31.3.07

Kakbak och festiviteter



Just nu är jag inne i ett husligt rus, eftersom jag ska ha lite folk här ikväll på fika. På vägen hem från stan cyklade jag ner till Maxi och storhandlade, väl hemma slängde jag ihop en kaksmet medan min mozzarellapizza var i ugnen. Nu är första kakan klar och snart ska jag sätta igång med nummer två, allt medan jag måste städa och diska så att lägenheten känns nyponrosfräsch. Inget "idle hands are the devil's playthings", här inte.

30.3.07

Bästa post-dagen på året

Tema: rosa, vintage och Hollywood-glamour

Idag är det min födelsedag och en av de trevligaste sakerna med den dagen är att det alltid regnar in en massa fin post genom brevinkastet. Det var flera födelsedagskort, lite underbara presenter och så en Damernas Värld med tilhörande läppglans, nästan som en present det också.

Som en saltstänkt sommar på Cape Cod

Här är en bild från Sisters vårkollektion och jag älskar verkligen den här outfiten. Den ger precis den preppy och lite marina New Enlgandkänsla som kollektionen vill förmedla: "Kollektionen kallas 'With Love From Victoria' och har inspirerats av sportig amerikansk 1950-talsretro och lyxig glamour à la Jackie Kennedy och Marilyn Monroe." Jag ser framför mig en saltstänkt, solig och avslappnad sommar på Martha's Vineyard eller Cape cod. Detta måste undersökas närmare!

Bild från Aftonbladet

29.3.07

Harry Potter-febern når överallt

Jag älskar när våren har kommit så långt att solen skiner in i lägenheten ända fram till kvällen. Det känns så hoppfullt att ha öppna fönster och lyssna på fågelsång och känna vårlukterna medan jag ägnar mig åt att läsa om Bourdieus symboliska kapital samt om vardagskulturen efter den andra moderniseringen. Efter en paus har jag nu satt mig till rätta igen för att läsa vidare. Dock kunde jag inte hålla mig från att se vad som händer i världen också och i DN hittade jag nyheten att Harry Potter-böckerna (näst religiösa böcker) är de mest populära böckerna bland fångarna på Guantanamo. Var inte det ganska fint ändå? Jag ser framför mig en bild av ett gäng hårda killar med svällande muskler och tauteringar (fördomar, jag vet) som med smått tindrande ögon sitter och läser.

Det briljanta med böckerna är ju också att de är ytterst pedagogiska förutom att de är spännande och välskrivna. J.K. Rowling ser alltid potentialen i sina karaktärer, snarare än att lägga vikt vid hur de kan verka vara på ytan. Den klumpiga, glömska och inte särskilt smarta Neville hamnar trots allt i elevhemmet Gryffindor, vars medlemmar kännetecknas av sitt stort mod, eftersom hon vet att han kan utvecklas med hjälp av uppmuntran och utmaningar. Den magiska världens största sport quidditch en där man på skolnivå såväl som på elitnivå spelar i lag där det ingår både män och kvinnor. Slutligen den underbara rektorn professor Dumbledore som alltid behandlar sina elever med respekt och som uppskattar tvillingarna Weasleys enorma uppfinningsrikedom när det gäller att ställa till bus snarare än att irritera sig på den. En perfekt drömvärld, med andra ord.

Bild från Amazon

Pastelliga muffins


Jag skulle hemskt gärna vilja ha en systemdigitalkamera för att kunna ställa in skärpedjup och liknande när jag fotar, bilderna ser mycket mer professionella ut om inte allt från här till Kina är skarpt. Dessutom kan jag förundras över det fantastiska ljus som duktigt fotofolk får till i sina bilder, som här ovan till exempel. De ljuvliga pastellerna gör väl sitt till för att jag ska älska bilderna naturligtvis, men det måste vara något mer som gör att det blir så himla snyggt. Har hon dragit ner opaciteten i bilden, kanske? Bilderna blir ju säkert bättre också om man skulle ha någon typ av ljussättningsanordning som ger ett mjukare ljus, men det känns ju ärligt talat lite otympligt att bära med sig. Nåväl, se, njuta och prova sig fram är väl det som gäller.

Bilder från Yvestown

Äppelblomster till fikat

Vilket förtjusande matbord att läsa tidningen och dricka morgonkaffet vid. Om man har ett så här fint bord behöver man ju inte ens ha en duk.

Bild från Desktop Design, via Style Files

Etiketter att njuta av

Designern Every Jot and Tittle har skapat dessa underbara etiketter som passar att fästas på paket eller bara hängas på en anslagstavla för den delen. Vackra etiketter bör inte begränsas till vissa tillfällen, tycker jag. De säljs på Etsy och jag vill ha dem alla.






