Rosa tulpaner mot rosa bakgrund

Det gäller ju att utnyttja det faktum att det finns rosa tulpaner i hemmet så mycket som möjligt så jag har fotat dem i alla möjliga konstellationer. Här mot rosa bakgrund.

Förnuft och känsla

För mig som älskar filmer baserade på Jane Austens böcker har det verkligen varit goda tider. De senaste månaderna har jag sett nyinspelningar av Northanger Abbey, Persuasion, Mansfield Park (fast när det gäller den gillar jag varken riktigt filmen eller historien) och nu senast Sense and Sensibility. Det kan ju vara med lite skräckblandad förtjusning jag ser dessa nyinspelningar eftersom jag gillar de äldre filmerna så mycket, men jag brukar oftast gilla alla BBC-versioner. De har ofta lite olika stilar och toner och det brukar bara vara kul med en annorlunda tolkning.

Som Förnuft och känsla, jag älskade Ang Lees stillsamma och ytterst vackra filmatisering - men jag gillade också verkligen den lite mer dramatiska och passionerade nyinspelningen. Här var det plötsligt lite rivalitet mellan Willoughby och Colonel Brandon och det blev till och med en liten rafflande duell i gryningen. Så mitt tips är alltså att se denna trevliga lilla miniserie.

Rosa tulpaner

Idag köpte jag lite rosa tulpaner på vägen hem från jobbet, jag tyckte att jag helt klart förtjänade det efter att ha kämpat mot elementen. Tulpaner är så underbart glada blommor som verkligen bär med sig en känsla av vår, och det kan ju behövas när snöstormen rasar utanför...

Snö, igen

Idag har det varit snöstorm i Umeå, när jag vaknade var det alldeles vitt ute och det låg minst 15 cm snö på vägarna. Det var ju alltså lagom kul att cykla ända bort till Midgård och jag var fullkomligt blöt av snö när jag kom fram och såg ut som en panda med mascara runt hela ögonen. Men vackert är det ju förstås, det kan man inte säga något om...

Stökigt och STÖKIGT

Åh, jag ser just ett så otroligt underhållande program på 4:an som heter Rent Hus. Det är ett sånt där härligt städprogram som tar itu med superostädade hem. Jag höll på att skratta ihjäl mig när jag såg inledningen, den ena programledaren försökte simma genom en stor skräphög och den andra knuffade på så att hon skulle ta sig igenom allt skrot... Jag ringde direkt till mamma för att tipsa henne och upptäckte att hon också såg det och så skrattade vi lite åt det. Slå alltså genast på tv:n för lite högklassig "sådär illa har åtminstone inte jag det"-underhållning!

Noa Noa och vårsol

Sommarlinnen kan även hängas upp i fönstret och fotograferas.

Halsont

Idag är det andra dagen som jag har riktigt ont i halsen. Det började igår efter att jag pratat 6 timmar på raken i telefon, men istället för att gå över så har jag fått mer ont och dessutom blivit uppsvälld på sidan av halsen vilket sällan bådar gott. Jag hoppas att det inte blir en riktig förkylning/influensa av det hela, men risken finns.

I kurerande syfte ska jag nu krypa i säng och läsa "The Good Husband of Zebra Drive" av Alexander McCall Smith (alltså del 8 i Damernas detektivbyrå-serien). Jag har ju kört igenom hela serien igen och trodde att jag redan hade läst den, men jag känner inte igen något så det var en hittills oläst bok. Mma Makutsi verkar ha fått något fel i huvudet och blivit ytterst högfärdig och konstig, men det kanske rättar till sig så småningom. Men som sagt, nu ropar sängen på mig.

Cykelreparationer och väglag

Jag kan förresten rapportera att cykellagningen igår gick sådär. Jag lyckades få ihop allt och fick dit mitt nya fälgband och allt, men hjulet blev lite snett så nu vibrerar bakdäcket liksom när jag cyklar... Dessutom tycker jag det är svårt att lyckas pumpa i nog mycket luft, hur jag än anstränger mig så går det ändå att nypa ihop däcket lite och jag har fått för mig att det är bättre ju mer luft det är i det. Samtidigt så har jag lite skräck för att däcket ska explodera i mitt ansikte när jag sitter där hopkrupen och framåtböjd.

Annars är det rätt otäckt på cykelfronten just nu i Umeå. Det var både glashalt och storm imorse när jag skulle cykla till jobbet, så det tog ungefär 40 minuter istället för de vanliga 25 att cykla dit. Jag fick hoppa av och gå bitvis för att det var en sån fruktansvärd motvind att man bara inte kom någonstans - speciellt inte då det var så isigt. På vägen hem mötte jag en sån där traktor som gör lite räfflor, så det var ju i alla fall ett positivt tecken. Det jobbiga är bara att de på vägkontoret (?) väntar i typ tre dagar innan de ser om det är absolut nödvändigt att göra något åt situationen och jag har i flera dagar känt en viss surtants-impuls att ringa Ring P1 och klaga, men jag har som tur är lyckats hålla mig från det.

Den fabulösa Jackie O

I somras i Vilhelmina gjorde jag det ultimata fyndet: en Damernas Värld från 1963 med Jackie O på framsidan för 5 kronor. Jag minns inte om jag bloggat något om det, men någon dag när jag orkar ska jag lägga in lite fina bilder från den. Jag älskar layouten på omslaget och fotot gör ju inte saken sämre. Igår sa en person att när hon såg fotot så kom hon på att jag var lik Jackie O och även om det var en väldigt välvillig tolkning av verkligheten så var det ändå den ultimata komplimangen som jag bara var tvungen att dela med mig av :)

Dags för oljiga fingrar igen...

Ibland kan jag undra om det finns någon slags dold plan att långsamt driva mig till vansinne. Sent igår kväll när jag cyklade hem från jobbet upptäckte jag att jag hade fått punktering. IGEN. Det var knappt en månad sen jag lagade cykeln sist och jag är bara så LESS. Förutom omaket att hålla på laga cykeln så är det dessutom så opraktiskt ur en logistisk synvinkel. Jag måste ta mig till och från jobbet idag och imorgon bitti ska jag till Midgård och vikariera igen. Det går att ta bussen förstås men det är så osmidigt tycker jag, speciellt imorgon då jag måste gå typ en kilometer från busshållplatsen till skolan.

Alltså ska jag knalla ner till ICA Maxi och köpa nytt innerdäck samt hoppas att de har fälgband inne den här gången, sen är det bara att sätta igång med reparationer. Jag avskyr att laga punkteringar och med tanke på att jag ska jobba mellan 16.30 och 23.00 idag igen så hade det varit trevligt att få göra något roligt på dagen. Men icke, jag måste agera ofrivillig mekaniker igen. Jag skyller på Umeå kommun som dels aldrig städar upp glassplitter som ligger utspritt på vägarna och som heller inte kan komma sig för att skrapa bort slask som sen fryser till otroligt hårt, ojämnt och vasst knaggel. Bitterheten är total just nu!

Jobb, jobb och åter jobb!

Nu har jag precis kommit hem från jobbet, mitt assistentjobb den här gången. Idag var larmen ganska bra utspridda och tiden gick faktiskt väldigt fort. Jag fick även vara hos min lilla favorit-farbror och förutom maten så byggde vi pussel och fikade till "På spåret", så vi hade det väldigt mysigt. Jag var rätt slut dock, eftersom jag jobbade i förmiddags också. Sent igårkväll kom jag ju på den briljanta idén att ha ordkunskap i form av hänga gubbe. Det gick väl sådär, eleverna (och jag) blev rätt uttråkade efter ett tag, men då vet jag ju det till nästa gång liksom.

Jag hade även ett Bas-info-möte inbokat på Arbetsförmedlingen som jag skyndade till från skolan. Det lustiga var att jag hade ringt igår för att höra om jag skulle avboka då min lektion slutade 10.15 och informationen började 10.00, men han tyckte att jag skulle komma ändå. När jag kom insmygande runt 10.20 sa han som ledde det hela att de nästan var klara och att han skulle prata med oss en och en. Jag hann dock se den fascinerande Power point-punkten om att man måste öppna sin post från Arbetsförmedlingen samt meddela om man byter adress. Jag passade på att fylla i hela pappret man skulle kryssa och skriva i, samt skriva en egen handlingsplan (jag trodde att det var det som var grejen men tydligen var det överkurs) och handläggaren verkade fatta att jag inte behövde en 1 timmes lång träff för att veta vad jag ska göra utan jag slipper undan med att ringa kundtjänst och meddela vilka jobb jag har sökt och sånt, för att sen om ytterligare några veckor ha en träff för att bestämma hur jag sen ska lägga upp min framtid. Det är ett helt företag att vara arbetslös verkar det som!

Trött fröken

Jag sitter här och har lite ångest inför vad jag ska göra på min Svenska-lektion imorgon. De senaste veckorna har jag vetat att det ska handla om referat och även om jag har fått planera upplägget själv så har det ändå gått bra. Men idag hade eleverna prov på det, så nu är det bara frågan om vad jag ska göra med dem imorgon. Det borde ju inte vara så svårt att komma på något, men jag är helt utsjasad efter en 5,5 timmars natt och en hel dags grejande och jobbande så de bra idéerna lyser med sin frånvaro. Man kan ju visserligen ägna sig åt att göra hänga gubbe som några elever ville, men det känns inte så utbildande för dem. Eller jag kom just på att jag kan välja lite mer avancerade ord, så får de lära sig något samtidigt. Muahahaha, yes! Bra, då kan jag gå och sova nu...

Servicerösten och andra röster

En sak som jag fick anledning att reflektera och skratta över idag var hur olika man pratar i olika situationer. Jag tog en promenad och pratade med Sofia på mobilen, då använder jag min helt vanliga "bland vänner"-röst som är ganska mörk och bara allmänt avslappnad. Vi fortsatte prata medan jag gick in och handlade lite också och sin vana trogen härmade Sofia hur jag pratade med personen i kassan. Fast den här gången gjorde hon det på ett så hysteriskt roligt sätt att jag fick anstränga mig maximalt för att inte börja gapskratta medan jag betalade.

