Brysselkex, minsann

I eftermiddags blev jag så sugen på något sött och tog en paus i uppsatsskrivandet för att sno ihop några kakor. Efter lite bläddrande i Sju sorters kakor fastnade jag för brysselkex, något jag aldrig tidigare provat att baka (och inte att äta heller, tror jag). De skulle rullas i socker och då passade jag på att färga sockret grönt för en lite roligare effekt. Jag hade hellre haft rosa kex men jag hade ingen röd karamellfärg. Jag kan verkligen tipsa om detta recept, de var perfekta att smaska på till eftermiddagsteet. För en extra smälta-på-tungan-effekt hällde jag i det som var kvar av snabbmarzan-pulvret sen jag bakade syltkakor.

Guy love

Ojojoj! Nu kom alltså äntligen det klippet in på min blogg (efter 1 vecka!), och i tre upplagor eftersom jag försökte tre gånger utan att det hände något. Nåväl, här får ni en mer direkt upplevelse av en ytterst rolig sång.

Paus-foton

Jag tog en liten paus mitt på dagen idag och redigerade några bilder, bara för att få lite ny inspiration. Det blev två stycken från i julas som blev tillfixade. Tyvärr var kameran på ISO auto så den ställde in 800 vilket gör bilderna lite brusiga, men det är sånt som händer när man glömmer att kolla sina inställningar.

Kärlek till hyacinter

En annan slags hyacint, sorry kunde inte låta bli

Igår, under den senare delen av mitt migränanfall när det ändå började lätta lite, så låg jag i soffan och läste Northanger Abbey. Första gången jag läste den var på högstadiet när jag just bekantat mig med miss Austen och var eld och lågor över Stolthet och fördom. Då var jag inte så förtjust i Northanger Abbey, men nu kan jag förstå den på ett helt annat sätt och tycker faktiskt att den är både underhållande och bra. Det finns massor av underbara citat i den, men det här läste jag igår kväll. Det är en dialog som utspelar sig mellan hjälten och hjältinnan där den sistnämnda förklarar sin nyvunna kärlek för hyacinter.

"- Sådana vackra hyacinter! Jag har just lärt mig tycka om hyacinter.
- Och hur lär man sig det? - Av en slump eller genom övertalning?
- Er syster har lärt mig det, jag vet inte hur. Mrs allen har i många år ansträngt sig för att få mig att tycka om dem. Men jag har inte varit förtjust i dem förrän jag såg några på Milsom Street häromdagen. Jag är ganska ointresserad av blommor i vanliga fall."

Uppdatering på uppsatsfronten

Jag känner mig lite frånvarande just nu. Mitt fokus ligger på att få klart uppsatsen till nästa tisdag klockan 12.00 så allt annat får stå åt sidan för det. Det är svårt att säga om det går bra eller inte. Jag jobbar visserligen på som aldrig förr, men det känns som att det är så mycket kvar att fixa med också. Idag ska jag nog äntligen börja med min analysdel, först ska jag bara läsa igenom uppsatsen och intervjuerna en gång så att jag har allt färskt i huvudet och kan göra lite kopplingar mellan olika saker.

Gårdagskvällen var förfärlig då jag fick mastodontmigrän och låg i soffan och ville dö. Nästan i alla fall. Den där känslan av att huvudet håller på att sprängas och att man mår så illa är verkligen det värsta jag vet. Efter att ha proppat mig själv full med Eeze och Ipren så gick migränen så småningom över och jag kunde gå och sova.

Uttjänt, minst sagt

Mitt främre cykeldäck har inte blivit bytt sen jag fick cykeln för 13 år sedan och så här kan det se ut då...

Lyxig jobbhelg

Mitt jobb i helgen var av det lyxigare slaget. Efter en omorganisation har jag inte kvar uppgiften att fixa middag och kvällsfika åt en av brukarna (vilket i och för sig är trist då han är en riktig solstråle) och slapp därmed stressen att springa fram och tillbaka och hjälpa massor av folk samtidigt som jag skulle laga mat åt honom. Summa kardemumma fick jag mer tid att spendera framför tv:n i personalrummet, att jobba med min uppsats och att läsa Northanger Abbey.

Som en extra bonus pratade jag lite med nattpersonalen igår kväll och en av dem frågade lite vad jag gjorde annars. Jag berättade att jag typ är klar gymnasielärare och hon frågade hur detta var möjligt då jag var så ung. Jag frågade hur gammal hon trodde att jag var, och hon sa "inte en dag över 22". Om inte detta är upplyftande att höra när man är veckor från att fylla 27 år så vet då inte jag. Nu har hon kanske inte studerat mig så närgånget, men ändå, jag tänker hålla fast vid den komplimangen och njuta så mycket det bara går av den!

Punkteringsrapport

Igår fick jag äntligen min cykel lagad efter en veckas trasighet. Det var älsklingarna Malin och Daniel som kom hit och oförskräckt grep sig an uppgiften. Det komiska var dock att jag hade fått någon form av hjärnsläpp när det gällde bredden på framdäcket och köpt ett som var 32 mm istället för 40 mm brett. Med tanke på att bakdäcket är ett extra kraftigt punkteringsmotståeligt däck så är kontrasten mycket stor. Tänk mountainbike cross country möter tävlingscykel med bokstyre och blanka tights. Jag är rädd att det här smalare däcket kommer att vara mycket mindre tåligt och snart ge mig en punktering, fast framtill... Nåväl, den dagen den sorgen.

Malin lyckades i alla fall fixa till min bakre stänkskärm så att den blev mycket rakare och det gjorde också att det gick att räta upp bakdäcket mycket bättre. När jag cyklade till jobbet igår var det alltså inget av den där vobblande känslan som det annars brukar vara, utan däcket rullade rakt och fint. Om det nu kan hålla sig så, åtminstone ett tag så vore jag otroligt nöjd.

It's guy love...

Nu har jag försökt flera gånger att ladda upp en youtube-film här men av någon anledning fungerar det inte, så jag får länka till den istället. Det är ett klipp från ett underbart avsnitt av Scrubs. Det är en kvinna som tror att hon lever i en musikal så i hela avsnittet sjunger och dansar alla karaktärer fram det de vill säga.

Den roligaste grejen är när JD och Turk framför en sång för att försöka förklara den platoniska kärlek de känner till varandra. Ett litet exempel är:

JD: It's like a married my best friend.
Turk: But in a totally manly way.
Båda: Let's go! It's guy love...

Klicka på länken och titta, det är hemskt roligt.

Dave, Debbie och Slagathor

Jag trodde jag hade bloggat om det här tidigare, men tydligen inte. Jag ser på Scrubs just nu, en av de roligaste serierna jag vet. Dr. Kelso välkomnade just ett gäng nya AT-läkare och eftersom han inte orkade lära sig deras namn lät det på ungefär följande sätt:

Kelso: I'll just call all the guys Dave and the girls Debbie.
Glad tjej: My name is actually Debbie.
Kelso: Then, in the name of justice, I'll call you Slagathor. Come on Dave, Debbie and Slagathor.