Bilder från Etsy

Konsten att sy snyggt

Så här chic och rakryggad är jag alltid när jag syr.
Bild från Bernina

28.3.07

Stiligt brudpar

Så här såg det ut när min mormor och morfar gifte sig någon gång på 1940-talet. Det är lite mer återhållsamt och allvarligt men ack så stiligt. Jag tycker det blir extra vackert av att bilden är tintad också, det vill säga att fotografen har färglagt en svartvit bild för hand. Det gör det på något vis extra drömskt och sagolikt.

En mössa till min nya baby


Jag funderar seriöst på att sy någon slags symaskinsöverdrag så att min lilla darling kan stå på köksbordet jämt utan att bli dammig. Jag har ju den lådan som hör till som jag precis fixade till, men det är ändå smidigare att slippa bära den fram och tillbaka. Dessutom vill jag gärna sy lite roliga saker nu när jag väl har en maskin. De här överdragen pryder ju verkligen sin plats, så bara jag hittar ett fint tyg blir det ju som en liten rumsdekoration.

Bilder från Yvestown

Ett besök på Taj Mahal





Idag blev det restaurangbesök med Malin och Daniel och så pappa som var i Umeå och jobbade. Jag blev upphämtad med en lyxig hyrbil och passade förstås på att ta med mig allt returpapper och alla kartonger jag har lyckats samla på mig så att jag slipper cykla med dem till återvinningen. Det gäller att vara lite smart sådär och utnyttja alla möjligheter till max.

Det blev en indisk restaurang, Taj Mahal, som hade väldigt god mat. Eftersom jag typ aldrig äter indiskt så tog det ett tag att läsa igenom menyn och se vad som verkade godast men till sist fastnade jag för Chicken Tikka Butter Massala (eller hur det nu stavades). Jag passade förstås på att fota lite också, maten hade så vacker färg. Allt som serveras i gjutjärnsgryta ser ju lite mer intressant ut också, för den delen.

Efterlyst, igen

Till mitt förra inlägg om Efterlyst måste jag tillägga att programmet faktiskt inte bara är harmlöst komiskt. Eftersom jag inte själv sett programmet mer än ett fåtal gånger kan jag inte helt säkert uttala mig om innehållet. Det jag vet är dock att många som ser programmet uppfattar det som ett seriöst faktaprogram eftersom polisen är inblandad. Enligt min erfarenhet verkar tonårskillar vara förtjusta i programmet och på mina olika praktikplatser har jag flera gånger stött på elever med rasistiska åsikter som hänvisar till Efterlyst som källa för deras övertygelse om att invandrare begår de flesta brotten i Sverige.

Naturligtvis är invandrare i det här sammanhangen människor med icke-västerländskt ursprung/utseende, eftersom eleverna för det mesta inte har en aning om att ungefär hälften av invandrarna i Sverige är från de andra nordiska länderna, främst Finland. När jag jobbar som medielärare ska jag helt klart göra ett projekt där eleverna får analysera tv-program, och däribland Efterlyst, för att se hur dessa främjar kulturella stereotyper, vilka retoriska knep som används, hur innehållsurvalet påverkar etc. Det är väl naturligtvis inte Efterlysts avsikt att späda på fördomar, men det blir lätt stereotyper och skurkifiering av mer än den enskilda brottslingen när det handlar om kortfattade beskrivningar av människors utseende och att alla brottslingar liksom blir jagade även av tittarna, eller som han skrev i tv-krönikan "den stora detektiven allmänheten".

"Gamla lojaliteter finns inte längre"

Jag läste precis en tv-krönika i DN om det program i tablån som jag tycker är det absolut mest komiska, nämligen Efterlyst. Det är ju som en slags deckare, fast i verkligheten, vilket jag antar är en del av den mystiska dragningskraft som gör att X antal personer varje vecka ser programmet. Det är ju förstås hemskt fint att de löser en massa brott, det har jag inget emot, men jag kan ändå inte hjälpa att jag brister ut i skratt flera gånger per program, de få gånger jag har sett det.

Det som är roligast är nog Aros tal till bovarna och banditerna. Han spänner ögonen i kameran och förmedlar en slags "jag ser dig nog allt"-känsla. En gång hade ett gäng killar attackerat två kvinnliga Efterlyst-medarbetare som var ute på uppdrag och då var det ingen pardon. Efter en genomgång av överfallet höll Aro ett osande och långt tal där han bland annat talade om för skurkarna hur fega de var som gav sig på två kvinnor, och avslutade med uppmaningen "visa att ni är män, ta ert ansvar och överlämna er till polisen". En annan gång, detta är min favorit, gällde det ett gammalt brott som skulle lösas. Då vände han sig till kameran och sa något i stil med "Det har gått 11 år. Gamla lojaliteter finns inte längre, så gör det rätta och ring Efterlyst och berätta vad du vet". Oslagbart!

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne

Igår fick jag ju påskliljor av Anna och redan idag hade de slagit ut massor. De är som små solskensklickar i mitt fönster och jag glad varje gång jag tittar dit. Jag ska alldeles strax börja skriva på min rapport, men jag kunde inte låta bli att ge påskliljorna en värdig (alltså rosa) bakgrund först.

26.3.07

Prisoner of Passion

Det är ju oerhört underhållande det här med att omslagen på kärleksromaner är riktiga modeller som de sen ofta får att se lite mer tavel-lika ut med hjälp av bildbehandlingsprogram. Idag läste jag en artikel i DN om att Harlequin nu vill ersätta de professionella modellerna med "riktiga män". "Vi letar efter män som inte är den vanliga modelltypen, men som har det speciella utseendet som kvinnor fastnar för - sexiga, känsliga, vackra och vältränade", säger Harlequins taleskvinna. Eh, låter inte det ganska modellikt? Fast jag antar att de tänker sig någon som är lite mer ruggedly handsome och som lätt kan föreställa såväl en hjärtekrossande cowboy i slitna jeans som en doktor i vit rock.

När jag läste artikeln kom jag genast att tänka på Fabio och den förfärliga tv-serien Mr Romance som gick i höstas. Jag har ju skrivit om det här tidigare, då mest med fokus på den fabulösa Fabio och hans klyftiga kommentarer. Jag blev alldeles till mig när jag nyss hittade hemsidan tillhörande killen som vann hela tävlingen och som alltså blev fotad för diverse omslag. Jag vet inte jag, men de flesta av hans bilder avskräckte mig snarare från att köpa boken i fråga (förutom möjligen "Prisoner of passion", som ju kändes mycket rafflande). Det är också fantastiskt när han (eller en assistent) på hemsidan beskriver de spännande momenten i tävlingen:


"The first was a Question & Answer ... Each question was obviously related to Romance, and ... the judges were looking for an honest answer, which would reflect the character of each contestant. The second segment was called Describe Your Ideal Date. Here the contestants were dressed up in date/formal wear, and would have to walk the stage while a voiceover described their ideal date. Each contestant was required to submit Their Ideal Date in writing prior to the pageant. The last but not least was the Pose Down. As the name implies this segment was all about posing, showing character, charisma and style ... The dress code here wasn't too complicated... just a pair of black pants. The contestants performed this segment shirtless, just the way it would probably be while shooting a romance novel book cover."

Bilder från Andrei Claude

Misslyckade syprojekt, topp 3

Genom min karriär som sömmerska har jag hunnit med en del märkliga och misslyckade saker. Vissa gånger berodde det på bristande uppfattning om vad som var snyggt och inte, andra gånger på bristande tålamod och förmåga att tänka i fler steg framåt än ett. På högstadiet myntade jag ordspråket "som man syr får man sprätta" och det kännetecknar tyvärr min sömnadsstil, jag har oftast ganska bråttom, orkar inte stryka sömmar hit och dit, upplever att jag tänkt igenom - klipper - och inser att jag totalt missat något viktigt. Här kommer i alla fall min topp 3-lista på misslyckade syprojekt.

På tredje plats: På högstadiet lyckades jag tjata mig till att få sy ett linne av mudd-tyg som var i en väldigt fin lilarosa nyans. Jag följde alla instruktioner, men tyckte att linnet såg väldigt långt ut och innan jag ens kommit till fålla upp underkanten-instruktionen hade jag klippt av linnet några decimeter. Det säger ju sig självt att när jag väl hade gjort allt det andra och tog på mig linnet för att testa längden så var det alldeles för kort, ovanför naveln någonstans. Jag gjorde klart det och visade upp det för syslöjdsfröken, men sen hamnade det genast i en låda någonstans i klädkammaren.

På andra plats: Detta sömnadsprojekt ägde rum någon gång i början av gymnasiet. Jag hade fått för mig att jag skulle sy en morgonrock av något lätt, tunt tyg och efter ett visst letande hittade jag något jag har för mig var bomullstwill i blått. Det här var på ett sommarlov och jag minns att jag lyssnade på en countryskiva med Tim McGraw medan jag duktigt mätte och nålade hit och dit. Jag har som sagt sällan så långt tålamod när det gäller sömnad, men här ansträngde jag mig verkligen. När jag sen kom till punkten med kragen stod det i mönstret att den var valfri och eftersom jag började bli less skippade jag den helt enkelt, däremot ägnade jag extra tid åt att sy bokstäverna M-O-A i snirklig text på fickan. På det hela taget är det nog det mest välsydda plagg jag åstadkommit, problemet är bara att färgen på tyget är precis densamma som i blåställ och även strukturen påminner om blåställstyg bara lite finare. Min noggrant sydda morgonrock påminner alltså mest om någon slags skyddsplagg för verkstadsarbete och som min kära moder påpekade när vi pratade om den för en tid sen så hade jag inte behövt bekymra mig om att göra plagget mindre stöldbegärligt genom att skriva mitt namn på det.

På första plats: Någon gång i början av gymnasiet fick jag för mig att jag lätt skulle kunna piffa upp en trist svart t-shirt med lite överblivet tyg. Ett kantband i hårigt, dalmatinermönstrat tyg vore väl höjden av snygghet, tänkte jag och skred till verket. Utan att använda någon typ av mönster klippte jag och sydde och det blev bara värre och värre hela tiden. Kragen liksom stod rakt ut istället för att ligga fint mot huden och allt var helt ojämnt och fult och det hjälpte inte hur jag än försökte rädda situationen. Till sist gav jag upp efter två timmars bråkande och slängde tröjan som vid det laget liknade något endast en skumögd pantertant eller Cruella de Ville skulle älska. Precis då kom mamma hem från stan och frågade vad jag hade sytt. Jag försökte prata bort alltsammans, men hon hittade bevismaterialet överst i sopkorgen. Jag har aldrig sett henne skratta så mycket som då, hela ansiktet var hopskrynklat, ögonen knappt öppna och tårarna sprutade.

Konst på temat kartografi

Cartographie Immédiate

Cartographie Imprévue

Cartographie Spontanée

Camping in Neveralia
Bilder från Julien Pacaud

A diamond is forever


Svenska är mitt favoritämne av de två ämnen jag ska undervisa i, men Media har sina sidor det också. Till exempel gillar jag det här med att verkligen koppla samman reklam- och mediasaker till deras samtid. Jag läste precis en artikel på DN som handlar om en av mina små favoritmediehistorier. Det är historien bakom den ytterst välkända reklamsloganen "A diamond is forever", som såg dagens ljus i mitten av förra seklet.

De Beers, ett stort diamantföretag, anlitade en reklamfirma för att hitta en ny marknad och få fart på försäljningen. I depressions- och krigtstider ville folk, förståeligt nog, inte spendera sina pengar på diamanter och dessa var för övrigt inget som amerikanerna kopplade samman med lyx och kärlek. Efter diverse undersökningar kring hur kärlekspar såg på romantiska presenter skrev en copywriter på N W Ayer den slogan som sedan definierade hela den enorma kampanjen och som sen blev företagets officiella motto. Hur det gick sen vet vi ju också, enligt artikeln i DN står USA numer för 50 % av världens diamantkonsumtion. Det var en lyckad dag på jobbet helt enkelt när meningen "A diamond is forever" växte fram.

Bild från USA Diamond Rings

Martha, hon kan hon

Jag surfade runt lite på hemsidan tillhörande hemmets egen gudinna Martha Stewart och hittade så mycket färgglada fiffigheter att det nästan blev för mycket för mitt stackars hjärta. Alla bakverk ser så otroligt lockande och goda ut, jag vill till och med kasta mig över gräddbullarna trots att grädde gör mig illamående. Vad gäller paketinslagningarna så är de så perfekt fina och pyssliga att jag gärna skulle ha dem på parad här hemma. Jag gillar speciellt den stora bilden i mitten med tråden ovanpå det lite skirare tyget. Med såna här inslagningar spelar det ingen roll vad som är i paketet, jag skulle vara lycklig ändå.


Bilderna i collagen från Martha Stewart

25.3.07

Som en rosavit igelkott

Sådär, då var min första nåldyna färdig. Jag upptäckte att jag inte alls hade så många roliga stuvbitar som passade till just det här ändamålet men det blev ett romantiskt vit-rosa projekt till slut. Eftersom det vitmönstrade tyget var så genomskinligt massakrerade jag ett örngott jag en gång fick som är i en konstig ministorlek och därför helt oanvändbart till en kudde. Men med tanke på att jag även klippte upp en kudde jag inte använder eftersom stoppningen är så konstig, så fick den ändå vara tillsammans med något passande. Ok, så här kommer en snabbgenomgång av tillvägagångssättet.

