30.11.06

Lite nostalgisk svulstighet

Jag satt och bläddrade i ett gammalt kollegieblock från gymnasiet som jag hade som klippbok och sparade speciella saker i. Det här urklippet tror jag hörde till en vin-reklam eller något man skulle ha till fin matlagning. Det är dramatiskt och svulstigt och jag älskar det, speciellt det sista förstås.

Du har mail!

Jag ser en av mina favvofilmer You've got mail med Meg Ryan och Tom Hanks. Ända sen jag såg den för första gången under gymnasiet så har jag varit fullkomligt såld på den. Det är ganska kul att se hur mycket som har hänt i teknikbranschen sen filmen kom också. Huvudkaraktärerna har bara modem när de kopplar upp sig på Internet och han som i början av filmen är tillsammans med Meg Ryan älskar sin skrivmaskin och vägrar förlika sig med datorernas intåg. Så är filmen en sån underbar skildring över New York och det vackra men snobb-intellektuella Upper West Side. Tom och Meg möts med sina respektive på en litterär fest utan att veta vem den andra är och Toms flickvän (som är bokförläggare) frågar Megs pojkvän (som är skribent) om han funderat på att skriva en bok. På det svarar han: "It's crossed my mind, something relevant for today... like the Luddite movement in 19th century England". Så underbart världsfrånvänt och opraktiskt liksom.

PS. Jag upptäckte nu varför jag varit säker på att jag sett den ursnygga dr Torres i Grey's Anatomy någonstans tidigare - hon har en pytteliten roll som ett kassabiträde. Har jag ett utmärkt ansikts-minne eller vad!

29.11.06

Knit or go home

Dagens Gilmore Girls-avsnitt innehöll en klassiskt pittoresk Stars Hollow-aktivitet, nämligen ett Knit-a-thon. Alla deltagare skulle sitta vid the town square och sticka och på så sätt samla in pengar till att rädda en gammal bro. Exakt hur man kan samla in pengar genom att sticka var lite oklart, men det var ju inte det som var poängen. Här kommer i alla fall lite glada bilder från tillställningen.



Lorelai bär sin "Knit or go home"-tröja, en härlig blandning av gotisk hårdrock och syjunta.



Den underbara entrén till the Knit-a-thon. Där är de enorma sticknålarna om vilka Taylor upprepade gånger sa "Just because they're decorative, doesn't mean they're not sharp!"...



En överblick över festivalområdet i all dess glans.



Lorelai och Sookie stickar intensivt.



Taylor är dagen till ära förståss iklädd en stickad tröja med matchande mössa och halsduk. Mycket... blåbärslikt?

Om sjukvårdsupplysningens underbarhet

Min ena handledare ringde för någon timme sen och frågade hur det var med mig och jag kunde ju tyvärr inte säga att det direkt var bättre. Hon hörde ju hur otroligt täppt och hostig jag var och sa att jag absolut inte skulle komma till skolan imorgon. Dessutom sa hon att hon läst att vinter-influensan hade kommit till Umeå så hon tyckte jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen och höra om mina symptom stämde in med det och vad man då skulle göra, vilket jag tyckte lät bra.

Efter att ha lyssnat på deras uppmuntrande telefonmeddelande "Du är fortfarande placerad i vår telefonkö, om ditt tillstånd är livshotande ber vi dig ringa 112" i 20 minuter (hela tiden på plats 2 i kön) så fick jag äntligen prata med en sjuksköterska. Jag berättade om mina symptom och sjukdomsförloppet och hon bekräftade att det var influensan det handlade om, den var tydligen ganska mild i år vilket förklarar att jag är på benen även om jag är urlakad. Självklart kände jag mig genast mycket sjukare efter att ha pratat med henne, det är det som händer när en hypokondriker blir bekräftad. Jag har hela tiden tänkt att jag bara har en kraftig förkylning och att jag borde vara på benen när som helst så då har jag liksom försökt pressa mig till att bli frisk, men nu när jag vet att jag antagligen kommer att vara sjuk i två veckor totalt (det sa hon!), då släpper den psykiska pressen och jag kan vältra mig i mitt sjukdomstillstånd.

Sjuksköterskan jag pratade med var förresten otroligt trevlig, hon förklarade massor kring influensa och alla symptom. Så fort jag berättade om något jag hade upplevt så förklarade hon hur det kom sig, så sammanlagt pratade vi säkert i 15-20 minuter - vilket förklarar varför jag var på plats 2 i kön så länge tidigare. Som mamma sa, de är så glada att de slipper se en på vårdcentralen att de kan prata på hur länge som helst i telefon. En underbar samhällstjänst i alla fall!

27.11.06

Camera! Action!

Ok, i Gilmore Girls-land är det dags att ta studenten från Chilton och alla studenter får spela in ett litet videomeddelande. Den som håller i filmkameran är en stackars hunsad kille som får finna sig i att bli tilltalad som A/V geek.

Louise: Okay, A/V geek, just pan my body nice and slow.

A/V geek: Why?

Madeline: Yeah, why?

Louise: Because I'll never look better than I do now.

Paris: Come on ladies, we don't have all day. A/V geek, I'm going to need six minutes.

A/V geek: You're only allowed two.

Paris: Rolling!

A/V geek: Rolling.

Paris: Fellow Chilton seniors, it's been quite a year...

26.11.06

Rosa och himmelskt

Vädret idag har varit jättemärkligt, liksom mer septemberlikt än något annat och vi har haft 8 grader varmt vilket det inte borde vara så här nära jul. Hur som helst var luften härligt frisk, jag lämnade min sjuksäng under några minuter för att gå ut med sopor och kände mig styrkt till kropp och själ (innan jag utmattades av trapporna upp till lägenheten). Slutligen, här är lite vacker solnedgång över Sofiehem.


Bästa medicinen heter...

Förkylningen består och idag vaknade jag dessutom med huvudvärk. Som tur är finns det botemedel, som massor av vatten och att ligga i soffan och se Project Runway-maraton på 3:an.

25.11.06

Kinesisk vackerhet

Sista två avsnitten av Sex & The City är ju så fantastiska och en fin sak är ju när Charlotte och Harry äntligen får ett brev om en liten kinesisk flicka de ska få adoptera. Varenda gång jag ser den scenen börjar jag gråta. Och se på den lilla flickan! Om jag inte har barn när jag är 35 så vill jag adoptera precis en sån underbar liten varelse.


Saker att göra med en kladdkaka

I torsdags var Sofia här och hängde och jag bakade en kladdkaka som blev väldigt kladdig, när man åt den så fastnade den jättelätt på tänderna. Och plötsligt fick jag en snilleblixt och satte massor av kladdkaka på framtänderna och sen log jag flörtigt mot Sofia. Hon fick ett chockat skrattanfall jag kunde inte heller sluta fnissa. Grejen är att jag aldrig får för mig att göra den typen av fysisk humor, det är liksom inte min stil bara. Jag vet inte om det berodde på att jag varit ledig hela dagen och var liksom sprallig, eller om jag helt enkelt blev inspirerad av mina kära nya vänner på högstadiet. Jag menar, det där hade ju varit ett klassiskt hemkunskapsspex. Och hur är det nu man säger? Jo: man blir som dem man umgås med. Jag fasar för att det skulle vara sant.

Romantiska filmer är den bästa medicinen

Förkylningens dimma ligger tungt över mig, jag nyser och hostar om vartannat. Turligt nog är jag särdeles väl förberedd för sjukdomsrelaterat soffhäng, jag har oändligt med filmer och tv-serier på DVD. Jag tror jag ska se båda Prinsessas dagbok-filmerna, de är mina bästa söt-filmer. Se här de underbara bilderna från andra filmen, en romantisk fontänkyss och så prinsessans underbara sovrum och fabulösa garderob.





24.11.06

Rafflande rubriker

Ok, gårdagens bästa rubrik från Aftonbladet var utan tvivel: "Bor du granne med en giftorm? Här är adresserna". Något för den harhjärtade att fundera över.

Dagens mest dramatiska rubrik som ger en lätt övernaturlig känsla är: "Putin är ansvarig för min död - Ryske spionen anklagar Putin från graven". Jag menar, kan det bli mer smaskigt än förtal från andra sidan?

Läraryrkets utmaningar

Den här veckan har jag verkligen fått smaka på vad det innebär att vara lärare. Idag har jag haft två nior till som har haft debatter och det var alltid någon som var upprörd över det ena eller andra kring debattens form. En tjej tyckte jag var jag orättvis för att hon inte fick föra fram alla sina 55 argument då jag avbröt hennes 5 minuter långa opus för att någon annan skulle få säga något, hon tyckte även att de inte fick visa vad de kunde då den andra sidan inte hade nog med argument.

Det jag verkligen har insett de senaste dagarna är att i en 15-årings värld är allting så otroligt svart eller vitt, det måste finnas milimeterrättvisa utifrån varje enskild individs perspektiv annars kommer någon att vara sur. Ärligt talat så har jag haft mer problem med de hyperambitiösa som till varje pris vill visa vad de går för än med de elever som är mer ointresserade av ämnet (why oh why står det i läroplanen att vi ska uppmuntra kritiskt tänkande, det är ju vi lärare som drabbas av den tämligen onyanserade kritiska granskningen sen!) Fast det är förstås en nyttig läxa att inse att jag som lärare måste göra det jag tror är rätt för det största antalet elever oavsett hur de reagerar, eftersom jag trots allt har ett lite vidare perspektiv än en som går i nian. Lärare kan helt enkelt inte vara beroende av elevernas bekräftelse för att veta att de gör ett bra jobb. Det är väl det som är det otacksamma momentet i det hela, de personer man undervisar har liksom fullt upp med att hantera sin tonårskrisighet. Jag hoppas att de kan lugna ner sig lite under praon nästa vecka, för att slutligen uppföra sig välartat under filmdiskussionsmomentet när jag ska bli bedömd av min universitetslärare. Håll tummarna för det, bitte!

23.11.06

Snuva och julpynt

Jag anar att en förkylning är på gång; jag har blivit snuvig under kvällen, halsen gör ont och huvudet känns sådär allmänt konstigt. Det är alltid bra att sova mycket när man känner sig risig och så snart jag har tvättat håret är det marsch pannkaka i säng som gäller! Glädjande nog har jag precis bytt lakan, så det luktar rent och sängkläderna är sådär underbart krispiga.


Medan jag hade besök av Sofia började vi prata om julpynt och då fick jag plötsligt ett ryck och grävde fram min fina adventsljusstake, ett arvegods i teak. Jag älskar formen på den och jag har den egentligen mer som ett vinterpynt än julpynt, livet blir gladare med ljusslingor och annan mysbelysning! Bilderna på ljusstaken är gamla, mitt fönster är mycket mer spartanskt just nu sen jag slängde ut alla blommor och annat krafs efter sommaren. Jag har ännu inte bestämt hur fönsterbrädorna ska inredas, det får bli mitt nästa projekt - vilket jag har på känn kommer att inkludera en tur till Lagerhaus...

22.11.06

Självpeppning och vackra förkläden

Åh, inget kan få mig att må bättre än en kopp te och senaste avsnittet av Gilmore Girls. Det kändes lite jobbigt efter dagens chock-debatt men det är bra för mig att öva på att släppa såna här saker och veta att jag har gjort mitt bästa. En sak till som muntrade upp mig var det fantastiskt söta förkläde Lorelai har på sig i dagens avsnitt, det känns som något min farmor skulle kunna ha broderat. Rosa, sött och husligt, en sån skatt!


21.11.06

Tränar du som en Tom eller en Britney?

Jag har länkat till den här artikeln tidigare, men eftersom jag och Malin pratade om ett Blogthings-test som avslöjade hur man skulle komma i form (hon skulle ha en personlig tränare, medan jag bör träna yoga), så tyckte jag det var dags att blogga in den igen. Den roligaste beskrivningen är följande av den nyblivne äkta maken Tom Cruise:
Den överenergiske
Påminner om: Tom Cruise.
Kännetecken: Han springer in i träningssalen och joggar på stället tills passet börjar. Sedan börjar hans svettiga duell med ledaren: den överenergiske ska minsann visa vem som är mest vältränad. Han lägger till egna rörelser för att öka pulsen och springer skamlöst omkull sin omgivning i jakt på beundran.

Jag och Malin kände oss tyvärr båda mer som en Britney (minus cigaretterna visserligen, men ändå)...

Den trashiga

Påminner om: Britney Spears.
Kännetecken: En gång vältränad, nu ett rosslande vrak med lite väl kreativ bokföring på kalorikontot.
Efter träningen tänder hon en cigarett medan hon väntar på taxin. Väl hemma smäller hon i sig två kexchoklad. Det har hon ju förtjänat!

Pontusbadet, designhistoria och moderna rabalder


Jag måste rapportera att det händer spännande saker hemma i Luleå just nu. Vårt vackra badhus håller på att renoveras, det byggdes på 50-talet och är fullt av vacker mosaik och luftig design. Dramatiken kommer in i det faktum att när damerna fick flytta över till herrarnas omklädningsrum på grund av renoveringen så upptäckte de att det var mycket större, luftigare, hade massor av fönster som släppte in ljus, större bastu, fler skåp, fler omklädningshytter, ett uppvärmt relaxrum och så vidare. Detta kom sig förstås av att badhuset byggdes av tre manliga arkitekter på 50-talet då det var fler manliga besökare. Tiderna har ju dock ändrats och nu är frågan; vem har rätt till det större omklädningsrummet? Personligen kan jag ju tycka att om herrarna har haft det i 50 år så borde väl nästa 50-årsperiod vara damernas. Dramatiskt är det hur som helst!

Här följer lite spännande fakta om badhusets tillblivelse från Länsstyrelsen i Norrbotten: Arbetet med Pontusbadet inleddes redan 1948. Våren 1957 invigdes badhuset. Pontusbadet, ritat av arkitekterna Jan Ericson, Torgny Gynnerstedt och Bengt Ågren, utformades som ett centrum i miniatyr med herr- och damfrisering, träningslokaler och café. Dess målgrupp var den breda allmänheten och dess funktion både pedagogisk, med gratis skolbad, och hygienisk.
Pontusbadet är ett gott exempel på 1950-talets form- och kvalitetsmedvetna byggande. I exteriören märks den nästan helt uppglasade simhallen, som öppnar sig mot fjärdens vattenspegel, och den fristående, eleganta Bad-skylten, i interiören den rika konstnärliga utsmyckningen, t ex Pär Anderssons glödande mosaik vid barnbassängen och Ivan Jacobssons trärelief i entréhallen.

Bild från Luleå Kommun

Vem minns "Pang i plugget"?

Åh, en artikel på Aftonbladets hemsida fick mig att minnas dessa ljuva tider. Det var när jag gick på mellanstadiet och möjligen högstadiet som jag varje kväll parkerade mig framför tv:n och följde de spexiga och fräna ungdomarna i Saved by the bell eller som den hette på svenska: Pang i plugget (det måste vara någon slags plagiat av Pang i bygget). Jag upptäckte just att Valerie från Beverly Hills ju var med i serien också, hon var snyggingtjejen som både Zach och A.C. var kära i under seriens gång. Observera hur läckra alla är i sina röda skoljackor, lovely!

20.11.06

I livets informella skola skrivs vi in med det första andetaget

Jag har kommit på vad som är den stora boven i dramat när det gäller min oförmåga att koncentrera mig på skolgrejer. Det stavas m-s-n, kort och gott. Det finns alltid trevliga vänner online som jag kan prata med, och då kan jag bara inte fokusera mig på det jag ska göra. Idag har jag nämligen haft msn avslaget och vips så blev jag mycket mer effektiv. Nu börjar jag bli färdig med mitt PM, det är inte det mest välskrivna jag någonsin har gjort eller det mest välstrukturerade, men det får duga helt enkelt. Instruktionerna är så vaga att man kan gå under, alltså måste det vara ok att fylla det med det man känner passar.

Dessutom var jag ju tvungen att pressa in lite referenser också, turligt nog bläddrade jag lite i Liedmans bok och hittade ett fint och passande avsnitt att diskutera. Det handlade om den rådande kunskapsekonomin av snabba, resultatinriktigade kunskaper, som i skolan får som resultat att betygen är det mest centrala och att allt som inte direkt påverkar betygen är oviktigt, vilket gör att själva kunskapsprocesserna kan gå förlorade. Så här vackert skriver Liedman sen:

"Mot den bakgrunden kan det te sig trösterikt att skolan och den formella utbildningen inte är allt eller ens det viktigaste inslaget i en människas läroprocess. Men livets informella skola - där vi skrivs in med det första andetaget och fortsätter att gå till det sista - regeras alltmer av samma sparsamhet med tiden och samma slags föreställning om vad som är viktigt och oviktigt. Det avgörande är målen, och medlen skall formas därefter. Medlen är i vid mening kunskaper. Men vilka kunskaper?"

(Sven-Eric Liedman, "Ett oändligt äventyr", s 256f)

Det är bara i lexikon lön kommer före möda!

Jag är så duktig just nu att jag knappt kan tro det, jag håller på att skriva ihop mitt PM (ja, just precis det som skulle varit inskickat i fredags) och det går riktigt bra. Jag har äntligen kommit på hur jag ska lägga upp det, så att jag får med alla väsentliga delar så nu är det bara att skriva på. När jag tänkt klart kring det praktiska genomförandet ska jag skumläsa lite i Praktisk lärarkunskap och Sven-Eric Liedmans Ett oändligt äventyr och hitta något bra jag kan hänvisa till. Det roliga är att Liedman under de 60 av 450 sidor jag har läst flera gånger talar om att det inte finns några genvägar till kunskap, vilket jag aldrig lär mig; jag försöker ständigt fuska till mig kunskap i sista sekund. Som nu: det är bara skammen över att framstå som en slacker som driver mig till att över huvud taget orka jobba med den här texten. Undrar om skammen skulle kunna skriva min C-uppsats i svenska åt mig också?

Frog girl welcomes you to the club!

The things you do for love! Lorelai var på en date med Alelx och råkade säga ja till att åka på en fisketur med honom trots att hon avskyr friluftsliv. Här diskuterar hon saken med Sookie.

Sookie: Honey, we all do it. When Jackson and I first started dating, we went to this pickling festival, and he wore a shirt with a giant frog on it. So I’m trying to make conversation and I say, "Hey, cute frog." And he says, "You like frogs?" and I say, "I love frogs!" So, for our six-month anniversary, he gives me a frog figurine.

Lorelai: Aw.

Sookie: And then when Christmas came, he gave me another frog figurine. And then he told his family what to get me, and all of a sudden...

Lorelai: Your frog collection!

Sookie: I’m the frog girl.

Lorelai: You never told him you don’t love frogs?

Sookie: No. He has the best time buying them for me, so I just let him buy them.

Lorelai: That’s sweet. Maybe I could go fishing. Maybe. Once.

...

Sookie: So?

Lorelai: So... I’m going fishing. I’m the fish girl.

Sookie: Frog girl welcomes you to the club!

The frisky little scamp met his destiny

Här kommer lite Gilmore-underhållning. Lorelai tvingas vittna för sin mammas räkning efter att denna blivit stämd av en före detta hushållerska. Hon pratar lite med den sura och snobbiga franska conciergen Michel om saken.

Michel: Relax, it’s very easy.

Lorelai: It is? You’ve done it?

Michel: Once, it was nothing.

Lorelai: Why were you deposed?

Michel: My neighbor had this dog, a frisky little scamp that used to love to yap to his friends all night long. It was so cute. Then one day he disappeared. I told the police what I knew, but sadly the adorable little chatterbox was never found. It was tragic.

Lorelai: You got rid of a dog?

Michel: (utdraget och oskyldigt) No.

Lorelai: How could you get rid of a dog?

Michel: I will gladly show you the transcript from the lawyer and the results of the lie detector test.

Lorelai: You’re heinous.

Michel: And very well rested.

...

Michel: Here, give me those. I’ll file them with the rest.

[Lorelai skäller som en hund]

Michel: Ah, stop that!

19.11.06

Georg Simmel hade minsann rätt

På tal om trevlighet mot okänt folk så kom jag just att tänka på en komisk situation som inträffade för några år sen när jag precis flyttat ner till Stockholm. Jag hade av någon anledning tackat ja till ett jobb på Academic Works som Bingolotto-registrerare. Det innebar att man fick en ICA-kasse med 3000 slips från Bingolotter där det stod folks namn, adress och telefonnummer. Därefter satt man hemma och skrev in alla dessa personuppgifter i ett Exceldokument som man sedan mailade till den ansvariga personen. Ett otroligt hjärndött jobb som jag blev väldigt kall om händerna av, kallheten kompenserade jag genom att dricka så mycket te att jag blev darrig av koffeinet. Ett väldigt kärt minne, naturligtvis!

Hur som helst så åkte alla Bingolotto-registrerare till Academic Works (som höll till vid Stockholms universitet) för en liten snabbkurs i hur arbetet skulle gå till. När det var över och jag gick därifrån så hamnade jag bredvid en tjej som jag sett inne på introduktionen. Osofistikerad norrlänning som jag var så började jag genast prata med henne på vägen till tunnelbanan och kommentera något om arbetet. Hon var ganska misstänksam och kortfattad till en början, men efter ett tag smälte hon och vi pratade på som gamla bekanta och innan vi skildes åt så fick jag hennes nummer och hon sa att jag skulle ringa om jag fick några problem med jobbet. Det är så kul i efterhand när jag tänker på det där, för jag tänkte inte alls på de sociala koder som råder i storstaden där det ständigt finns det där behovet att fjärma sig från dem man möter eftersom det är så många varje dag. När jag hade bott ett tag i Stockholm så blev jag ju själv en sån som utstrålade ett lagomt avsåndstagande och som alltid satt med en bok på pendeltåget. Fast fint är det ju ändå att lantlig naivitet övervinner storstadshårdheten på bara några minuter.

Vackrast i klänningsväg

Åh, detta var väl den vackraste klänningen någonsin! Jag bara ryser av vällust över skärningen, formen och den allmänna snyggheten. 1799 kr är tyvärr lite för saftigt för mig, men att drömma lite kan väl inte skada...



Bild från Bubbleroom

The Man!

Åååh, detta är väl för fantastiskt! Det är ju Chuck Norris från Texas Walker Ranger, en fantastisk B-serie om en polis som kicksparkar, levererar coola one-liners och återställer ordning och reda i största allmänhet. Jag minns en gång när jag tittade på The Shining med Jack Nicholson och den var så vansinnigt läskig att jag samtidigt var tvungen att surfa och lyssna på Frank Sinatra för att späda ut skräcken. När filmen var klar följde detta program och det var ett bra sätt att rena sig från alla skräckkänslor kan jag lova.

Bild från Says it

17.11.06

Moas och Annas filmkupp

Åh, på tal om Sandrews bio i Luleå så kom jag att tänka på ett annat bioäventyr. Några år innan Clueless kom Höstlegender och den ville jag och Anna se. Grejen var att den var från 15 år och vi var typ 13-14 eller något sånt. Det var första (och tror jag enda) gången jag skulle gå på en film som var över min åldersgräns och jag minns att vi var hemskt nervösa. Vi hade bokat biljetter i förväg och när vi kom till biografen så var vi tvungna att sitta ner ett tag och samla oss innan vi gick in och skulle hämta ut biljetterna, jag kommer ihåg att vi övade på vad vi skulle säga. Så gick vi in och fick ut biljetterna utan problem, efter det sprang vi in på damtoaletten och fnissade och skrattade hur länge som helst, det var väl spänningen som släppte i kombination med lycka över att vår kupp gick hem. Jag tror att jag tyckte filmen var hemskt bra, men jag kan verkligen inte vara säker så här i efterhand.

PS. Ibland måste man bara verkligen hålla med om att Brad Pitt är världens utan tvivel vackraste karl.

Bild från Amazon

En nostalgitripp i rosa

Ikväll har jag haft en sån där löjligt trevlig hemmamyskväll. Jag har druckit massor av te, ätit popcorn och lite äppelkaka jag hade i frysen, precis sådär frossande som det bara är på film. Och ja, på tal om film: ikväll greps jag av ett oerhört sug efter att se Clueless. Ni vet den där filmen som kom ut för ganska precis 10 år sen och som var en fantastisk favorit. Jag minns att jag såg den på Sandrews biograf i Luleå, jag tror att det var med Anna, men det kan också ha varit Annica, minnet är något oklart. I alla fall så var den som en färgglad och romantisk glamourpralin och här kommer några oförglömliga bilder.



Cher, filmens huvudperson och miss Popularity själv. Här sitter hon och funderar ut en av alla sina planer.



Josh, filmens manliga huvudperson tillika Chers ex-styvbror. Jag tyckte han var så vansinnigt snygg back in the days.



Och så förstås garderoben, den som är alla tjejers dröm. Hon hade ju då en dator som koordinerade hennes outfits och sa match eller mis-match beroende på om överdelen hon valt passade ihop med underdelen. Och det vi ser på bilden är en del av den rullande garderoben. Ja just det, hon hade så mycket kläder att hon var tvungen att ha ett roterande klädhängarsystem. Mycket enviable!

En del är för dumma för att ha ångest

Idag pratade jag med en kollega i lärarrummet (ja, för jag har ju faktiskt kollegor nu!) och vi kom in på det här med analytisk förmåga och hur man resonerar kring tillvaron. Ganska kul egentligen, för det är ju inte ett sådär småpratigt samtal, men jag tror det berodde på att vi båda är såna som övertänker situationer och analyserar allt i oändlighet, då är det ju inga problem att prata om såna saker heller. Vi kom in lite på den där ångesten man kan känna för lite allt möjligt från bussresor till nya ställen till livet i stort. Då kom jag att tänka på den här serierutan av Stenmark, som faktiskt kan kännas väldigt sann.

Bild från Aftonbladet

Överdådighet

Åh, se här så fint. Jag älskar sybehörsmaterial och dunigt mohairgarn är det bästa. Jag hittade det på en blogg som handlade om stickning, mycket trevligt.



Bild från Joyousknits

En virkad svan gör ingen sommar

Detta är ju helt underbart! För några år sen när jag körde ut hempaket var det ett tvåvåningshus där någon hade lagt ut en duk på en pelare som gick upp i mitten av trappen. Det var en vit svan som stack upp ur en orange duk, ungefär som på bilden fast det var bara överdelen av tårtan så att säga. Så kitschigt som det bara kan bli, men tänk så glad man blir när man ser bilden.

16.11.06

The Rolls Royce of jeans

Sådär, nu har jag kommit hem från min stadsrunda och det blev faktiskt shoppat en del. Det bästa var att jag äntligen hittade ett par jeans jag gillar, the downside var att de kostade 1199 kr. Det är ett par Replay-jeans i samma modell som dem jag äger, fast dessa har som synes en rosa satinlapp som är vacker som skam. Jag har faktiskt suktat efter ett par jeans med en sån lapp i flera år och nu kändes mitt jeansbehov så enormt att jag slog till.

Det känns lite shaky ändå, jag menar det är ju en hutlös summa, men samtidigt så har jag verkligen inte hittat några andra, billigare jeans som passar. Nästan alla jeans har ju stuprörsben nu för tiden, vilket jag inte gillar och bland dem som blir över har jag inte hittat något trots ivriga försök. Jag måste fundera på det här köpet i några dagar, men jag VILL verkligen ha dem. Halsbandet är också nytt, det är i samma modell som mitt svarta som jag älskar, men detta är ju då i härligt olivgrönt.

15.11.06

Humor i helgade hyddor

Här kommer lite kul Bibel-humor for you. En pastor som nyss flyttat till ett nytt ställe gick runt och knackade på hos folk och presenterade sig själv. Så kom han till ett hus där det var uppenbart att någon var hemma, men de öppnade inte dörren, så han lämnade sitt visitkort på vilket han skrivit en hänvisning till Uppenbarelseboken 3:20. Så nästa söndag efter predikan gav en av kyrkvaktmästarna samma kort till honom, och under hans meddelande stod en hänvisning till 1:a Mosebok 3:10. Pastorns vers lyder som följer: "Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig". Svaret han fick löd ungefär: jag hörde din röst och jag blev förskräckt, eftersom jag var naken.

Nu börjar det bli mer riktigt

Idag började jag känna mig lite som en riktig lärare. På eftermiddagen hade eleverna något som kallas skolans val och då satt jag med en grupp killar som skulle träna på några svåra ord de hade i läxa. När de fick orden skrev läraren upp på tavlan vad de betydde, men de hade inte riktigt greppat hur orden kunde användas och i vilka sammanhang, så jag gick igenom varje ord och gav lite exempel och hittade på meningar där det kunde placeras. Samtidigt som jag skulle göra det fick jag även hålla koll på en kille som skulle skriva en recension, men som hela tiden försökte springa ut från klassrummet. När han insåg att jag såg honom varje gång och därmed sa åt honom, så började han istället kana runt med sin bänk runt klassrummet tills jag fick nog och beordrade honom att ställa tillbaka bänken och sätta sig ner.

För ordtränarkillarna fick jag också förklara varför det var bra att skriva argumenterande texter och varför det gav mer när de vara mer verklighetsbaserade än det oseriösa svammel vissa krafsar ihop. Och det var så fantastiskt, för de sa faktiskt åt bänkflyttaren att vara tyst så att jag skulle kunna förklara. På eftermiddagens lektion var det en av de pratiga killarna som tyckte jag var snabb på att lära mig namn, och som jag svarade honom: vissa namn lär man sig fortare än andra.

14.11.06

En sista tanke innan sovdags

Jag håller på att trimma mina sovvanor, liksom ställa in sovtiden till 23-tiden. Fast nu är det lite tomt och tråkigt här sen mamma åkte härifrån i förmiddags medan jag var på skolan. Även om en etta är trång för fler än en person, så är det så mysigt med besök. Och jag fick dessutom både dammsuget och diskat flera gånger medan hon var här, vilket var toppen. Men nu måste jag ställa tillbaka mig själv till ensamboende, tur att jag hade telefonsällskap några timmar idag av världens bästa Miriam. Anna mailade mig en undersökning om att kvinnor som har ett nätverk av vänner att diskutera livets vedermödor med mår bättre och kan hantera stress på ett helt annat sätt än de som saknar det och det är ju helt sant. Jag skulle inte klara mig en dag utan familj och vänner. Det känns som att jag har skrivit många hyllningsbloggar om det, men det är ju så sant att det är värt att upprepas gång på gång!

Hembakat är godast, eller?

Just ja, ytterligare en komisk sak som hände på hemkunskapen var att chilipepparströaren även bakade in en hårsnodd i sin matlagar-partners grahamsbröd som denna upptäckte när de satt och åt. Kommentarer är överflödiga :)

Hemkunskap och kaos

Dagens enda lektion var ett tvåtimmarspass med en 9:a i hemkunskap. Det är min handledares ämne och jag tyckte det skulle vara kul att göra något när jag väl var på skolan (eftersom jag skulle stanna kvar på lärarkonferensen sist på eftermiddagen). Det var samma klass som jag hade svenska med igår, den snällare av dem och det är ju bra att lära känna dem ordentligt redan från början. Det var hemskt kul att gå runt och se på när de lagade mat, de var inte sådär jättehusligt lagda precis. Eller problemet är väl kanske att det finns så mycket andra roliga saker att göra, som att hälla chilipeppar på någons rygg eller att spruta tomatpuré på varandra.

Vad gäller själva maten skulle de laga köttfärssås och spaghetti, grahamsbullar och någon slags muffins med glasyr och kokos. Det sistnämnda var det som såg mest makabert ut, glasyren bestod i smält smör och så skulle det blandas i socker och en äggula. Tydligen var det något kinkigt med temperaturerna vid vilka dessa blandningsmoment skulle ske, för vissas sås blev alldeles för tjock och andras blev alldeles för rinnig. Det äckligaste var att vissa inte fått bort all äggvita, så i deras glasyr flöt det runt små stelnade äggviteslamsor.

Även om de (mest killarna förstås) var typiskt zoo-iga idag så är de ändå väldigt söta. Det som är positivt med högstadiet är att många av eleverna ändå är lite småmysiga och de har inget ont uppsåt, de har bara så mycket energi och bus i kroppen. Och man får verkligen skratta mycket åt alla deras upptåg, jag tror det är det som gör att lärare ändå orkar, att man får den där glädjen tillbaka.

Lite vintrig vackerhet mitt i allt

Den här dagen då? Jo, den var faktiskt mycket bättre än gårdagen, jag är nästan lika trött men allt känns ändå mycket lättare. Efter att ha fått nyckel till skolan och en kaffemaskinsbricka (ja, så fort jag kom in på skolan kände jag att mitt kaffebehov ökade med ungefär 300%) kände jag mig genast mer delaktig i verksamheten. Jag hann också planera lite med mina två handledare och det kändes väldigt skönt. Jag vet inte om vi egentligen gick igenom så många didaktiska frågor, men vi lade upp någon slags grundstruktur för det jag ska göra åtminstone och jag kommer sammanlagt att hinna ha ungefär 24 lektioner. Den mest glädjande nyheten är att jag antagligen kommer att bostadsförlagd planeringstid på torsdagar (mitt ord inte deras), vilket ju känns underbart, heltidsarbete är så vansinnigt slitsamt.

Efter lunchen hade jag en timme ledigt så jag tog en promenad till Sävar centrum, vilket bestod av en ICA-affär, två kyrkor, en restaurang, en blomaffär, en kiosk och en second hand-butik. Efter att ha tittat runt lite köpte jag ett wienerbröd på ICA och promenerade tillbaka till skolan över den vackra Sävarån som jag måste fota någon dag. Just nu är det ju nämligen snö och frost överallt på träden och på marken, men i ån forsar öppet vatten och det är rätt spektakulärt faktiskt.

Transportfrågan är löst

Sådär, nu är jag äntligen hemma från skolan. Helt galet att ha så här långa arbetsdagar, jag inser hur extremt bortskämd man blir när man läser på universitetet. Jag insåg också vilken låg stresströskel jag har när det gäller att hantera nya logistiska situationer - jag blir otroligt hispig och uppstressad när jag ska ta mig till ett nytt ställe helt själv. Igår velade jag fram och tillbaka mellan vilken buss jag skulle ta nu på morgonen, båda stannade en bit bort från skolan. Imorse valde jag såklart den senare så att jag skulle få lite extra frukosttid.

Eftersom jag är helt kass på att läsa busstidtabeller (det finns ett antal exempel på misslyckade resor pga my ineptness i den här frågan) så tyckte jag det verkade som att resan bara fanns när jag sökte på Internet, men inte i den tryckta tidtabellen. Det i kombination med att jag inte visste hur något fungerade, eller var bussen egentligen skulle stanna när det stod Sävar E4 gjorde att jag var väldigt uppstressad och frågade ut både kvinnan i kassan på busstationen, samt en trafikvärd som gick omkring bland busskurerna. När sen bussen kom så försökte jag först stoppa ner busskortet i fel avläsare, sen när jag la den på den rätta så tryckte jag inte på knappen, när jag sen tryckte på knappen så hade jag tagit bort busskortet. Busschauffören var en äldre man och han verkade något plågad av mitt fipplande med kortet samtidigt som jag frågade om han kunde säga till när vi kom till min busshållplats.

Efter att ha suttit som en spänd fiolsträng hela vägen så kom jag i alla fall fram till sist och det var hur smidigt som helst att promenera till skolan, det tog bara 7 minuter i vanlig promenadtakt istället för den halvtimme jag sett framför mig. Ibland blir saker riktigt bra fast man inte kunde tro det från början helt enkelt.

13.11.06

Fabulösa puder-puffar

Jag har alltid velat ha en vacker puder-puff, en sån där dunig, fluffig sak man applicerar löst puder med. Här har jag hittat några helt underbart glamourösa exemplar som kallar på mig.





The fabulous miss Cartland

Åh, se så underbart! Det är Barbara Cartland, de längtansfulla suckarnas och bryska men ändå ömma kyssarnas drottning. Hon är den mest vulgoglamourösa jag vet och jag måste säga att jag älskar det, varje bild på henne är så underbart komponerad. Se bara hur ljuset skiner genom klänningssläpet på den översta bilden, och hennes lilla knähund som är med på nästan varje bild. Så bloggade jag in en bild på ett omslag till ett av hennes böcker, bara för att få en känsla av hur böckerna är. Som en extra bonus var den ljusblå ögonskuggeälskande damen gudmor till prinsessan Diana, underbart!





En lärares vedermödor

Jag känner att jag upprepar mig själv, men oj vilken dag det var idag! Det var ju alltså första praktikdagen på en högstadieskola och mina tankar förflyttar sig osökt till apberget på zoo. Jag har inte gjort speciellt mycket, men det var ändå otroligt ansträngande bara att sitta med. På två av lektionerna skulle de skriva ihop argumenterande texter och det var förstås ingen som kom igång att göra något. Istället för att bara observera slog jag mig ner vid ett killbord och försökte få dem att tänka ut ämnen, hitta argument för och emot och så fick jag hjälpa dem med förslag på inledningar. Jag kände mig så nöjd efter första omgången eftersom den killgruppen faktiskt fick ihop sina texter och de var inte speciellt tonårsmuppiga mot mig som lärare heller. I andra klassen däremot var eleverna mer störiga och några skrev texter som uttryckte åsikter som strider mot skolans värdegrund och människosyn, så där blev det genast mer besvärligt. Det går ju inte så bra att argumentera med en obstinat 15-åring precis.

Samtidigt som de kan vara hemskt besvärliga och uttröttande i den åldern så är de på något vis charmerande också, de har liksom en direkthet som vässas bort senare i livet. Så är det ganska fint att verkligen se hur de är mitt i sin utveckling, de är mitt i processen att upptäcka vilka de är och vad de håller på med här i livet. Finnigheten, bröligheten, uppstudsigheten, obekvämheten och den allmänna otajmingen i kroppsrörelser och tal är bara en liten bieffekt.

12.11.06

Lite mer klokheter

Jag och Anna pratade vidare på temat moster-klokhet och vi kom fram till att det handlar om att inse att man bara är människa. Man kan inte kräva av sig själv att man alltid ska bete sig perfekt och även om man har insett lite om hur tillvaron fungerar så kommer man antagligen att göra om liknande misstag senare. Man får inte vara så förtvivlat sträng mot sig själv helt enkelt, inte hålla sig själv så hårt i rädsla av att begå misstag. Man vill ju inte leva ett helt intetsägande liv som är helt säkert från jobbigheter, då är det trevligare att våga satsa lite och kanske måsta samla ihop själ och hjärta när det brister. "Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge", säger man ju och det är väl inte en kliché för intet. För faktiskt, det är inte så hemskt som man kan tro när det blir fel. Det gör vansinnigt ont och det känns som att hela ens jag vänds ut och in, men sen återhämtar man sig faktiskt alltid, och då har man dessutom oftast lärt sig något.

PS. Anna tyckte jag var klok som en gammal ko, vilket väl får ses som en hedersbetygelse :)

Praktiknerverna dallrar

Spänningen börjar stiga inför första praktikdagen imorgon. Jag är egentligen mest nervös över alla runtomkring-detaljer som skjutsen till Sävar och hur det ska gå att jag ska planera moment när de redan är upplanerade. Fast det ska bli väldigt kul också, imorgon ska jag bara sitta med men senare i veckan är det nog dags för mig att hålla mina första lektioner och det kommer att bli rafflande.

Visserligen har jag ju varit lärarvikarie på högstadiet några gånger, men det var ett par år sen och då var det ingen som bedömde mig. Då körde jag roligt nog på den stöddiga stilen, jag utstrålade liksom att det inte var någon idé att de försökte något med mig för jag hade sett allt. Eller jag tror det var det jag utstrålade i alla fall, men så kan jag ju inte hålla på när jag har en handledare som flåsar mig i nacken, då måste jag vara poised och välartad. Hur som helst så pratade jag med min handledare för ett tag sen och vi bestämde hur bilresan imorgon skulle genomföras, hon erbjöd sig nämligen att jag fick åka med henne så att jag skulle hitta rätt första dagen. Fint och trevligt!

Garderobsfixande

Idag snöar det massor i Umeå, alldeles vitt är det. Jag har ägnat förmiddagen åt att städa igenom min garderob och organisera om lite. Jag har tidigare haft en alldeles kaotisk hylla med underkläder, sockar, skärp, strumpbyxor med mera med mera, det gick aldrig att hitta något och nu kändes det som att tiden var kommen att göra något åt saken. Ibland får jag ett ryck och ordnar såna där saker som har stört mig länge, men som jag liksom inte kommit på att jag faktiskt kan göra något åt tidigare, det är som att jag måste nå fram till en viss punkt innan jag plötsligt inser vad jag kan göra åt saken. Eller så handlar det kanske om att det är så mycket som flyter runt i huvudet att jag inte riktigt fokuserar på vissa saker fast jag tänker på dem.

Men nu är det ordnat i alla fall, jag har slängt massor av strumpor och flyttat ner alla skärp och bikinis till en lägre hylla så att jag har en fantastisk överblick över hur många strumpor jag faktiskt äger. Så har jag slängt bort lite andra gamla kläder som inte använts på länge, helt underbart är det när garderoben känns uppfräschad.

Bild från IKEA

11.11.06

Kapp-kärlek

På min stadsrunda idag såg jag de mest bedårande kapporna från märket Killah. Den röd-vit-mönstrade var fantastiskt söt, men det var den svarta som jag verkligen blev kär i. Jag lyckades hitta bilder på den, men den var mycket snyggare i verkligheten. Fodret är underbart också, ljusrosa med svarta prickar, man kan ana det längst ner på den översta bilden. Problemen är två: kappan fanns bara kvar i en pytteliten storlek och den kostade 2000 kr. Annars var det ju perfekt.



Bilder från Killah och Asos

Ätbar kitschighet

Här kommer några helt fantastiska bröllopstårtor. Jag blev inspirerad att hitta snajsiga såna när jag kom att tänka på en affär i Södertälje som låg nära min lägenhet. Den hette Wanessas Wedding Cake och där fanns det de mest fantastiska skapelser i form av slott och tempel. De två översta är sannerligen inte att leka med, jag gillar speciellt tanken med bron på den översta och dunigheten på den näst översta - very classy.




Kanske du gillar:

Related Posts with Thumbnails