Idag började jag känna mig lite som en riktig lärare. På eftermiddagen hade eleverna något som kallas skolans val och då satt jag med en grupp killar som skulle träna på några svåra ord de hade i läxa. När de fick orden skrev läraren upp på tavlan vad de betydde, men de hade inte riktigt greppat hur orden kunde användas och i vilka sammanhang, så jag gick igenom varje ord och gav lite exempel och hittade på meningar där det kunde placeras. Samtidigt som jag skulle göra det fick jag även hålla koll på en kille som skulle skriva en recension, men som hela tiden försökte springa ut från klassrummet. När han insåg att jag såg honom varje gång och därmed sa åt honom, så började han istället kana runt med sin bänk runt klassrummet tills jag fick nog och beordrade honom att ställa tillbaka bänken och sätta sig ner.
För ordtränarkillarna fick jag också förklara varför det var bra att skriva argumenterande texter och varför det gav mer när de vara mer verklighetsbaserade än det oseriösa svammel vissa krafsar ihop. Och det var så fantastiskt, för de sa faktiskt åt bänkflyttaren att vara tyst så att jag skulle kunna förklara. På eftermiddagens lektion var det en av de pratiga killarna som tyckte jag var snabb på att lära mig namn, och som jag svarade honom: vissa namn lär man sig fortare än andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar