30.9.06

"Och skall du läsa, gör det kort, att såsen ej må koka över"

Åh, jag satt och bläddrade i min Levande svensk poesi, och hittade en fantastisk dikt av Anna-Maria Lenngren som vi analyserade tidigt i våras (oj vad det känns länge sen!). Den är en sån fantastisk kritik mot kvinnans situation och formulerad på ett så härligt skarpt sätt att jag måste återge delar (den är låång) av den här.

Några ord till min k. dotter, i fall jag hade någon

Min kära Betti! du blir stor,
du från din docka hunnit växa.
Utav din hulda, fromma mor
tag för din framtid denna läxa.

Uti den värld du knappast sett
så mång aöden förefalla,
men med ett glatt och sedigt vett
skall Betti segra på dem alla.

Med läsning öd ej tiden bort,
vårt kön så föga det behöver.
Och skall du läsa, gör det kort,
att såsen ej må koka över.

Men om lektyren roar dig,
väl! i förädling av ditt väsen
låt den då blygsamt röja sig,
men ej i tonen av beläsen.

Se denna mor i huslig krets,
som vet sitt sanna kall bevaka,
fullt med den ärelust tillfreds,
att vara värdig mor och maka.

Se ordning, mildhet, trevlighet
med blomster hennes fotspår hölja,
och heder, kärlek, tacksamhet
dess levnad och dess minnen följa.

Följ, Betti, smakens enkla bud,
låt aldrig flärden dig förtrolla.
All prydnad driven intill skrud
är blott affischen av en fjolla.

Försiktigt även undanvik
all brydsam forskning i gazetten.
Vårt hushåll är vår republik,
vår politik är toaletten.

Bliv vid din bågsöm, dina band,
stick av ditt mönster emot rutan,
och tro, mitt barn, att folk och land
med Guds hjälp styras oss förutan.

När sig en kvinna nitisk ter
att staters styrselsätt rannsaka,
Gud vet, så tycks mig att jag ser
ett skäggbrodd skugga hennes haka.

Tag händelser och öden lätt,
mitt barn, så bliva de ej tunga;
och, mellan oss, är det ett sätt
att än i åldern synas unga.

Gör nöjet bofast i ditt hus,
äg i ditt hjärta samvetsfriden;
den gör vår uppsyn mild och ljus,
den rår på sorgerna och tiden.

Ja, Betti, livets sällhet njut,
men livets plikter ej försaka. -
Nu har min lilla läxa slut,
och till min söm jag går tillbaka.

Bild från Allposters

"Life first, miss Lemon, filing second"

Ett fantastiskt citat från Poirot om vikten av balans mellan arkivsystemen och livet.


Miss Lemon: There's a lady that keeps telephoning, mr Poirot.
Poirot: Sacre! What a terrible circumstance.
Miss Lemon: There's no need to be sarcastic, mr Poirot. I was going on to say I didn't put her through to you because she wouldn't give her name.
Poirot: Ah.
Miss Lemon: I told her you don't take anonymous phone calls.
Poirot: But I do, miss Lemon, sometimes I think anonymous phone calls are the only ones worth taking.
Miss Lemon: But how will I know where to file her if I haven't got a name?
Poirot: Life first, miss Lemon, filing second.
Miss Lemon: (surt) Very well then, next time she calls I'll let her talk to you. ... And on your own head be it.
Captain Hastings: You shouldn't tease her, Poirot.
Poirot: She makes it irresistible.

"Låt blodet åter strömma sommar under vinterhuden"

Jag är hemskt förtjust i Bo Setterlinds dikter och här är den absoluta favoriten.

LIVETS GÅVA

O, Gud,
låt blodet åter strömma sommar
under vinterhuden.

Att leva,
är en gåva,
blott om du,
som allt förvandlar,
gör frisk förvåningsmorgon
av nattsvart ångest-is.

Tag våra vinterhänder, Gud, och värm dem,
värm dem i dina stora, milda, varma
sommarhänder!

(Bo Setterlind)

Rosa, mocca och porslinsblå

Eftersom jag har lagt till en poesi-kategori kan jag ju blogga in lite fina dikter och här kommer några fraser ur en norsk dikt som är så fin. Skæbner betyder öden.

»Vi har skæbner i alle størrelser

alle prisklasser. Her er

skabelonskæbner

bomuld meget praktisk

Men Fruen søger noget specielt

en eksklusiv Stil-skæbne

Hvad mener Fruen om denne

c-mol, føres i farverne

rosa, mocca, porcelainsblå

…«


Erik Knudsen

(»Sensation og stilhed«, 1958)

Nya Konditoriet på Kungsgatan

Idag promenerade jag och pappa in till stan i det kyliga höstvädret. Numer kan man ju äntligen gå längs älven igen och det är ju hur trevligt som helst, speciellt när man kommer in mot stan och det är björkalléer och en kaj precis vid vattnet. Magnifikt är ordet. Vi började med att fika på stans vackraste ställe, Nya Konditoriet, som från Kungsgatan sett ser ganska anspråkslöst ut, som ett pyttelitet konditori, ungefär. Men går man upp för den mycket bedagade stentrappan där tusentals fötter har gått det senaste seklet, och gjort stegen alldeles ojämna så kommer man upp till en stor övervåning som påminner om svunna tider. På golvet ligger en heltäckningsmatta och i taket hänger stora ljuskronor, så är väggarna täckta med träpanel och utsirade spegelväggar. Mycket tjusigt.

Jag åt en smörgås på grovt bröd med brieost och morotsmarmelad som var mycket god, hela anrättningen var dessutom till hälften invirad i prassligt och blankt silkespapper, vilket var både praktiskt och estetiskt. På det hela taget en caféupplevelse jag gärna gör om, då måste jag nog prova deras espressotårta med belgisk choklad.

Luke can see her face

Åh, detta är så fantastiskt. Luke har äntligen bestämt sig för att försöka snärja Lorelai och köper en självhjälpsbok med titeln "Learn to love". När han själv har läst den talar han Jess till rätta:

Jess: I told her I loved her.

Luke: Wow! What did she say?

Jess: Nothing.

Luke: What, you just said it and walked away?

Jess: No. I got in my car and left.
Luke: You just dropped the bomb and ran?
Jess: I drove.

Luke: You didn't want stick around to see what she said?

Jess: No. And obviously, she had nothing to say.

Luke: How do you know?

Jess: She could have contacted me anytime in the last three months, but she didn't.

Luke: What are you talking about? You change your phone number weekly.

Jess: [Scoffs] The ball was in her court.

Luke: Oh, Jess, come on. You did this completely wrong. Open two-way communication is the foundation of love, and you cut that off. I had this friend -- let's call him Phillip -- who thought expressing intimacy was a favor to his partner, but expressions of intimacy should be given freely and frequently. He loved Judy, but he used his love as a bargaining tool.

Jess: Who the hell is Judy?

Luke: Phillip's wife. We call her Judy.

Jess: I wasn't bargaining.

Luke: You were bargaining. You had expectations out of line with what you deserved. You don't nurture.

Jess: Where are you getting this junk?

Luke: Life. I've lived.

Jess: What, in a Bette Midler movie?

Tautologi: tårta på tårta

Här är ett humoristiskt Gilmore-citat som utspelar sig när Paris är på sjukhuset med sin flamma professor Asher Flemming.

Paris: That is professor Asher Flemming of Yale University. He's an important man, and you're acting like you're about to sell his spleen to UCLA.
Doctor: The procedures are the procedures.
Paris: Oh, really? I thought the procedures were a hat. Hit me with some more lame tautology, Socrates.

"A Birkin bag for Rory"

Jag och Anna diskuterade ikväll fenomenet Birkin Bag, som verkar vara världens mest prestigefyllda väska, tätt följd av Kelly, bägge från Hermes. En Birkin kostar i runda tal 40 000 kr, vilket ju är en sanslös summa.



Rory får en Birkin av Logan.



Emily får veta att Rory fått en Birkin av Logan.



Emily & Richard snokar runt i poolhuset och hittar väskan, som katapulterar henne till ett lyriskt tillstånd.



Emily sniffar på väskan och insuper dess speciella, dyra doft.

29.9.06

En touch av teak

Inspirerad av mitt fotobloggande fortsätter jag på samma bana. Här på temat arvegods.



Mitt fantastiska tidningsställ, som tidigare huserade farmors noter.



Min myslampa med vacker mässing och teak som förgyller min tid vid skrivbordet varje dag.



Skön och fin stol som väntar på att bli polerad med teak-olja och omklädd med ett vackert skimrande, olivgrönt tyg.

Dokument: Falun

I påskas var jag och systeryster hos mamma i Falun och då promenerade jag runt i världens sötaste lilla område som tidigare huserade de som arbetade i koppargruvan. Numer är det förstås skamlöst dyrt att bo där. Hela området är byggt i en backe så vägarna var farligt branta och utsikten vacker.



Här har vi ett exempel på hur det såg ut, rader efter rader med charmerande hus av olika typer. Mest små och röda förstås, men det var en hel del andra villor insprängda mitt i alltihop.



Den här bilden älskar jag. Falun är hemstad för massor av raggare (och punkare, vad vet jag?) och jag tyckte det var en så fin kontrast med dessa två typer mitt bland alla pittoreska hus.



Här ett gulligt fönster med en vacker berså-bytta som blomkruka. Ska det kanske vara en smörask?



Fascinerande blandning av gammalt och nytt, rött med vita knutar vs. insynsskydd med dödskallar på. Notera den märkliga grejen på fönstret, det är en slags spionspegel som satt på massor av hus, så man kan sitta vid köksbordet och se vem som går förbi - ytterst praktiskt förstås.



Här var ett tomt hus som verkar ha varit någon typ av butik eftersom det var så stora fönster. Jag tyckte om det rutiga golvet och den lite övergivna känslan.



Här blev det en studie i linjer, åt alla håll och i flera färger.

Det är Fabio igen

Jag har läst en sjukt underhållande artikel om Fabio på aftonbladet. Men jag måste erkänna att jag inte riktigt kan avgöra ifall artikelförfattaren är ironisk eller inte. Ingressen lyder som följer: "Fabio – en evigt brunbränd snubbe som lägger allt krut på gymet och charmar brudar på klyschigast möjliga vis. Eller? Vid 47 års ålder visar det sig att Fabio har kommit till insikt. 'Det viktiga är att älska och bli älskad. Pengar ger inte lycka.'" Det är svårt att avgöra om de inlett intervjun med att tänka cyniska och ironiska tankar om honom, men blivit Fabio-frälsta, eller om de bara låtsats bli frälsta och att hela artikeln är ett stort hån mot honom. Det skulle faktiskt kunna vara vilket som.

Jag ska delge några rafflande frågor och svar som kommer att värma din själ...

7 sköna frågor

Vad har du på dig i sängen?
– Inget.
Vad är din mest värdefulla ägodel?
– Min själ.
Vad skulle titeln på filmen om ditt liv vara?
– ”The Miracle”.
Vem skulle spela huvudrollen?
– Harrison Ford. Han är bra.
När svär du?
– Jag försöker att inte svära. Men när jag föll med en motorcykel, så svor jag.
När fick du senast en komplimang?
– I förrgår. Jag säger inte vad det var.
Vad i ditt utseende är du mest nöjd med?
– Ögonen. Ögonen är själens spegel.

Bild från Aftonbladet

Tentasnack

Oh - my - God! Vilken dag detta har varit, jag har varit igång sen klockan 07.00 då jag stressade runt här hemma för att hinna cykla iväg till tentan som började klockan 08.00. Väl där upplevde jag det något märkliga (men förvisso mycket sköna) tillståndet att vara själv i en tentasal. Helt tyst och lugnt var det, förutom Favvo-Gunnar då som ställde iordning datorer längst fram. Han var ju min skrivvakt, fast ärligt talat så satt jag då själv periodvis, så jag hade kunnat fuska om jag varit lagd åt det hållet, men eftersom jag praktiskt taget är ärligheten själv så var det inga problem (glorian lyser när jag skriver detta!). Strax innan 9 rasade zoo:et in, i form av dryga hundratalet studenter. Det var en sån ljudnivå att jag inte kunde tänka eller skriva tills de också fick sina tentor, då blev det äntligen tyst.

Den lustigaste händelsen var när Gunnar kom gående mot mig och sen hukade ner vid min bänk med ett skrivet meddelande åt mig. Han sa att det var min kompis Daniel som hade ett meddelande till mig - Daniel skrev samma tenta och satt längre fram i salen, men vi kunde ju inte prata med varandra medan vi skrev - och så la han fram en lapp där det stod "Till Moa!" på. Sen öppnade han lappen och visade vad det stod i, nämligen att jag och min syster var tvungna att fylla på kylarvätska i bilen. Jag tyckte det var hilarious att läraren sprang mellan oss med bilmekaniska meddelanden.

Tentan gick hur som helst bra, eller det känns som att jag borde kunna få G på alla frågor i alla fall och i det här fallet får VG ses som en guldkant, med tanke på att jag bara hade halva tiden på mig att skriva tentan.

28.9.06

Bra med kloka vänner!

Jag sitter och tragglar med mitt tentapluggande, men jag hann med en liten paus för att prata med Sofia på msn. Hon sa en så bra sak, fast det var lite hårt för en superanalyserare som jag att höra det, men jag insåg att det förstås är helt sant. Hon sa att oro blir man inte av med genom att fundera över vad man kan göra åt den, oro måste man bara släppa. Bara sådär. Andra saker kan man analysera sig igenom (även om man i ärlighetens namn ju inte kan komma till full förståelse där heller), men just oro är det bara bortkastad tid att försöka förstå sig på. Den blir nog snarare bara större om man arbetar med den på det sättet. Det var en ytterst tänkvärd liten livsläxa.

Soul food for breakfast

Ibland är det lustigt vad man kan stöta på för något när man zappar runt lite på tv:n i samband med frukosten. Först såg jag på Oprah där Teri Hatcher (från Desperate Housewives) berättade om sin väg till självacceptans och hur hon med åren mer och mer lärt sig förstå sitt eget värde. Sen hamnade jag på SVT där jag såg sista två minuterna av ett föredrag som hölls av någon form av psykolog. Hon pratade om kognitiv beteendeterapi och hur hennes patienter verkligen blev hjälpta av tankar från österländsk tradition, som att leva i nuet och inte i framtiden (lite samma tanke som zen faktiskt). Så sa hon att det också hjälper om man förstår att livet kommer att innehålla en del psykisk smärta, så är det för alla; det är separationer, dödsfall, sjukdomar med mera, sånt man ofelbart kommer att möta. Det som gäller, sa hon, är att man måste ha redskap för att kunna hantera de här sakerna, man måste göra sig själv terränggående, så att man klarar av en ojämns väg. Tanken är att surfa ovanpå vågorna, hellre än att bli översköljd av dem.

Allt som allt var det ju inte något nytt egentligen, men ibland behöver man bli påmind om det man redan visste. Som en bekräftelse och uppmuntran att man är inne på rätt spår.

27.9.06

Det säkra före det osäkra

Jag och Malin kom in på att prata lite om hennes labbar (på läkarprogrammet) och hon berättade den mest underhållande saken jag hört på länge. Höstens kurs har det fiffiga namnet "Attack och försvar" och handlar om bakterier, virus och annat äckligt. När de så fick instruktionerna för hur de skulle bete sig i laboratoriet bland alla bakterier så sas följande: Det är förbjudet att röka, snusa, äta, samt att slicka på etiketterna. Que?! Vem skulle få för sig att slicka på etiketter till bakterieodlingar liksom? Ibland kan man tycka att hysterin efter att ha "all bases covered" går lite långt.

Behaviouristiskt, kognitivt och sociokulturellt tänkande

Jag fick lite trevligt middagssällskap idag i form av systeryster. Efter att ha intagit köttfärssås och makaroner sitter vi nu sen några timmar och pluggar, upphjälpta av vindruvor, te och chokladmuffins. Jag känner mig väldigt trött när jag tänker på hur mycket jag har kvar att gå igenom, speciellt som jag just läst igenom en artikel om olika synsätt på lärande där författaren använde uttryck som "hur människor fungerar och hur de skall beforskas". Artikeln hade en viss air av 1940-tal över sig, vilket förstås blir ytterst påfrestande för en person med litet attentionsspann (ett ord han också använde!). Men nu är det bara 45 minuter kvar till Top Model, det som markerar min övergång till kvällsledighet!

Natten är dagens mor

Den här dikten av Stagnelius tycker jag är en av de absolut vackraste i svensk litteraturhistoria. Oavsett om man som jag tror på Gud, eller om man inte gör det så måste man gripas av orden och deras storhet. Och hur sann är inte slutfrasen; "natten är dagens mor, kaos är granne med Gud". Det är en tröst en dag som denna, tycker jag.


Vän! i förödelsens stund

Vän! i förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
när i ett avgrundsdjup minne och aning förgå,
tanken famlar försagd bland skuggestalter och irrbloss,
hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
när från din nattomtöcknade själ eldvingarna falla,
och du till intet med skräck känner dig sjunka på nytt,
säg, vem räddar dig då? - vem är den vänliga ängel,
som åt ditt inre ger ordning och skönhet igen,
bygger på nytt din störtade värld, uppreser det fallna
altaret, tändande där flamman med prästerlig hand? -
Endast det mäktiga väsen, som först ur den eviga natten
kysste serafen till liv, solarna väcktes till dans.
Endast det heliga ord, som ropte åt världarna: "Bliven!" -
Därföre gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker:
Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud.

Om vikandets konst och livets


Jag tycker om origami, den japanska pappersvikarkonsten. Det är något så vackert med att ett platt papper kan bli till en blomma, ett djur eller en stjärna. Instruktionerna ser alltid konstiga ut, det känns omöjligt att det konstiga papperstrasslet man håller i sin hand faktiskt kan bli till en svan. Men det handlar om tillit tror jag, att våga följa instruktionerna även när de inte verkar logiska, att gå lite i blindo. Och så när man minst anar det blir plötsligt allt begripligt och man kan se målet framför sig, resultatet av arbetet. Jag tycker det känns som en tröstande tanke, att det finns en mening med saker och ting även när man inte kan se den. Att det man går igenom av jobbigheter många gånger blir begripligt först senare. Tillit, bara.

Bild från Shadows

25.9.06

Heta hårtrender

Den här bilden klippte jag en gång ut ur en Vagabond, det var en läsare som hade fotat en frisöraffisch någonstans i typ Turkiet. Mycket heta grabs, eller vad!

Vilket hundliv!

Haha, alltså detta var bara för bra för att vara sant. Hittade dessa hund-kostymer på Amazon.com...



Princess Leia Dog Costume



Bride Dog Costume



Harem Dog Costume



Wonder Woman Dog Costume



Big Daddy Pimp Dog Costume

Bilder från Amazon

Tillbaka till mjölkbudens tid, tack

Åh, nu i ett Poirot-avsnitt så var det en "milk-man" som levererade mjölk och då bara slog det mig att vi ju faktiskt också hade en sån en gång i tiden när vi bodde i Holland. Jag blir lite nostalgisk vid tanken, det känns så gammeldags och hemtrevligt på något sätt. Man kunde också beställa olika typer av yoghurt och andra mejeriprodukter.

Tänk så fint om man också kunde köpa mjöl, socker och såna tunga grejer så man slapp dra runt på det på affären, det vore absolut något. Jag har nämligen slut sånt och inser att jag nog måste rulla ner till Maxi och köpa lite basvaror, dels har jag slut pasta till morgondagens mat, men det är praktiskt att inte köpa tunga grejer vid veckohandlingen eftersom den blir så utomordentligt tung då. Min enda farhåga är att om jag kommer ner till Maxi kommer jag inte kunna låta bli att köpa dels en Mozzarellapizza som jag varit sugen på i flera dagar, och sen var det ju det här med godiset också. Min karaktär är inte stans starkaste om jag uttrycker mig så. Det vore ju snöpligt om jag skulle misslyckas på första dagen av mitt nya liv, även om det vore hemskt väntat. Jag måste fundera igenom detta lite.

Miss Lemon och hennes kärlek till arkivsystem

Här är en kvinna som delar mitt maniska intresse för att organisera upp saker och ting. Fast jag måste säga att hon har tagit det hela ett steg längre. Det är Poirots sekreterare, Miss Lemon, som har ägnat sig åt att arkivera alla Poirots fall på fem olika sätt, så att de ska kunna få "träffar" oavsett vad de söker på. Detta var ju före datorernas gyllene tid när allt kan vara sökord. Observera det fantastiska arkivskåpet med alla kartotekskorten, notera också hennes söta dräkt som ser nästan precis ut som mina förvaringsboxar av papp - fantastiskt!

Poirot: (till besökare) Miss Lemon dreams of the perfect filing-system, besides which all other filing-systems will sink into oblivion. This morning she is close to the break through.

Min drömgarderob

Kolla vilken walk-in-closet! Det är nästan som att ha en egen affär, och de rosa väggarna och allt. Jag skulle vilja ha ett litet garderobs-rum med öppna hyllor och hängare och massor av krokar där mina miljoner sjalar och väskor kan hänga. Underbart!

Bild från Aftonbladet

Ack, min stackars darriga lekamen

Sådär, nu har jag varit superduktig och först gjort solhälsningen, sen pilates. Trots att det var ytterst länge sen sist så kände jag mig inte alltför kass faktiskt. Visst darrade benen friskt och magmusklerna brände, men jag lyckades ändå genomföra alla övningar vilket i sanning inte är en självklarhet inom pilatesområdet.

På bilden syns ett exempel på leg kick, jag var tvungen att visa hur övermänskligt vig människan längst fram är. Det där var inte ens gränsen av hennes bensparkande, hon var nere ca 10 cm till med foten. Själv är jag nöjd om jag kommer ungefär rakt upp med benet, jag är så ovig just nu, men det blir alltid bättre när man hållt på ett tag.

Pastellfärgade bakverk

En film som jag inte egentligen kan rekommendera till någon är "Perfect man" med Hilary Duff och Heather Locklear. Jag älskar romantiska komedier, men i denna blev jag så vansinnig på de pinsamt uppenbara psykologiska kopplingarna. Mamman i filmen tvingar familjen att flytta varje gång hon gör slut med en kille eller blir dumpad och eftersom hon verkar lite strulig har familjen flyttat minst 150 gånger. Nog gillar jag filmer där människor växer, men inte när det är så pinsamt övertydligt som här. Dock måste jag säga att det som ändå gör filmen uthärdlig är de otroligt snygga bakverken som förekommer (basket-case-mamman är nämligen bagare), se bara på denna lilla darling, vem skulle inte vilja ha en sån på sin födelsedag!

Pilates-moves

Jag var bara tvungen att inkludera några bilder från min film, det är så flashiga rörelser.



Här drar man sig upp från liggandes till denna position.



Det här är en av de svåraste grejerna någonsin, från liggande med benen höftbrett isär, flexade fötter och så ska man utan "häv-hjälp" från armarna dra sig upp. Men faktum är att jag i mitt tidigare pilatesliv faktiskt har lyckats med detta vid ett par tillfällen. Kudos to me!



Här saxar man i luften med benen och "drar till" lite i benet man har mot sig. Observera bara hur otroligt vig denna människa är!

24.9.06

Röd och vit och med en stickad rosett

Titta här vilken fin kofta Poirots sekreterare Miss Lemon har på sig!

Minnen från början av 70-talet

Det här är den mest fabulösa bilden på min pappa när han var liten. En klasskompis som såg den frågade om de hade använt maskeringstejp för att få luggen så spikrak och det är en ganska berättigad fråga. Jag fotade av den från ett litet skolfoto i samband med att jag skulle lägga in några bilder i min rapport om vägen genom skolsystemet, pappa var nämligen mitt intervjuoffer. Han berättade flera fantastiska minnen och ett av dem tänkte jag dela med mig av.

I hans ungdom hade tjejer och killar separat gympa på högstadiet, de firade ner en skiljevägg i mitten av gympasalen. När han sa namnet på sin gympalärare kunde jag nästan höra hur han sträckte på sig, och det adliga namnet lät onekligen som en drillsergeant. Tydligen älskade denne man att höra sin egen röst och han ägnade största delen av gymnastiklektionerna åt att bedriva "räfst och rättarting", a.k.a. att utreda och bestraffa, eller så gav han utförliga instruktioner kring hur något skulle genomföras. Farmor (som var lärare) hade haft sina elever på badhuset samtidigt som denne man och hans elever fick knappt ens komma i vattnet för att han ägnade så lång tid åt att prata, utreda och instruera. Märkligt och på samma gång ytterst roande.

Lite husmoderlighet på kvällskvisten

En rekreativ söndagskväll kräver ju riktigt smaskigt bröd, så jag passade på att slänga ihop en påse Kungsörnens Ciabatta-mix. Det blir världens godaste bröd, speciellt om man är duktig och arbetar degen länge. Just nu jäser degen under bakduken jag kände mig tvungen att föreviga på bild, den är ett arvegods som någon flitig släkting broderat en kringla på, very fancy.

När jag nu ser mina kökshandtag får jag stor lust att köpa några lite mer heta, det får bli mitt nästa projekt helt enkelt.

"Fish can choose not to bite"

Åh, detta är underbart!

Lorelai: Hi.
Rory: Saw you coming.

Lorelai: What's up?

Rory: You just have to see it.

[they walk inside]

Lorelai: No.

Rory: Yes.

Lorelai: Paris?

Rory: And Terrence, her life coach.

Lorelai: Like on Oprah?

Rory: Yes.

Lorelai: No.

Rory: Yes. They're setting up her crafts' corner.

Lorelai: No.

Rory: Yes.

Paris: Lorelai!

Lorelai: Hi, Paris. It's so good to see you.

Paris: Same here. Terrence, this is Lorelai.

Lorelai: Hi, Terrence.

Terrence: Nice to meet you finally.

Lorelai: Finally?

Paris: You and I have a bit of a journey left to finish as well.

Lorelai: I'll clear my schedule.

Paris: I was just setting up my craft corner. Some mosaic tiles, some colored beads. Still kind of kids' stuff, but Terrence showed me how working with my hands could help with my nerves.

Tanna: Oh, where are we gonna put the couch?

Paris: Why don't you just -

Terrence: Paris. . .

Paris: Come on, Terrence.

Terrence: Two steps forward, three steps back.

Paris: But she was baiting me.

Terrence: Fish can choose not to bite.

Höst och underbart

Oj, vilken underbar höstsöndag detta har varit. Efter kyrkan gick jag och brudarna in till stan i den strålande solen och efter att ha sagt adjö till mitt besök spenderade vi några timmar på ett fik i stan ätandes lax- och spenatpaj medan vi pratade och bara hängde i största allmänhet. Det visade sig att kaffe bara ingick på maten om man inte tagit måltidsdryck (?!), men systeryster hade bara druckit vatten, så hon skänkte sitt kaffe till mig - jag älskar att hitta på sätt att kringgå systemet!

Efteråt promenerade jag hem och det var sådär underbart som det bara kan vara en höstsöndag. Luften var ljummen men klar, det var ett sånt där alldeles särskilt ljus och så blåste det runt små virvlar av björklöv. Och det bästa var att jag hade en kamera med mig. Hur ofta händer det att all the stars are aligned på det sättet, liksom. Så här är några smakprov från Öst på stan (typ Umeås Östermalm).



Vackraste rosa huset, titta på de fina utsmyckningarna runt fönstren.



Den vackraste porten.



Underbar frisörsax med lite Krakel-Spektakel-känsla. Plus att det var en underbar höstvy med alla löv och så alla björkar förstås. Detta är anledningen till att jag har björkfrön fulla håret.



En liten pittoresk musik- och bokaffär.



Den pittoreska musik- och bokaffärens pittoreska trapp.



Lite dansande höstlöv.



En fräck källarglugg.



Jag är fullkomligt besatt av att fota gatskyltar, här är bara ett av bevisen.

21.9.06

Småskollärarinnorna hade det inte heller så kul

Jag måste bara pausera mitt idoga skrivande för att dela med mig av den här godbiten. Det handlar om problemen som kunde uppstå med småskolorna i Sverige under början av 1900-talet, de låg i glesbygden och det var mest kvinnliga lärare.

"Småskolorna byggdes många gånger mitt ute i skogen, så att de omkringliggande byarnas skolbarn skulle få lika lång skolväg. Småskollärarinnorna kunde få det svårt med isoleringen, med mörkrädslan och med efterhängsna friare. Problemet blev med tiden så stort att det blev föremål för upprepad behandling i riksdagen."

Sven G. Hartman, Lärares kunskap - traditioner och idéer i svensk undervisningshistoria

20.9.06

Lite vintageromantik

Det här huset är så fint, med skyltarna och den där bruna fasaden runt dörrarna. Huset står dessutom på gatan med det finaste namnet i hela Luleå, Västra Järnvägsesplanaden. Mycket svårbräckt.


Vad som helst kan hända på Ica Maxi

När jag nyss hällde sköljmedel i tvättmaskinen kom jag ihåg en rolig anekdot som inträffade på Maxi för drygt ett halvår sen. Jag skulle köpa sköljmedel och som alltid när det gäller såna inköp är jag väldigt omständlig och luktar på alla alternativ innan jag kan bestämma mig. Jag hade bara börjat min luktningsrunda när en kille som hade stått ett tag vid hyllan och sett frågande ut frågade mig om jag kunde rekommendera något sköljmedel. Jag sa att det jag hade sist inte fanns kvar så jag var tvungen att hitta ett nytt som luktade gott, och att det inte var det lättaste med tanke på alla äckliga lukter som fanns. Han sa att han i så fall skulle vänta tills jag hade hittat ett som var bra så skulle han ta samma.

Så jag gick runt och sniffade medan han då och då flikade in med frågande ton "kanske syrén?" och dylikt. Rätt kul med tanke på att de där blomdofterna oftast luktar oerhört stark tantparfym blandat med klorin. Hur som helst så hittade jag en sort som luktade gott till sist, jag tror det var mango/citrus och jag sa att den här var bra. Då sa han, bra då tar jag den, tack så mycket för hjälpen! Det kändes lite som en inledande scen från en romantisk komedi med Meg Ryan, "ljuv musik uppstod bland mjukmedlen" eller något liknande.

En liten nostalgisk vind

Anna skickade en länk till en helt fantastisk liten lägenhet där bostadsrättsföreningen heter "Primusköket". Det tyckte jag var helt bedårande och det fick mig dessutom att tänka på den fina lilla gasspisen (eller vad heter det egentligen, jag kommer inte på ordet) som står i bodan i vår stuga. Alltså blev jag inspirerad att blogga in lite söta stugbilder...



De gamla köksskåpen som numer hänger i bodan. A darned shame, men det är tyvärr inte min sak att avgöra.



Den söta spisen.



Lite verktyg på parad. Notera speciellt den vackra ostbrickan till höger som blev omgjord till en nyckelhängare, men som numer har en något skamsen plats i bodan som... ja, just ingenting egentligen.

19.9.06

Kanske dags att byta yrke?

På tal om bröllopsklänningar så såg jag en så märklig sak på tv för något år sen. Det var en kvinna som var med i Extreme Makeover som skulle gifta sig och fick prova ut sin klänning hos Monique Lhullier som är en känd bröllopsklänningsdesigner. Medan kvinnan provade sina klänningar så höll Monique ett litet tal till kameran om kvinnor och bröllopsklänningar. Hon sa på ett mycket faktamässigt och okänslosamt konstaterande sätt ungefär följande: man ser på en gång när en kvinna har hittat rätt klänning, det bara märks, hon lyser upp och kanske gråter hon lite. Jag tyckte det var oerhört lustigt att hon höll talet med det dramatiska innehållet med en så stramt återhållen känsla, inte ett leende ens. Man kan ju tycka att som designer och försäljare av bröllopsklänningar så borde hon vilja förmedla en stor glädje kring det här, men hon kanske var så less på hela gräddbakelse-businessen att hon inte orkade hålla uppe skenet, vem vet.

I do

Jag och Anna diskuterade just bröllopsklänningar med anledning av en horribel julröd 80-talsklänning på Tradera. Min åsikt i bröllopskläningsfrågan är att den ska vara enkel men ytterst välskuren. Antingen inspirerad av Elizabeth Taylors underbara klänning, fast kanske lite mindre draperad, eller lite som Anne Hathaways balklänning i "En prinsessas dagbok", med ett tight liv och en tyllig kjol, fast med lite mindre utstickande mönster förstås. Det är min åsikt i frågan.


Bilder från Imdb

Kanske du gillar:

Related Posts with Thumbnails