31.7.07

En rosa Simpson har sett dagens ljus!

Jag har sysselsatt mig med något mycket underhållande, nämligen att designa mig själv som simpson-figur. Det här är lite annorlunda än alla andra avatarprogram jag har sett eftersom man laddar upp en bild av sig själv och får ett förslag på hur de tror att man ser ut. Visserligen hade jag kort krulligt hår på deras första förslag (för att jag hade håret uppsatt på bilden), men resten var rätt bra tyckte jag. Dessutom kan man om man känner för det beställa produkter med sin egen simpson-figur på, som muggar och förkläden. Något som gör världen bättre? Knappast, men rätt underhållande ändå.


Regn ute, mysigt inne

Trots att regn kan vara väldigt pestigt och trots att jag var helt genomblöt och kall när jag hade cyklat hem, så tycker jag det är rätt mysigt när jag väl är inomhus. Efter en varm dusch och lite yoghurt tänkte jag nu göra lite te och sätta mig i mysfåtöljen och läsa medan jag lyssnar på stormen och regnet ute. Om jag bara hade lite lakrits nu så skulle eftermiddagen vara fulländat.

Postmisär och pinsamheter

Det går inte ens att börja förklara vilken dag det har varit idag. Under precis hela dagen har det störtregnat för att då och då övergå till rent skyfall och ingetdera är speciellt trevligt vid postutdelning. Visserligen kör jag ju postbil, men rutan måste vara öppen så jag blev ändå väldigt blöt. Dessutom hade jag ju både IKEA-kataloger, gruppreklam och tjocka postbuntar idag vilket innebar att jag fick springa ut i regnet och packa om hela tiden.

Typiskt nog kom jag idag på att jag helt har missat att skriva upp antal liter och mätarställningen de två tidigare gångerna jag har tankat bilen. Vi har något nytt kort nu när vi tankar och det har liksom gjort att jag glömt bort det där pappret. Dessutom kom det upp en mätarställning när jag startade bilen på macken och en annan när jag slog av den på postkontoret (en lägre), så jag visste inte ens vilken som var rätt. Det pinsamma var att min chef kommit in från semestern precis just idag för att registrera det där. Jag brukar alltid vara lite allmänt förvirrad på posten eftersom det är så mycket att hålla rätt på och han brukar ha ganska kul åt det. Därför kändes det extra otrevligt att behöva gå in på en detaljerad förklaring av hur det kom sig att jag missat att fylla i två gånger och dessutom inte visste vilken mätarställning det var nu.

30.7.07

Nötter som sockersugsblockerare?

Kvällens bästa tips till alla godissugna är förresten nötter. Jag kände tidigare ikväll ett sånt där godissug där man känner sig smått desperat och seriöst funderar på att äta allt som möjligen kan innehålla ett uns socker. Så kom jag på att det jag mest ville ha var något att knapra på, så jag åt lite hasselnötter och valnötter. Nu är jag helt mätt och belåten, för att inte säga lätt illamående. Men jag är åtminstone inte sugen på godis längre.

Rosenstövlar

Åh, titta på de här underbara stövlarna! Det känns precis som såna man borde ha på sig när man hämtar morgontidningen och gräset är daggvått i den sommarstuga på landet jag någon gång vill ha.

Bild från Ugs & Kisses

Bröllopshäfte - en liten lathund

Jag fick en förfrågan om vad man kan ha med i ett bröllopshäfte och därför tänkte jag skriva en liten (opretentiös) bröllopshäftes-lathund a la Moa. Det här blir det tredje häftet jag gjort, fast det första som jag gjort helt själv, och jag har snappat upp en del saker på resan. Fast kom ihåg att det är min egen personliga smak det här:

Jag tycker det känns roligast att ge mycket utrymme till intervjuer, kommentarer och fotografier. Jag har sett många häften med diverse skämtgrejer, sångtexter etc. i och känner personligen att häftet blir ett roligare minne för brudparet om det innehåller saker som andra sagt om dem, eller vad de själva tyckte vid den tiden snarare än råd till talare eller ändlöst med urvattnade kärlekscitat. Ju mer personligt det blir, desto bättre, är min devis.

Intervjuer: intervjua brudparet var för sig om vilka de är som personer (bra för någon som bara känner ena parten och även kul att kunna se tillbaka på), samt om det romantiska (vad föll de för hos varandra, hur gick det till när de blev tillsammans, vad har de lärt sig av varandra etc.). Föräldrarna är bra att intervjua också, där kan man få höra roliga saker om brudparet, plus att föräldrarna får tillfälle att säga lite om vad de lärt sig om äktenskapet och att ge tips till brudparet. När jag gör intervjuerna brukar jag anteckna så mycket som möjligt av vad intervjupersonerna säger, då får man lite "naturlig dialog" snarare än bara korthuggna svar. Sen får man förstås redigera lite, men det ger texterna lite mer liv tycker jag.

Be gärna också vänner och släktingar till brudparet att säga något om dem och gör små rutor med citat, detta brukar vara väldigt uppskattat. Om man vill kan man också göra små "testfrågor" där man frågar t.ex. bruden om vad hon tror att brudgummen tycker om något och så får även han svara så att man kan jämföra.

Bilder: I mitt häfte har jag valt att mest ha nytagna kort på brudparet, vi har haft några olika photo shoots där jag eller min mamma har tagit bilder. Det är förstås en smaksak hur man vill göra här, det jag känner är att gamla albumbilder sällan är speciellt bra rent fotografiskt och för att få den stilrena känsla jag eftersträvade så ville jag ha fint beskurna och komponerade bilder. Därmed inte sagt att det behöver bli stelt - om man säger åt ett kärt par att sätta sig på en bänk så uppför de sig knappast som två stela pinnar.

Jag hade med några barnbilder, men då fick jag beskära dem och försöka justera färgerna ganska mycket. Om man vill ha mycket gamla bilder så skulle jag tipsa om att försöka ha någon slags ram eller så som gör dem lite enhetliga. Till det här häftet skaffade jag ett digitalt scrapbooking-paket och satte polaroidramar på alla kort, vilket jag tyckte blev lyckat. Man vill hur som helst undvika ett allt för plottrigt resultat. De flesta bröllopshäften är ju i A5-format också, och då måste man tänka på att om man vill få plats med något annat än ett foto på en sida så måste fotografiet vara ganska inzoomat och beskuret för att man över huvud taget ska se hur personen på bilden ser ut.

Färg och form: När man gör själva layouten av häftet kan man med fördel försöka tänka ut någon slags grafisk profil med några färger och ett fåtal typsnitt osv. som man vill använda sig av. Även här är enhet nyckelordet; har du tre intervjuer är det bra om layouten och typsnitten är desamma, även om du kanske vill använda olika färger till olika personer. Ett bra tips jag fick av min vän Linnéa är att använda färgplattor i olika kulörter och lägga text ovanpå dessa, vilket jag tyckte blev väldigt snyggt. Det är också fint att ha rubriker och kanske frågorna i avvikande färger och texten i svart. På punkten layout gäller det helt enkelt bara att känna in var man har hittat en enhetlig design som ändå innehåller spännande kontraster.

Sådär, det var några tips som kanske kan hjälpa den vilsne på den snåriga bröllopshäftesvägen...

Klart!

Den här bröllopshäfteshistorien har verkligen utvecklats till en kamp mot tiden. Efter att ha ägnat praktiskt taget varje vaken stund under helgen åt häftena så kvarstod det fortfarande vissa problem med utskriftsformatet, men jag tänkte att jag skulle ha tid på mig att lösa det. Men inatt fick jag reda på att jag hade en definitiv tidsgräns för provtrycket och greps därför av lätt panik, men som tur var slutade jag drygt en timme tidigare på jobbet idag och med lite hjälp av Linnéa och Simon så kunde jag lösa problematiken och hann med 20 minuters marginal dessutom göra klart alla delar av häftet som jag kunde göra just nu. Helt underbart befriande känns det, jag har verkligen känt mig stressad över det här.

29.7.07

Uppdatering på brölllopshäftesfronten

Puh! Idag har jag suttit med bröllopshäftet från klockan 9.00 på morgonen fram till nu, med undantag för två timmar som jag var på släktkalas. Som tur är så händer det saker, jag börjar få rätt bra fason på layouten nu. Imorgon ska jag peta in några saker till och sen bär det av för testutskrift på proffsskrivaren vi ska använda. Det känns väldigt bra att få se hur det hela blir så jag vet om jag måste ändra ljus eller mättnad i fotografierna, eller om jag har använt alldeles för liten storlek på texten eller något sådant.

Det känns inte precis som att jag är utvilad och fräsch när jag ska börja kämpa med IKEA-katalogerna imorgon, men det känns ändå värt det eftersom häftet ser ut att bli väldigt fint. Polaroiderna blev fina tycker jag, de gav lite struktur åt allt det vita samtidigt som det ändå är stilrent, vilket jag gillar. Nu gäller det bara att förstå hur alla utskriftsformat fungerar och hur jag gör för att konstruera en PDF som fattar att sidorna ska vara vända mot varandra. Det är galet att det är de små detaljerna som kan sätta käppar i hjulet för hela alltet. Men, nya post-IKEA-fräscha tag imorgon.

Fokus: bröllopshäfte

Den här helgen har jag känt mig som en urvriden trasa, jag har varit helt fokuserad på bröllopshäftet och det börjar äntligen hända något. Visserligen har jag bara gjort 2 av 20 sidor, men när jag väl har bestämt hur den grafiska profilen ska se ut så är det mycket lättare. För att göra det hela lättare har jag precis köpt två digitala scrapbook-paket med ramar från ett jättebra ställe i USA. Man bara betalar och laddar ner paketen till datorn, hur enkelt som helst! Det gör att jag slipper ödsla tid på att sitta och experimentera i Photoshop, det är bara att klicka i bilderna och så är det klart. Nu vore det väl märkligt om inte det här bröllopshäftet skulle bli alldeles fabulous.

28.7.07

En kavaljer från tidigare århundradens allra översta borgerlighet

Jag läste en fråga till Ribbing om handkyssande som fick ett underhållande svar.

Fråga: Hur beter jag mig korrekt om jag ska kyssa en dam på hand? Ska jag invänta att damen sträcker upp handen eller är det jag som ska ta initiativet? Är detta månne en förlegad gest som gör att man riskerar att framstå som passé?

Svar: Handkyssandet är en åldrig sed med religiösa förtecken, och den kräver viss vana för att inte bli fånig. I svensk nutida kultur saknas denna tradition och därmed vana.

Vill man ändå bete sig som en kavaljer från tidigare århundradens allra översta borgerlighet så tar mannen initiativet till att kyssa kvinnan på hand. Han lyfter därvid upp hennes högra hand i höjd ovanför hennes barm och böjer sig lätt mot denna hand samt placerar en mycket lätt kyss på handryggen, absolut ingen smällpuss utan en luftlätt aning, varpå han milt släpper handen med stöd av sin egen högerhand, och ler älskvärt mot kvinnan som ska besvara leendet.

Det fanns förr en rad petiga regler om handkyssandet angående handskar, ogifta kvinnor, utomhus-inomhus. Typiskt trams! Glöm alltihop, föreslår jag. Inklusive själva handkyssen. Ta i hand, det är redigare.

27.7.07

Förträngandets ädla konst

Den här veckan har förflutit som i ett töcken på grund av ständig sömnbrist, men nu är det i alla fall äntligen helg. Majoriteten av tiden kommer att ägnas åt att fixa med systers bröllopshäfte, en uppgift som tycks växa för varje detalj jag färdigställer. Det är lustigt, för det här med att fixa i Photoshop, InDesign och Illustrator är ju sånt som jag tycker är kul att göra och jag älskar att lära mig nya saker om programmen, men bara för att jag har en deadline och det här är något viktigt så känns det plötsligt mycket mer som en tenta eller något sånt - och tentor hittar jag alltid på ursäkter för att undvika.

Men (som jag har sagt hela veckan) imorgon, då är dagen när jag verkligen ska ta tag i det här. Det är förstås väldigt roligt att jobba med det här, men det känns så viktigt att det blir bra och då stiger pressen samtidigt som undanglidandet ökar. Det känns väldigt dåligt och tragiskt att man ska fungera på det viset, men det här med förträngning som försvarsmekanism är ju inget nytt förstås.

26.7.07

Bröllopsfrisyr

Om mindre än en månad ska min kära syster gifta sig och det är jag som har fått äran att fixa håret. För att allt ska gå smidigt på dagen D har vi testat lite olika saker och kommit fram till att lockat hår som är lite löst uppsatt är finast och idag gjorde vi en ordentlig provfrisyr. Vi har inte varit säkra på vilken dekoration som vi gillar mest, men efter testet idag kände vi att tiara vore finast bara vi kan hitta en som fungerar med hennes smycken som är i silver och hematit.




25.7.07

Vackraste bröllopsbilden

Varje morgon på frukostrasten brukar vi läsa tidningen och till de stora nöjena hör att titta på folks bröllopsbilder. För det mesta är de inte så speciella, även om jag här om dagen framkallade skratt när jag berättade om en bild jag såg för några år sen. Det var en kvinna i kort klänning som stod vänd mot sin man men med ryggen mot fotografen (fast hon tittade bakåt) och sen var det som att mannen höll upp hennes ena ben framför sig så att man såg hennes strumpeband. Det är svårt att beskriva i ord, men det kändes bara så vulgärt.

Den här morgonen höll jag och min kollega dock på att sätta morgonkaffet i halsen när vi fick syn på ovanstående bild i Norrbottens Kuriren. Vilket brudpar! Det var nog bland de snyggaste bröllopskort jag har sett. Visserligen är jag ju väldigt svag för vintage (de firade 40-årig bröllopsdag), men ändå. Det där var så nära filmstjärnor man kan komma.

Bild från Kuriren

Fortfarande sol

Den här veckan skulle det ha varit mulet, regn och lite åskvarning här uppe i Norrbotten, men hittills har jag då inte sett till något av det. Hur som helst passar jag på att vara ute så mycket jag kan eftersom det varit så ostadigt väder i sommar. Efter jobbet kvistade jag ner till Sofia i solklänning och så satt vi ute på hennes altan och drack kaffe, åt bullar och pratade ivrigt om sista Harry Potter-boken. Det var så skönt att få dryfta alla de där små underbara detaljerna med någon som är lika engagerad som jag! Efter Harry gick vi in i en diskussion om hur bra bröllopsfester bör vara strukturerade. Lite av livets små viktigheter sådär.

24.7.07

Glasögonprovning och sura kunder

Idag blev det en lite surmulen dag på jobbet då jag 1) var väldigt trött, 2) det var supermycket post och 3) det var extra gruppreklamsdag. Som tur var vände humöret på eftermiddagen när jag följde med min kära vän Miriam på stan. Jag har sen länge lovat hjälpa henne med att prova ut glasögon och idag var dagen D. Vår första anhalt var Synsam, detta glasögonens mecka, och där hittade vi två perfekta bågar som hon nu får välja mellan.

Medan hon skulle få ut bågarna var det en annan dam som stod vid kassan som uppträdde så himla otrevligt. Min fina kusin Kristin jobbar på en annan optiker i stan och berättade i fredags om en sur kund och jag tänkte omedelbart på det hon berättade när jag såg den här kvinnan. Det är liksom märkligt hur vissa kan uppföra sig när de är i en affär, som att de tror att affärspersonal inte har känslor eller förtjänar att bemötas som en medmänniska. Den här sura kunden pratade högt och klagade på allt och tyckte att de var långsamma. "Glasögonen ska ju bara infärgas, det kan väl inte ta så lång tid", snäste hon. Jag vet inte vad infärgning är, men det låter ändå ganska komplicerat. Hur som helst så utbytte jag och Miriam menande blickar med vår expedit och tyckte gemensamt synd om den stackerskan som fick ta hand om den sura kunden.

23.7.07

En handstil utöver det vanliga

Jag upptäckte nyss en helt underbar sak. Det finns en kvinna (i USA tror jag) som på beställning skriver saker i fantastiskt snygg kalligrafistil. Tänk att kunna åstadkomma nedanstående, jag skulle nog aldrig mer skriva en textad bokstav i mitt liv!




Textprover från Betsy Dunlap

Gammelstads kyrkby

Förra veckan var jag, Maria och några till ute i Gammelstad och tittade på kyrkbyn och Hägnan. Det är otroligt vackert där ute och Gammelstads kyrkby är faktiskt en del av FN:s världsarv. Jag råkade ha med mig min gamla kamera och tog en del bilder, fast nu har jag blivit så fasligt bortskämd med pappas kamera att det känns väldigt tragiskt att fota med min, även om bilderna blir helt ok i alla fall. Nåväl, se och njut av lite gammaldags svensk idyll med röda stugor, vita knutar och gärsgårdar så långt ögat når.





Epilogens problem

Igår sa jag till mig själv att DN:s recensent inte kommer att gilla slutet på sista Harry Potter-boken och fick jag inte rätt?! I dessa tider gäller det ju att vara snäll och inte skriva ut exakt vad slutet är, det finns ju faktiskt folk som inte hunnit läsa ut boken än, men jag tror jag ganska säkert kan gissa vad recensenten inte gillade. Om det är som jag tror så håller jag väl till en viss del håller jag med om det, men jag känner mig ändå nöjd. Exakt varför jag på samma gång älskar och stör mig på slutet kan jag ju inte gå in på.

Utan att avslöja allt för mycket om slutet kan jag dock säga att det bland annat innehöll en epilog och det är väl rent allmänt ganska svårt att göra en bra epilog - personligen känner jag oftast att de borgar för en viss besvikelse. Det brukar vara så att jag har föreställt mig att människor ska utvecklas på ett visst sätt och när jag då läser epilogen brukar det kännas som att karaktären utvecklades till en helt annan typ av människa än jag hade tänkt och önskat. Vissa saker är kanske bäst att låta vara osagda.

22.7.07

Harry Potter, avslutningen

Nu har jag precis läst ut sjunde och sista Harry Potter-boken. Det är ju märkligt att en bok om påhittade personer och händelser kan påverka en så mycket, men det har den verkligen gjort. Hela våren har jag ju lyssnat om och om igen på de sex första böckerna och min känsla när jag nu började läsa den sjunde var någon slags skräckblandad förtjusning. Å ena sidan ville jag såklart läsa, men å andra sidan vågade jag nästan inte. Under det dygn jag har läst (med undantag för sömn, mat och ett besök hos en kompis) så har det varit så intensivt och spännande att jag nästan inte velat läsa vidare, men jag har förstås gjort det ändå.

Nu är det klart och jag känner mig helt... ja, jag vet inte. Förvirrad kanske, lite tom och sorgsen över att historien om Harry Potter och hans magiska värld är slutberättad. Det jag helt klart måste göra är att läsa om boken, och det inom kort. Jag har varit så fokuserad på att komma framåt för att få se vad som händer att jag har missat en del småsaker, men nu när jag vet hur allt slutar så kan jag i lugn och ro läsa den en gång till och njuta av den. Jag ska inte avslöja något om vad som händer, förutom att säga att jag verkligen tyckte den var bra. Det enda jag kan göra nu är att vänta tills min syster läst ut sin kopia så att vi kan diskutera den, jag måste ventilera handlingen med någon snarast!

21.7.07

Jordgubbar, sol och hav

Ikväll hade jag en sån där fantastiskt fin och trevlig kväll tillsammans med min kära vän Karolina. Hon och hennes man bor ute i Brändön som är en by två mil utanför Luleå och det är fullt av bondgårdar, ängar, kossor och hästar. Vi gjorde lite fika och promenerade i det soliga vädret bort till en av hamnarna och placerade oss på en bänk längst ute på en av bryggorna.

Det var så härligt att sitta i solen och lyssna på vågornas kluckande och känna havslukten medan några fåglar kraxar långt borta. Som en extra bonus hade de ljuvligt goda, hemodlade jordgubbar så vi smaskade på dem medan vi pratade om det ena och det andra. Bättre än så blir det nog knappast.

Bild från Husmanskost

Harry Potter har äntligen anlänt!


Idag är den historiska dagen när sista Harry Potter-boken kom i min ägo. Jag följde med Malin till stan där hon skulle köpa en åt sig och en åt vår farbror. Det verkade ju mest smart för mig att vänta en eller två dagar tills hon har läst ut den, men efter ett tag kände jag att jag nog ändå ville ha en egen för att kunna börja läsa på en gång. Jag shoppade den på Åhléns och satte mig på deras café och läste i några timmar. De har underbara fönster ut mot Storgatan och då och då kunde jag titta upp från den underbara läsningen för att se vad som hände ute på gatan. Fast ärligt talat så blev det inte så mycket folkspejande eftersom boken är så vansinnigt spännande. Köp, läs och njut!

20.7.07

Hit och dit

Den senaste tiden har verkligen varit fullbokad. Jag tycker att jobbet tär ganska mycket och att jag egentligen inte har så mycket energi kvar att hitta på en massa saker, men det har ändå blivit ganska mycket. Förutom att vi har besök just nu så har jag kvistat hit och dit och träffat vänner, idag har det till och med blivit två dejter. Det är med andra ord dags för en lite lugnare period där jag kan passa på att njuta av sommaren, ta några promenader och fota lite grann.

Ikväll fick jag inviga min syster och mina tvillingkusiner i den underbara serien Love comes softly. De, liksom jag, uppskattade filmens finhet och även de dramatiska sekvenserna. Det absolut bästa präktighetstecknet är att produktionsbolaget heter Faith and Values productions. Det är svårt att bräcka, faktiskt.

