Presenting: mr & mrs Hörnfeldt

Igår var det äntligen dags för min och Martins bröllopsdag. Vi har längtat hela våren och hållit på med förberedelser lika länge. Det var en helt underbar dag som vi verkligen kommer att minnas hela livet.

Det går inte ens att beskriva alla känslor som man upplever när man går längs mittgången i kyrkan, säger löftena eller hälsar på den långa, långa rad av människor som vill gratulera en. Vi har landat en liten smula, men det kommer nog att ta ett tag innan vi har smält allt som vi har upplevt. Jag tänkte dela med mig av några bilder som vi har samlat ihop från våra gäster, som ett litet smakprov.

Det här tog min syster under fotograferingen. De var med som assistenter och de var verkligen otroligt hjälpsamma och duktiga.

Det är för övrigt min syster som har stickat den vackra sjalen. Det kändes kul att ha en lite annorlunda detalj och mörkblått och vitt var temat för dagen, så det passade väl in.


Här var vi på väg ut ur kyrkan efter vigseln. Äntligen kunde vi slappna av lite grann. Martin grät under vigseln och jag höll på att svimma när prästen höll vigseltalet (efter att vi hade avgett löftena) och inte gick det att ta djupa andetag heller när klänningen satt så tight. Men det gick bra ändå och det är sannerligen något att minnas.

Ris, ris och så lite mer ris. Vi hittade ris precis överallt efteråt.

Våra underbara gäster gjorde en välkomst-vågen-tunnel.

På festen efteråt. Vi skrattar hysteriskt åt något, exempelvis åt filmen där jag som 10-åring låtsas sälja Tupperware-produkter, eller kanske åt värdarna som utklädda till gigantiska M'n'M:s dansade och sjöng en välkomstsång.

En glimt av tårtan som en bekant till oss bakade och som var helt otroligt god - och jag som inte ens gillar grädde.

Det var en liten glimt av vår stora dag. Nu är vi herr och fru Hörnfeldt och det känns riktigt, riktigt bra.