvtimme jag sett framför mig. Ibland blir saker riktigt bra fast man inte kunde tro det från början helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar