Tekniken slår tillbaka

Om det är något som kan göra mig tokig så är det strulande teknik. Idag hade jag bestämt med min kompis Annica att vi skulle prata lite på Skype. Jag hade sett till att fråga Martin hur det fungerade med att koppla in head-setet i hans dator och kände mig därmed förberedd inför samtalet som hade bestämts till klockan 9 imorse. Jag hade även passat på att skryta med att jag numer alltid vaknar runt klockan 6 på morgonen, alldeles av mig själv, så jag såg framför mig att jag skulle hinna påta på ett bra tag innan dess.

Och vad hände imorse då? Jo, efter att Martin hade åkt till jobbet somnade jag för första gången på länge om och vaknade inte förrän strax innan klockan 10! Lite stressad och förbryllad över denna plötsliga sömnighet (i och för sig bra eftersom jag känner mig mindre sjuk idag när jag fått sova mer) försökte jag snabba mig att fixa frukost så att jag skulle hinna prata med Annica innan hon skulle iväg till jobbet. Det var då tekniken vände sig mot mig. Först fungerade inte internet, därefter fungerade inte mikrofonuttaget. Jag försökte koppla in sladdarna på baksidan av datorn istället, men det var svårt att komma åt där och helt kolmörkt. Jag drog ut alla sladdar som verkade ha med saken att göra och testade runt med head-setet. Inget fungerade dock och alllt jag fick för mina mödor var att jag upprepade gånger slog i huvudet, skrapade knäna och kände mig allmänt arg. Det är så retfullt när tekniken vänder sig mot en på det där sättet och det värsta är att det alltid är jag som får ont när jag i ilska slår till något.