"- I'm not an invalid. - Well of course you are, why else would I suggest a DVD player"

Här är ett fint exempel på den briljanta kommunikation som pågår mellan mor och dotter Gilmore, den äldre generationen. Lorelai frågar Emily vad hon gör på kvällarna när Richard är borta på business-resor.

Lorelai: Okay, but what do you do at night?
Emily: Excuse me?
Lorelai: I mean, you don’t organize functions at night, do you?
Emily: What are you insinuating?
Lorelai: I’m not insinuating anything, Mom. I’m just trying to find out a little bit about your life.
Emily: Well, your father calls every night at nine o’clock and we talk.
Lorelai: So, you spend fifteen minutes talking to Dad and then you hang up the phone and you – what? Watch television?
Emily: I don’t watch that much television. I don’t find forensic work quite as fascinating as the rest of the world.
Lorelai: But you have cable, right? I mean, you could watch movies.
Emily: Yes, but I never know where the maid puts that guide they send you, so I always wind up turning it on after a movie has already started and I don’t like to come in on the middle of things.
Lorelai: But you could tape the movies, or get a DVD player.
Emily: I don’t need a DVD player.
Lorelai: Well, why not? Then you could buy all those musicals you love and watch them whenever you felt like it. Emily: I’m not an invalid, Lorelai.
Lorelai: Well, of course you are, Mother. Why else would I suggest a DVD player?
Emily: I can fill my time all by myself and I’d like you to drop this conversation right now.
Lorelai: Where are you going?
Emily: We’re going to eat. [starts walking toward the kitchen]
Lorelai: [follows her] Just because you leave the room doesn’t mean the conversation’s over. I started the conversation. The conversation’s in me. Therefore, when I get over there, the conversation’s just gonna start up again.

"Fax it to me immediately"

Här är ett härligt exempel på Emilys... handlingskraftighet?

Emily: Of course I said it. Well, I can’t imagine who would take jackbooted as a compliment. I will not apologize. Every time she went to the pantry, I thought she was marching on Poland. Oh, I see, because I want things a certain way, I’m unreasonable?
[Lorelai pours herself a glass of wine]
Rory: Shh!
Emily: Why, that is the most absurd... I want to see this document. Fax it to me immediately.
Lorelai: Fax it to me immediately?
Rory: She’s part of the electronic age.
Emily: Tomorrow morning is completely unacceptable. It’s unacceptable because I’m paying you three hundred dollars an hour. So turn that little near-luxury car around, go back to your office, and fax me that libelous scrap of paper.
Lorelai: Ask him if he can pick up some ice cream, too.
Emily: Well, tell your wife to tape your daughter’s recital. [hangs up] Unbelievable.

Purple, purple, purple

Den här bilden är så fin, se hur hennes klänning matchar färgen på huset. Fabulöst!















Bild från Esther

Smycken till ett ringa värde...

Någon gång för länge sen roade jag mig med att titta på diamantsmycken på Amazon och hittade en del fascinerande saker. Det mest rafflande var priserna, dessa smycken är så hutlöst dyra att det knappt är gripbart. Förutom den översta ringen, den är bara ful.





Förlovningsring: $67 060!



Den fulaste ringen ever: $11 279



Halsband: $ 59 000

Bilder från Amazon

Lite lekis-nostalgi

Jag sitter och jobbar med skoluppgiften "Min skolväg" där man bland annat ska beskriva sin egen väg genom skolsystemet. När jag nu skrev om min lekistid så kom jag att tänka på en ramsa som jag och mina kompisar uppfann för att vi skulle undvika att bli överkörda när vi korsade en bilväg. Den är inetsad i min hjärna och lyder så här (läs den med viss marsch-takt för den rätta känslan):

Höger, Vänster
Höger, Vänster
Är det färdigt så får vi gå
Ja, det är färdigt, då får vi gå

Medan vi sa "höger, vänster" så vred vi naturligtvis våra huvuden fram och tillbaka för att se om det kom några bilar.

Guacamole-paus

Så, nu har jag avnjutit lite smaskig guacamole och nachos som en underbar efter-skolan-uppvilning innan jag ska börja plugga. Jag förstår inte hur man ska orkar plugga när man har varit i skolan hela dagen, helt makalöst märkligt.

Här kommer receptet på världens enklaste men mest fabulösa guacamole:

2 avocados
2 dl lätt creme fraiche
1 vitlöksklyfta
salt, peppar, chilipeppar och spiskummin samt ev lite citron

Nu te och skoljobb!

Så här ser min röst ut

Här kommer en avfotning på röstdiagrammet. Sofia frågade nämligen om min röst var snygg och jag tolkade som att hon undrade om logopeden hade uttalat sig om huruvida jag pratade snyggt eller inte och blev ganska förvirrad. Men hon menade förstås om min röst var snygg på röstdragrammet och ja, om jag får säga det själv så tycker jag det ser rätt snajsigt ut...


Det enda jag vet vad det betyder är den gröna toppen, det är den som visar vilken röstfrekvens man har, alltså om man har ljus eller mörk röst. I mitt fall var det kring 180 Hz, och för kvinnor är det normala 180-230 Hz.

PS. Det hade ju faktiskt varit väldigt underhållande om en av rutorna på mitt andra papper där allt bedömdes hade lytt: "snygghet - låg, mellan, hög". Men något sådant bedömdes tyvärr inte...

Moas valäventyr -06

Sådär, nu har jag varit och röstat. Min vana trogen så blev något så simpelt och okomplicerat naturligtvis till ett litet äventyr. Min röstlokal var ett dagis, förlåt en förskola, i närheten och jag noterade för några dagar sen var den låg någonstans när jag gick förbi där på vägen hem från en promenad. Men nu idag så blev jag helt förvirrad, till att börja med cyklade jag en annan väg än jag brukar på grund av vägarbeten som riskerar att punktera däcken. Så när jag närmade mig området där jag visste att dagiset låg så var jag så upptagen med att speja efter rätt ställe att jag missade en stor grop i marken som jag då istället cyklade ner i, en riktig punkterargrop var det, men jag hade tur. Hur som helst så blev jag förvirrad när jag kom till korsningen, det fanns ett dagis till vänster men jag hade för mig att det jag skulle till låg till höger, men där såg jag liksom inget förutom villor. Alltså svängde jag runt på samma gata i fem minuter och undersökte det felaktiga dagiset flera varv innan jag hittade någon att fråga.

Det visade sig att dagiset ju låg till höger och att det bara var gömt bakom buskar och träd. Så slutligen hittade jag i alla fall rätt och jag hade kommit ihåg både legitimation och röstkort, men det slog mig bara att det hade varit typiskt mig att åka iväg och rösta i precis sista sekunden och då hade jag mest troligt inte hittat fram i tid. Jaja, varje dag är ett äventyr...

Tyllig perfektion

Här kommer en serie bilder från min Sex & the City-DVD på Carrie i en helt fantastisk och fabulös 50-talsklänning med perfekt snurrig tyllkjol.

En hund vid namn Elizabeth Taylor

Åh, jag såg just en så underbar scen i Sex & the City. Charlotte har träffat en rik kvinna med en massa hundar i en park några gånger och förälskat sig i en av dem - en liten King Charles-spaniel som inte var nog duglig för hundutställningar och som ägaren därför avskydde en smula. Charlotte som inte kan få barn är däremot väldigt svag för varelser som inte kan prestera det som är väntat av dem, så hon faller huvudstupa för hunden. En dag ringer det på dörren och dörrvakten står utanför med hunden i en korg och en lapp från kvinnan att Charlotte kan ge den ett bättre hem. Så utspelar sig följande dialog.

Harry: Who is that?
Charlotte: She is a present. Can we keep her?
Harry: Anything that makes you smile like that, we'd be crazy not to. What's her name?
Charlotte: Princess Dandyridge Brandywine.
Harry: That's impossible, you gotta change it.
Charlotte: What should we name you pretty girl? Who's the prettiest girl in the world? (Charlotte drar in ett djupt andetag) Elizabeth Taylor!
Harry: (Harry drar in ett djupt andetag) Elizabeth Taylor Goldenblatt.
Carries röst: That was the day that Elizabeth Taylor moved in with Charlotte and Harry.