Igår fick jag äntligen min cykel lagad efter en veckas trasighet. Det var älsklingarna Malin och Daniel som kom hit och oförskräckt grep sig an uppgiften. Det komiska var dock att jag hade fått någon form av hjärnsläpp när det gällde bredden på framdäcket och köpt ett som var 32 mm istället för 40 mm brett. Med tanke på att bakdäcket är ett extra kraftigt punkteringsmotståeligt däck så är kontrasten mycket stor. Tänk mountainbike cross country möter tävlingscykel med bokstyre och blanka tights. Jag är rädd att det här smalare däcket kommer att vara mycket mindre tåligt och snart ge mig en punktering, fast framtill... Nåväl, den dagen den sorgen.
Malin lyckades i alla fall fixa till min bakre stänkskärm så att den blev mycket rakare och det gjorde också att det gick att räta upp bakdäcket mycket bättre. När jag cyklade till jobbet igår var det alltså inget av den där vobblande känslan som det annars brukar vara, utan däcket rullade rakt och fint. Om det nu kan hålla sig så, åtminstone ett tag så vore jag otroligt nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar