

Från Creative Company






Vardagsrumsbordet var en riktig fröjd att skåda, med grå småfåglar, rosa ugglor och rosa dalahästar överallt.
Martin kom förbi och tittade hur det gick för mig med mitt pysslande och påminde mig stolt att det var han som såg den fina fågelstämpeln först och visade den för mig. Han är bra att ha till mycket, min käre make. Nu sitter jag och funderar på namnskylten jag ska göra till vår ytterdörr, det blir nog kanske en fågel eller två på den också tror jag.
Så här ser den i alla fall ut, fast de söta lådorna med beslag var redan utlyfta när jag kom på att vi måste ta en före-bild (med Martins mobilkamera, så de är väldigt oestetiska). Vi körde den nämligen till Martins föräldrar eftersom den behövde en del uppfräschning.
Idag har vi ägnat drygt fyra timmar åt att skrapa bort färg. Det var ett tjockt vitt lager över ett knallblått och under det någon form av grundfärg som troligen var linoljebaserad (och därmed kladdig). Vi turades om att blåsa med värmepistol och att skrapa och särskilt det understa lagret var lite meckigt att få bort. När vi väl hade skrapat och värmt i omgångar så framträdde det vackra träet och det var trösten för allt målarfärgsdamm som vi fick i ögonen och de ömmande handlederna. Om några timmars skrapning till så är det dags att slipa, spackla, slipa och sen måla.

Jag måste bara visa en av våra fina bröllopspresenter. Martins farfar gav oss en dalagris som han täljt och vi blev så glada och överraskade. Det är han som har täljt dalahästarna vi har, men det här är en lite mer ovanlig variant. Nu står den fina grisen i vårt vardagsrum och stortrivs, hoppas vi i alla fall.
Jag tog även med våra ringar. Förlovningsringarna är släta och min vigselring är en smalare ring med små diamanter på översidan. Jag är otroligt glad över den och kan inte låta bli att vinkla runt den så att diamanterna glittrar. Det finns uppenbarligen något av en skata inom mig, som dras till saker som glittrar.
Min brudbukett bestod av rosa rosor, vita fresior och vita prärieklockor. Jag ville ha en bukett som hade lite struktur och denna var helt perfekt, tyckte jag. Fresiorna hade tyvärr inte hunnit slå ut, men de var fina ändå. Jag trodde verkligen inte att jag skulle hitta något bra, jag var nära tårar efter att jag tittat i albumen hos floristen, vilka bara innehöll 90-talsarrangemang. Men slutligen hittade jag denna lilla pärla, fast i vitt, och det kändes rätt på en gång. Martins corsage bestod av en rosa ros och en vit fresia och den var också mycket fin.
Ett litet urplock av bra fynd från Bookbinder's Design, Panduro och Granit. Jag älskar pysselsaker och det var kul att få botanisera på affärer med riktigt bra utbud. Nu ska jag bara köpa några nya stämpeldynor i olika färger också...
Butiken Svenskt tenn är en jag har läst om i flera år men aldrig kommit mig till, inte ens när jag bodde i Södertälje. Denna gång var det dock äntligen dags och det blev lite lyxig shoppig.
Jag har länge velat ha soffkuddar i det fina elefanttyget och även Martin föll för dess charm. Eftersom priset på detta tyg är 750 kr/m så köper man helst inte en alltför lång bit. Butiksbiträdet tipsade dock om att man kunde göra baksidan med enfärgat svart linnetyg så blir mönstertyget dubbelt så drygt. Nu gäller det bara att ha tungan rätt i mun när det väl är dags att sy, så att inget går snett. Det blev även en underbart söt bricka med samma mönster, fast i röd-vitt.
Vi gick förbi en Design House Stockholm-butik och där råkade det vara rea på serien Haga som jag också spanat in i flera år. Martin tyckte också den var fin och det slutade med att vi köpte en uppsättning muggar. Det kändes riktigt bra, för vi har tänkt att vi vill rensa ut lite udda muggar och ha en serie.
Precis efter muggfyndet kom vi till Marimekko-butiken vid Norrmalms torg och där var det rea på lite tyger. Vi hittade en bit av detta fina tyg för en ringa hundring och det blir nog perfekt att spänna upp på en träram och ha på väggen.
Det här tog min syster under fotograferingen. De var med som assistenter och de var verkligen otroligt hjälpsamma och duktiga.
Det är för övrigt min syster som har stickat den vackra sjalen. Det kändes kul att ha en lite annorlunda detalj och mörkblått och vitt var temat för dagen, så det passade väl in.
Här var vi på väg ut ur kyrkan efter vigseln. Äntligen kunde vi slappna av lite grann. Martin grät under vigseln och jag höll på att svimma när prästen höll vigseltalet (efter att vi hade avgett löftena) och inte gick det att ta djupa andetag heller när klänningen satt så tight. Men det gick bra ändå och det är sannerligen något att minnas.
Ris, ris och så lite mer ris. Vi hittade ris precis överallt efteråt.
Våra underbara gäster gjorde en välkomst-vågen-tunnel.
På festen efteråt. Vi skrattar hysteriskt åt något, exempelvis åt filmen där jag som 10-åring låtsas sälja Tupperware-produkter, eller kanske åt värdarna som utklädda till gigantiska M'n'M:s dansade och sjöng en välkomstsång.
En glimt av tårtan som en bekant till oss bakade och som var helt otroligt god - och jag som inte ens gillar grädde.
Idag är det äntligen dags för den stora dagen. När inlägget publiceras så har vi just blivit man och fru och det känns så oerhört bra. Mer om detta och massor av bilder kommer senare.