Klipp två tygcirklar, jag gjorde mina ca 18 cm i diameter. Sicksacka kanterna, lägg rätsidorna mot varandra och sy ihop nästan hela vägen. Vänd ut och in, stoppa med små fyllningstussar tills den blir lagom hård och sy sen igen kanten.

Därefter knöt jag ett tunt silverband kors och tvärs över den lilla kudden tills ett litet blommönster bildades. Som slutkläm sydde jag fast en knapp i mitten, försök trycka ihop alltsammans så mycket som möjligt så att nåldynan går ner lite i mitten för extra "blomeffekt". Därefter sydde jag fast några knappar till bara för att det var gulligt.

Stick fast en massa nålar, och voila! Den kommer förstås bli ännu snyggare sen när jag får mina pastellfärgade pärlemornålar.

Förtjusande knappnålar

Det jag nu önskar mig är söta nålar, dels har jag ropat in några billiga och fina knappnålar med pärlemorhuvud på Tradera, men jag skulle också vilja ha några nålar som har lite roliga huvuden. Dessa från Hello my name is Heather är ju helt i min smak.

Minimannekäng

Det här är förstås drottningen av nåldynor, men den känns omöjlig att göra själv och jag har ingen aning om var dylika kan tänkas säljas. Men snyggt vore det i alla fall.

Syprojekt no. 2: Nåldyna

Trots sjukdom och mastig träningsvärk (japp, häftpistolspyssel kommer efter jogging på listan för vådliga aktiviteter) känner jag mig pysselsugen. Idag tänkte jag se om jag kan åstadkomma en fin nåldyna, det är ju något man absolut behöver när man är symaskinsägarinna och jag har hittat några söta modeller bland mina pyssliga medsystrar på Internet.

Den här hittade jag hos Whip up och eftersom det följde med en bra tutorial tror jag att det blir den här jag försöker mig på idag.

Den prickiga ovan och den blommiga nedan kommer båda från Little Miss Meshell, toppfina bägge två men det fanns ingen instruktion så jag avvaktar ett tag.


Den här päronskapelsen kommer från Hello my name is Heather, hon har alltid fantastiska foton av sina pysselprojekt.

24.3.07

Svartvit ljuvlighet

Här ska Carrie och ryssen bjuda hennes vänner på middag. Och vilken klänning hon har på sig! Mycket lovely.



Everything's comin' up roses

Jag tycker det är trevligt att upptäcka nya ordspråk och idiom. När jag såg det här kortet var jag tvungen att googla frasen för att få reda på vad det betydde. Idiomet uppstod på 1950-talet i USA och var även titeln på en sång vars text förklarar det väl: "Things look swell, things look great, Gonna have the whole world on a plate. Starting here, starting now Honey, everything's coming up roses." Fint, tycker jag. Det behövs alltid mer rosor och glädje i tillvaron.

Bild från Luxe Papier

"Thanks, doll!" funkar ju alltid

Man borde helt klart bli bättre på att skicka kort till varandra, inte bara till födelsedagar utan när som helst och bara för att det är trevligt. Här är några exempel på finfina kort.





Bilder från Luxe Paperie

A crazy evil spirit obsessed with bra size

Det var väldigt länge sen jag såg första säsongen av Gilmore Girls, det är nästan så att jag har glömt exakt hur bra den är. Just nu håller Lorelai och Rory på att småbråka eftersom Lorelai är avundsjuk på att Rory tillbringar tid med sin morfar. Då Lorelai förlorade den ronden anklagar hon istället Rory för att tänja ut hennes tröja (som hon har lånat av Lorelai).

Rory: I couldn't possibly stretch them out! Your boobs are way bigger than mine.

Lorelai: That is not true.
Rory: Yes it is.
Lorelai: Your boobs are totally bigger than mine!
Rory: You're crazy!
Lorelai: Do you want to measure?
Rory: What?
Lorelai: I'm serious. Why don't you get the measuring tape right now?
Rory: I am not going to measure my boobs.
Lorelai: Because you know that you are totally bigger.
Rory: I'm going inside.
Lorelai: Fine, don't measure. We'll just compare bras.

Lorelai inser sen att hon betett sig löjligt och ber om ursäkt på det här underbara sättet.

Lorelai: I'm sorry.
Rory: It's OK.
Lorelai: A crazy evil spirit obsessed with bra size took over my body.
Rory: It happens.
Lorelai: She's gone now.
Rory: Good to know

Kanske du gillar:

Related Posts with Thumbnails