Dagens lyckopiller

Idag har det varit en maffig men fantastisk dag. Det absolut bästa var när jag och min praktikantkompanjon fick följa med på en annan lärares engelsklektion. Han hade en grupp elever som hade stora problem med engelskan, så undervisningen låg på en mycket basal nivå men det var ändå anpassat efter deras ålder i övrigt. Dagens tema var hur man ställde frågor, vilka verb och frågeord man kunde använda för att bygga meningar. Det råkade falla sig så bra att de nio eleverna kunde delas in i grupper om tre och att vi tre praktikanter som var med på lektionen kunde rotera runt bland grupperna och bli intervjuade av dem. Och det var helt fantastiskt roligt, de var så himla gulliga och roliga de här eleverna. På genomgången var vissa lite allmänt okoncentrerade och pladdriga, men de var hur trevliga som helst att prata med.

Vissa hade verkligen stora problem med ordförråd och grammatik, men det var desto roligare att försöka utmana dem att sätta ihop frågor och att hjälpa till med ord de inte kunde. När frågorna tröt så intervjuade jag dem och försökte hitta samtalsämnen där de blev så intresserade av innehållet att de glömde att de pratade engelska. Det var exempelvis en av de coola tjejerna som tydligen inte sagt ett enda ord på engelska förra året, som nu ändå vågade säga lite - och när ämnet kom in på shopping så släppte det ännu mer. Så var de så ohämmade också, alla grupper frågade om jag var gift eller singel, men en tjej frågade om jag hade tröttnat på pojkar helt och hållet när jag sa att jag var singel. "Nej", sa jag, varpå hon svarade "vilken tur". Såna små juveler alltså, jag kände hur jag bara strålade när jag gick därifrån.