Från morot till bröd: den oändliga resan

Nu är jag äntligen färdig med mina morotsbröd. Det är typiskt mig att lyckas välja ett recept som blir mycket mer komplicerat än jag tänkt mig. Bröden innehåller rivna morötter (inte bara finrivna, nej, jag blev för lat och använde den grövre sidan) och en massa specialfrön och grejs som gjorde att det inte uppförde sig som vanligt bröd. När jag hade gräddat det enligt receptet så var det inte alls färdigt, det hade ingen färg och kändes inte klart. Efter ytterligare 10 minuter skar jag en skiva och såg att det var alldeles kladdigt inuti, så jag stoppade in alltsammans i ugnen igen och väntade ytterligare 10 minuter.

När det hade gått ungefär en halvtimme längre än det skulle ledsnade jag, och jag var dessutom rädd att den stenhårda skorpan skulle göra att brödet var oätligt. Min bakexpert tyckte jag skulle låta brödet svalna och se om det blev bättre. Jag var redo att slänga alltsammans, men magiskt nog så blev det faktiskt som riktigt bröd när det fått stå ett tag. Jag har även provsmakat det med smör och ost och kan säga att det är klart godkänt. Det är inte det godaste bröd jag ätit, men det är nyttigt och framför allt så är det här.

Maken till kladdig deg har jag sällan stött på.

Här har jag gjort fina, välformade limpor.

Som på något sätt lyckades svälla ut till runda bröd i ugnen.

Slutresultatet.