19.7.07

En bra dag

Idag var det en skön postdag, trots att det hände vissa potentiellt dåliga saker så gick allt bra. Jag hade lite zen-inställning tror jag.
Exempel 1: Det var ganska mycket post på morgonen, men jag fick bra hjälp och kom ut snabbare än vanligt.
Exempel 2: Efter ungefär 20 minuter tog batteriet slut i min iPod, men jag ringde pappa och bad honom ladda sin med femte Harry Potter-boken och så körde jag förbi hemma. Som en extra bonus fick jag sluta ungefär en timme tidigare, så det kändes rätt bra att vara brevbärare idag.

Det har faktiskt varit en riktigt bra dag även utanför posten.
Exempel 3: På eftermiddagen åkte jag in till stan och fyndade ett par bruna jeans för 149 kr, vilket ju var rätt så toppen eftersom jag precis reklamerat mina bästa jeans. Inga kan ju förstås mäta sig med dem, men man måste ju ändå ha benklädnader.
Exempel 4: Jag fick träffa min kära Södertäljekompis Maria och tillsammans med hennes man och några till har vi mysfikat på Roaster samt gjort lite sightseeing i Gammelstans kyrkby.

18.7.07

Min vän, talboken

Jag och Linnéa har klagat lite ikapp på våra sommarjobb, men en sak som faktiskt är väldigt skön det här året är min iPod. När jag har den på mig så inbillar jag mig att kunderna blir lite mindre benägna att säga sina favoritkommentarer: "räkningarna kan du behålla", eller "bra, det var inga räkningar idag" eller varför inte variationen "inga räkningar, det tycker jag inte om". På de få soliga dagar som varit så har jag haft en del kundkontakt förstås, men genom molnet av Harry Potter så ler jag bara charmerande när de säger något. Det är väldigt skönt att kunna flyta fram i sin egen lilla värld. Ifall kunderna verkligen vill fråga något så märker jag det, men de där hurtiga brevbärarskämten blir lite filtrerade i alla fall.

Stark, kvinnlig och ganska intelligent

Victoria Silvstedt har färgat håret brunt för fotograferingen av Sisters höstkampanj. I dagens Aftonbladet kommenterade hon (det snygga) håret på följande underhållande sätt:

"Alltså, jag var bara en snabb-brunett för kampanjen. Men jag älskade det! Jag kände mig otroligt mycket mer stark och kvinnlig och ganska intelligent i mitt bruna hår. Jag kunde säga saker som menade någonting. Jag kände så här: Guuuuud, this is what I wanna look like, säger Victoria."

Bild från Aftonbladet

Pop tarts II

Min 6-åriga kusin fick precis smaka en pop tart (de sliskiga bröd/kakorna som vi smakade häromdagen och ogillade) och han gillade den skarpt. "Mmm. Kan man få receptet, Arne?", frågade han genast. Det är såna små saker som lyfter upp en trött dag.

PS. Jag smakade just en pop tart som blivit rostad och den var bättre än den micrade, men fortfarande inte mycket att skryta med.

Lite jobbklagan

När jag börjar sommarjobba på posten så brukar det vanligtvis kännas jobbigt de första dagarna, men sen är det som att vanan sätter in och det brukar rulla på helt ok även om det aldrig känns direkt kul. Den här sommaren har det dock känts ovanligt segt. Jag kan inte komma över irritationen över gruppreklam som tvingar en att köra till precis varenda brevlåda istället för 75% av dem och som dessutom lägger på en massa omkring-tid. Varje dag blir jag också störd på människor som parkerar sina bilar (eller husvagnar, husbilar, soptunnor, släpvagnar, cyklar, motorcyklar, mopeder, barnvagnar etc.) precis vid brevlådorna, det är ett oändligt antal gånger jag måste kliva ur bilen eller åtminstone manövrera och backa och finlira fram och tillbaka.

Jag vet inte om denna leda beror på att det möjligen är sista sommaren jag jobbar på posten, nästa år kan jag ju ha ett lärarjobb. Visserligen är det väl inte jättetroligt att jag kommer att ha fått ett fast jobb med betald semester hela sommaren, men något annat måste jag syssla med. Dagens höjdpunkt på jobbet var att jag fick sluta en dryg halvtimme tidigare eftersom allt var klart när jag kom in. Dessutom såg jag en bil med MOA i registreringsnumret och sånt blir jag alltid lite glad över också.

PS. Trots att det bara har varit soligt två jobbdagar har jag redan börjat få postbränna (brunare högerarm).

17.7.07

Besök från söder

Idag kom min farbror och hans yngsta son till oss för att spendera några dagar här i norrland. Efter jobbet var jag en superkusin och spelade badminton med honom ett tag och visade hur stetoskop fungerar. Dagens sötaste citat var när han frågade mig vad det lilla skyddet till USB-minnet var och jag svarade. "Vad ska du minnas med det", frågade han fundersamt. Ibland är barn riktigt söta, bara.

16.7.07

Söta valpen, igen

Här kommer några fler söta kort på Manne.

Det här är den sötaste blicken. Någonsin. Den som säger "Är jag inte söt? Förtjänar jag inte lite godis?"

Bara söt som socker.

Söt som socker två, nerbäddad i gräset.

Här hade han nappat åt sig en tagetesblomma och satte genast igång med att demolera den totalt. På sista bilden har han tuggat sönder det mesta, men ser förstås inte ens det minsta skyldig ut. Lovely hund.

Moa och Manne

Pappa tog några kort på mig och Manne idag när mamma kom förbi en stund och hade valpen med sig. Han blir bara större och större för varje gång, men också sötare och sötare.

Här är ett exempel på Mys-Manne (lite mer ovanligt förekommande), med lilla tungan ute.

Här är gäddan in action, han försöker som vanligt äta upp något eller i det här fallet någon. Observera de vassa tänderna och den lätt rabiata minen. Fast valpar är ju förstås otroligt söta samtidigt som de hugger en i näsan.

15.7.07

Pop Tarts

Så här ser de ut, fast våra var inte glaserade tack och lov!

I eftermiddags kom pappa hem från en jobbresa i USA och med sig hade han (förutom mina romantiska DVD-filmer) några klassiska amerikanska sliskigheter. Det första var två förpackningar med cookie-deg, klar att klicka ut på en plåt och grädda. Kakorna blev goda om än de var otroligt söta. Den andra specialiteten var Pop Tarts, denna mystiska korsning mellan kex och bröd.

Jag har inte haft så stor koll på vad det egentligen är, men nu var det äntligen dags att prova. Efter att ha läst säkerhetsföreskrifterna på kartongen (ta ut kakan ur folieförpackningen, värm inte för länge, bevaka mikron så att den inte börjar brinna, ta inte i kakan när den är varm etc.) värmde vi dem i mikron (eftersom vår brödrost inte var Pop Tart-anpassad). Hur smakade den då? Hm, sådär skulle jag säga. Det kändes ungefär som högtryckspressad, sockrad sconesdeg och så hade den ett tunt lager söt sylt i också. Jag har väldigt svårt att förstå att någon skulle vilja äta Pop Tarts till frukost som de verkar göra over there, men smaken är ju delad förstås. Hur som helst så var det kul att prova på och nu vet jag att jag inte behöver sörja det faktum att de inte säljs här.

Bild från Wikipedia

Make your fat friends envy you

Den senaste veckan har min vanliga mailadress börjat få massa spam av det mer påträngande slaget. Det är bantningsmedel, viagra och andra störande saker. Som tur är kan jag se på rubriken att det är spam och när jag kommer hem till min egen dator så har jag spam-filter i Outlook. Ett av dagens spam hade dock en underbar rubrik: "Make your fat friends envy you". Det kändes ju som den absolut bästa anledningen och motivationen att gå ner i vikt, att ens feta vänner skulle bli avundsjuka.

Harry Potter no. 5

Igår blev det äntligen av att se Harry Potter and the order of the phoenix på bio. Filmen var fantastiskt bra även om det alltid känns trist att så många saker är bortkapade och att allt händer mycket snabbare än i boken. Vissa saker hade de gjort om helt för att de skulle passa filmformatet och en fantastisk scen är den när Filch satt utanför det hemliga rummet med en termos och smörgås och väntade på att Harry & co skulle komma ut.

Jag bara längtar efter att se om filmen, det är nästan ett måste i en sån här situation. Första titten blir lite av en rekognocering för att se vilka episoder som är med och hur de har löst alltsammans, det blir först när jag ser den andra gången som jag verkligen kan slappna av och njuta. Förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge tills den stunden kommer.

14.7.07

Petrolblått och brunt

Det här var ett annat foto jag tog idag i Svartöstan. Ett ljuvligare garage har jag sällan skådat, fler borde bry sig så här mycket om design och färg på detta oftast negligerade byggverk.

Fotoexpedition till Svartöstaden

Idag tog jag en cykeltur till Svartöstan i Luleå, ett område som ligger precis vid järnverket och fabrikerna. Tidigare var det, som jag minns det, ett arbetarområdet men idag bor det mest kulturfolk där och priserna är nog tämligen saftiga. Det är otroligt pittoreskt och vackert och de har en helt fantastisk havsutsikt.

Jag vet inte om jag inbillade mig det eller om invånarna i det lilla området faktiskt var en smula skeptiska till en människa med en något maffigare kamera. Jag försöker alltid bete mig på ett bra sätt när jag fotograferar, särskilt eftersom jag ofta fotar hus. Om det är människor ute på gården så står jag hellre över för att det känns lite olustigt att rikta kameran mot dem. En bild jag tog idag var på en blomkruka som stod på en liten avsats två meter upp på ett uthus. Det stod precis vid trottoaren, så det var inte direkt en "privat" bild, men när jag vände mig om kom det en kvinna i bikini gående mot mig och hon hade en otroligt misstänksam min. Nåväl, det är väl sånt obehag som man får stå ut med för konstens skull antar jag. Här kommer i alla fall några av bilderna.






13.7.07

Blåklockor

Idag kom sommaren tillbaka till de nordliga nejderna och efter jobbet greps jag genast av en stor lust att gå ut på fotopromenad. Jag traskade runt Lulsundets gator med min kamera och hittade bland annat massor av vackra blåklockor att fotografera.


12.7.07

Täckesmys i juli

Den här sommarens väder har ju hittills varit mycket ojämnt, ena veckan är det supersoligt och varmt medan det nästa vecka är 12 grader och mulet. Den senaste veckan har vädret varit sådär riktigt trist, det har regnat massor och jag fryser massor inomhus eftersom all fjärrvärme och sånt är avslaget under sommaren.

