En ny byrå och en lite söt historia

Trots vår relativa trångboddhet har vi köpt ytterligare en möbel, den här gången en fin träbyrå (här osmickrande fotograferad med Martins iPhone). När vi såg den på Blocket så blev vi riktigt kära i den och tänkte att förvaringsplats för den får lösa sig senare. Min kära syster påpekade att vi var oförbätterliga, som köper på oss möbel efter möbel som vi målar vita. Tills vidare står byrån hos Martins föräldrar som var snälla nog att upplåta plats i sitt förråd till vårt inköp. Den kommer nog att få stå där till den dagen vi har ett större boende.

Byråköpet utvecklade sig till en söt liten historia som jag kände att jag måste dela med mig av. I annonsen hade säljaren skrivit att man kunde maila och lämna sitt telefonnummer om man var intresserad så skulle de ringa upp. Martin gjorde detta från sin iPhone men hur det nu var så blev jag osäker på att han hade fått iväg meddelandet så jag bestämde mig för att också skicka ett meddelande till säljaren där jag förklarade att jag ville vara på den säkra sidan så att meddelandet verkligen kom fram. Senare samma dag ringde en trevlig dam och sa att vi fick komma och köpa byrån om vi ville, vilket vi förstås ville. Väl där möttes vi upp av en underbar, äldre dam och hennes mycket trevliga dotter. Dottern berättade för Martin att de hade samlat ihop alla intresseanmälningar (de hade fått in en hel del) för att sen välja ut vem de ville sälja byrån till. De hade tyckt att det var så roligt att vi båda hade mailat att de hade valt oss. Ibland ska man ha tur med andra ord. De visade oss runt i sin mysiga stuga vid havet och vi pratade lite grann innan vi begav oss tillbaka till stan. Det var ett sånt där människomöte som man blir glad av och nu kan jag dessutom minnas det när jag tittar på byrån.

Förresten så tyckte jag att det var en smart strategi för Blocket-försäljning, då slipper man att det ringer folk titt som tätt och man kan i lugn och ro välja ut en köpare. Om man dessutom väntar en dag med att kontakta någon så har man förmodligen fått in några intresseanmälningar och man behöver då inte gå med på prutning av varan eftersom man har andra intressenter på tur. Vanligtvis kan man ju inte veta hur populär varan är när första personen ringer och man kanske då får lov att gå med på att sänka priser om man gärna vill bli av med varan.

...

Despite having limited space in our apartment we have bought another piece of furniture (here very unattractively shot with Martin's iPhone). When we saw this dresser on a popular site for buying/selling second hand things we fell in love with it and we thought that we would have to solve where to store it until later. My dear sister said that we are incorrigible as we keep buying furniture and paint them white. Fortunately Martin's parents allowed us to store it in their storage room.

Buying the dresser turned into a quite sweet little story that I felt I had to share with you. In the advertisment the seller had written that you could e-mail them your phone number if you were interested in buying it and they would call you back. Martin e-mailed them on his iPhone but somehow I felt unsure that the e-mail had worked out so I sent them an e-mail as well, explaining that I did it to be on the safe side. Later that day a very nice lady called me and said that we could come and buy the dresser, which made us very happy. Once we arrived at her place we were greeted by a sweet, elderly lady and her very pleasant daughter. The daughter explained to Martin that they had gathered all the e-mails (they had gotten quite some respons to their advert) and picked the one they liked the best. They had thought that it was so funny that Martin and I had both answered the advertisment so they chose us. How lucky that I decided to send them an e-mail of my own! Before we left they showed us around their cozy cottage by the sea and we talked for a while. It was one of those encounters that make you happy and now I can remember that whenever I see the dresser.