Just nu ligger jag nedbäddad i sängen med två täcken över mig och en bärbar dator i knät. Jag ser Numbers, dricker te och äter lite tröstgodis jag bara råkade få med mig hem från affären (inte ur aspekten snatteri utan nyttighet). Det slog mig just att bärbara datorer är lite som 2000-talets version av hundsällskap, lägger man den i knät blir man alldeles varm och den kan vara väldigt underhållande och ett bra sällskap också. Även om den såklart inte kan gå upp emot en riktig hund i mysighet så är den mindre hårig åtminstone.

Lyckliga dagar för Harry Potter-fantaster

Den kommande veckan är en milstolpe för oss Harry Potter-fantaster, imorgon har femte filmen premiär och nästa lördag utkommer sista boken. Det är så att man blir knäsvag nästan. Sen jag såg första filmen på bio för drygt fem år sen har jag varit ohjälpligt fast i den magiska världens rafflande händelser (en träffsäker artikel i dagens DN gör ett bra försök att utröna varför bokserien är så populär). Först läste jag böckerna några gånger och jag har förstås sett alla filmer, men den verkliga besattheten började i december när jag fick min iPod och fyllde den med de sex första böckerna i form av ljudböcker.

Inläsaren Jim Dale är så ljuvligt bra att jag blir salig varje gång jag lyssnar på det. Han har en speciell röst till varje karaktär och lyckas verkligen förmedla nyanser och stämningar på ett utomordentligt sätt. Dessutom kan han som skådespelare konsten att andas rätt när han läser. Vissa inläsare (främst när författarna själva ska läsa sina böcker) drar så häftigt efter andan att bara några minuters lyssnande känns som kinesisk vattentortyr. Jag har ljudboksvarianter av andra favoritböcker som Stolthet och fördom och Jane Eyre som också är kompetent inlästa, men inget kan mäta sig med Harry Potter-böckerna.

11.7.07

En trött onsdag

Det tär på att vara en working girl, eftermiddagarna känns liksom rätt avslagna och det tar verkligen emot att göra något alls eller att ens ringa ett samtal. Idag var det dock full fart eftersom vi åkte ut till mamma och Björn i stugan och dessutom kom min moster och morbror och deras två barn dit. Pust. Det var lekar och hunddressyr och stoj och stim tills jag blev alldeles matt. Fast det var ju ändå väldigt trevligt förstås.

Sommarens bästa lyft, jobbmässigt sett, är min ipod. Tidigare har jag lyssnat på P1 medan jag kör bil och det är förstås trevligt, men det går inte alls att mäta sig med att själv kunna kontrollera precis vad jag hör på. Jag och Harry Potter har det riktigt mysigt på rundan och de i genomsnitt tre timmarna jag spenderar ute i postbilen går ändå ganska fort.

9.7.07

Söta hundar

Här kommer några fler bilder på de söta hundarna.

Manne landar efter ett akrobatiskt krumsprång. Titta på de flygande öronen!

En cirkusvovve är vad han är!


En lite äldre bild från när de var i början av sin bekantskap, nu är inte Manne lika försiktig längre.

Odin är väldigt stilig, han också.

Hundbesök, igen

Idag fick vi besök av mamma, Björn och hundarna, vilket var väldigt trevligt. Jag hade verkligen längtat efter hundarna, de är ju som små söta bäbisar och såna blir man snabbt kär i. De var otroligt spattiga idag efter att ha legat i bilen stora delar av dagen då de följt med på utflykt till Piteå. Lilla Manne höll hela tiden på att bus-attackera storebror Odin och deras lek ser rätt grym ut, men tydligen är Odin väldigt snäll med honom trots att han har huggtänderna framme och morrar rejält. Fast Manne kommer hela tiden tillbaka för mer, så jag antar att han tycker det är kul när Odin stoppar in hans huvud i munnen.

Björn var lite bekymrad över att Manne håller på att bli en soffpotatis, eftersom han inte vill gå ut när det är kallt och förutom buspassen helst ligger och myser i soffan. Precis min typ av hund, skulle jag säga. Han älskade dessutom mina citronmuffins, det är ett säkert tecken.

En rapport från brevbärarkontoret

Nu är första jobbdagen avklarad och det gick ändå mycket bättre än vad jag hade föreställt mig. De senaste veckorna har jag liksom byggt upp ett slags motstånd mot att vilja köra igång, men när man väl är där så rullar det mest på. Fast varje dag när jag närmar mig slutet av turen så får jag nästan ångest för att den är så lång och för att jag ska göra samma sak imorgon. Turligt nog hinner jag förtränga den känslan innan jag åker tillbaka till jobbet nästa gång så det känns inte allt för hemskt.

Dessutom är måndagar och onsdagar värst eftersom det är gruppreklamsdagar, då tar allt nämligen dubbelt så lång tid. Idag var jag tvungen att lasta ca 50 buntar med reklam som nog vägde 2 kg styck, först i kärror, sen in i bilen och sen hela tiden fylla på hållaren vid framsätet. Buntarna far ganska illa också och blir lite söndertrasade av buntbanden, för att inte tala om att de allra flesta bara slänger den på en gång de har fått den. Den som vill inrätta någon slags förbud mot det där miljöförstörande skräpet har mitt fulla stöd.

PS. Anna, idag såg jag din affisch om noggranna brevbärare. Helt toppenfin var den!

8.7.07

Ljusrosa pioner

Trots en vädermässigt sett trist dag var alla ljusrosa pioner så vackert utslagna att jag var tvungen att fota dem - blommorna väntar inte tills ljusförhållandena är rätt för en fotosession för att slå ut! Först tog jag en hel bunt otroligt trista och mörka bilder innan jag kom på att jag kunde trixa lite med slutartiden för att få ett bättre resultat. Vips sa det bara och sen kom de underbara bilderna på rad. Det underbara med en bra kamera är att jag inte ens behöver fixa något med ljus och färg i Photoshop, det mesta är som jag vill ha det på en gång.





Pratkvarnar, vältaliga och tystlåtna

En ny vetenskaplig studie har slagit hål på myten om att kvinnor skulle prata mycket mer än män. Det har ju länge ansetts att kvinnorna är de som fyller ut den mesta taltiden och en artikel jag läste till en av mina uppsatser påpekade dessutom att när kvinnor pratar mycket kallas de pratkvarnar, pratmostrar medan män som pratar mycket kallas vältaliga - dessa ord har en tydlig värderande skillnad (på samma sätt heter det att kvinnor skvallrar medan män skapar kontakter).

Medelvärdet av antalet ord som män och kvinnor använde under ett par dagar var ungefär 16 000. Det roligaste var dock att den mest talföra mannen använde 47 000 ord medan den minst talföra endast använde 500! För mig som pratar väldigt mycket känns det förstås mest chockerande att någon kan framleva sina dagar praktiskt taget tyst, att inte ha behovet av att uttrycka sig liksom. Helt fascinerande.

Utvilad

Min trötta lördagseftermiddag tog en intressant vändning när jag gick och lade mig vid 15.30 efter att ha ätit en tidig middag. Jag tänkte sova en timme eller två för att kompensera för förra nattens extrema sömnbrist, men istället för att vakna kring 17-tiden var klockan 04.38 när jag slutligen kvicknade till.

Jag insåg på en gång när jag vaknade att jag sovit länge, men det var först efter några sekunder som jag kom ihåg att jag gått och lagt mig på eftermiddagen. Min stora skräck var att jag skulle ha sovit till normal läggdags eftersom det då vore helt kört att somna på väldigt länge, men istället upptäckte jag att jag sovit i 13 timmar på raken. Bortsett från att jag känner mig snuvad på min lördagskväll så är det rätt bra då jag nu hoppas på att ha fått in den dygnsrytm som mitt sommarjobb kräver, imorgon måste jag gå upp 06.40 så det här var en bra uppvärmning. Dessutom är det inte helt fel att spendera de här tysta, kalla och regniga morgontimmarna med att sitta i mysfåtöljen med ett täcke över sig och en bärbar dator i knät, samtidigt som man ser Harry Potter och dricker en kanna te.

7.7.07

Ett dygn som hundvakt (tre timmars sömn)

Det senaste dygnet har varit tämligen intensivt. Gårdagen började med att jag och Malin åkte ut till stugan och vaktade hundarna några timmar. När det blev eftermiddag åkte vi hem med hundar och allt och förberedde oss för mammas och Björns vigsel och skjutsade hundarna till hundvakt. De skulle vigas i stadshuset men personen som skulle göra det hade missuppfattat något, så han var i sin stuga i Morjärv och en annan person som satt hemma och sydde kuddar fick snabbt kallas in. Det var även tänkt att bilderna skulle tas i kyrkbyn i Gammelstad, men eftersom det spöregnade ändrades det till studion. Trots en del små missöden gick allt bra och vi firade med att äta på Margaretas Värdshus i kyrkbyn. Maten var helt fantastisk och miljön var lite som att komma till 1800-talet.

Efter att ha hämtat upp hundarna åkte jag och Malin ut till stugan igen med dem och det var två slagna hjältar vi fick med oss. De sov jättefint hela natten med undantag för några kisspauser, men värre var det med mig och Malin. Jag uppfattade det som att Manne skulle bli kissnödig efter ungefär sex timmar, så jag antog att klockan var sex när jag släppte ut dem första gången. Efter det kunde jag inte somna om, men dåsade lite smått och lyssnade på fågelkraxandet utanför myggfönstret. Efter en timme tittade jag på klockan och förväntade mig att den skulle vara kring 07.00 och att det skulle vara frukostdags eftersom jag var så hungrig. Men icke. 04.05 stod det och mer bitter än så kan man väl knappast känna sig. Manne hade ledsnat på att ligga i buren och kurade ihop sig hos mig under täcket (kanske lite bortklemande, men det är så mysigt), men för mig och Malin blev det två sega timmar av småsovande innan hundarna klockan 06.00 var superpigga och vi fick masa oss upp kring. Jag hoppas sannerligen att min förmåga att somna om när jag måste upp och springa på natten kommer att utvecklas annars lär mina år som småbarnsförälder bli jobbiga.

6.7.07

Lillgäddan på bild

Idag var jag och Malin valpvakter på förmiddagen och det var förstås underbart även om det är ganska påfrestande också. Valpar gör ju lite som de själva vill och så måste man hela tiden passa så att de inte springer bort från tomten och ut på vägen. Men jag hann med att fota lite mer i alla fall. Och ja, han har fått ett mycket etablerat smeknamn: Lillgäddan. Det kommer sig av att han äter på allt - helst kroppsdelar på andra levande varelser som människor och vakthundsstorebröder.

Ok, här är det lite rörelseoskärpa, men jag säger bara: blicken!

Han kan redan konsten att titta in i kameran och posera...

och att se lite liten och ynklig ut.

Gnaga på pipleksak är förstås en favoritsysselsättning...

och mycket hellre leksaken än våra händer, armar, ben och fötter!

Bästa blicken!

Kanske du gillar:

Related Posts with Thumbnails