Eftersom jag hade mössa och handsfree så såg ju ingen direkt att jag pratade i telefon och därmed hade det tett sig en aning märkligt om jag plötsligt förlorat fattningen. Det enda hon gjorde var egentligen att säga "hej" och andra fraser man använder med otroligt pipig röst, men det blev så roligt just för att jag vet att min "serviceröst" är så annorlunda jämfört med min normala. Mycket mer, ja serviceglad liksom. Jag lyckades hålla mig samlad tills jag gått ut från affären, men sen skrattade jag halva vägen hem. Jag vet inte om det är så mycket bättre att gå längs en cykelväg och skratta till synes för sig själv än att göra det i kassan på ICA, men på något sätt känns det mindre suspekt utomhus.

Turkost och prickigt

Om det är något jag gillar så är det turkost och prickar. Förra veckan gjorde jag ett riktigt kap på Lagerhaus där de hade dessa små skålar för 10 kronor styck. Jag vet inte precis vad jag ska ha dem till, men de var bara för söta för att inte inhandla. Sockerbitar föreslog någon, hallon någon annan. Hur som helst så kommer de att pryda sin plats väl.

Mitt rosa förkläde

Man har ju vissa saker som man bara älskar och mitt rosa förkläde är en av dem. Jag såg det på DUKA en gång för några år sen och droppade en liten hint i min systers öra och sen fick jag det i födelsedagspresent. Jag älskar när ett mönster består av en färg i många nyanser, det blir så harmoniskt och fint. Nåväl, nermjölat men underbart!

Siamesiska fluff-knutar

Idag när jag cyklade till jobbet såg jag något så otroligt sött och roligt att jag nästan svimmade av. Det var två gamla tanter som promenerade arm i arm och de måste ha varit tvillingar eller åtminstone systrar för de såg precis likadana ut bakifrån. De hade likadana blå jackor, och likadana bekvämt luftiga jeans.

Det bästa var dock frisyrerna, de hade såna här Dr. Quinn-liknande håruppsättningar. Tänk en fluffig basker av hår och så mitt bak långt upp så sitter det något lite knutliknande fast ändå mer en slags tillrättalagd knorr. Och frisyrerna var alltså identiska. Helt makalöst var det och jag önskade så att jag hade haft kameran med mig. Som synes gjorde jag ett ytterst snabbt och taffligt försök att skissa hur de såg ut, men det kan inte förmedla själva upplevelsen.

Rosa fotomosaik

På en sida som heter Big Huge Labs kan man göra lite fiffiga saker med sina digitalbilder och en av dem är att göra mosaik med foton. Eftersom jag är med på flickr kan jag göra inspirationsmosaik av mina favoriter bland andras foton. Det roligaste är att skapa färgkoordinerade mosaiker, hittills har jag gjort en underbar med turkosa toner och nu även en med rosa nyanser. Själva vinsten med denna mosaikskapare är att den gör länkar till alla originalfoton så att man kan hitta källan om man tittar på någons mosaik och själv vill titta på originalet, så klicka här om du vill komma till länkarna. Men det är fint att bara titta på helheten också...

Syltkakor de luxe

Igår bakade jag syltkakor, en av mina favoriter på kakfatet. Det är ett fantastiskt recept som innehåller snabbmarzan-pulver, vilket jag tror är hemligheten till att de riktigt smälter på tungan. Är inte detta ögongodis, då vet jag då inte!

Valentindagen

Eftersom det är Alla hjärtans dag idag vill jag dela ett fint, randigt hjärta med mina kära vänner och familjemedlemmar!

Strejken är över!

Jag läste precis att strejken bland Hollywoods manusförfattare äntligen är över! Det har ju varit så tomt och tråkigt den senaste tiden utan några nya avsnitt att se, men nu borde det börja röra på sig. Förvisso lär det väl ta ett tag innan nya avsnitt är skrivna, inspelade och klippta, men det går ju åtminstone åt rätt håll.

Bild från Photobucket

Sommarnostalgi, igen

Jag sitter här och lägtar efter sommaren och hittade en del foton jag tog i stugan i somras som jag inte gjort något med. Speciellt den översta bilden får mig att längta efter att gå barfota i gräset...

Soligt och blåsigt

Jag försökte ta en promenad idag i solskenet, men det blåste så oerhört mycket att jag snabbt vände och gick hem igen. Fast några minuters solsken fick jag i alla fall, och det kan man ju känna sig nöjd över. Det är så härligt att det äntligen börjar bli lite ljusare nu, solen kan skina till långt fram på eftermiddagen och det ger hopp om att våren snart är på väg. Visserligen kommer det dröja 2-3 månader innan det verkligen kan kallas vår men solsken är ändå solsken.

Avskaffa byråkratin!!

Jag har just ägnat två timmar åt att försöka få någon klarhet i det här med A-kassan. Man kan ju lätt tänka ut trevligare saker att göra, men ibland måste man ta tag i såna här otrevligheter också. Som hos alla myndigheter och dylikt säger alla som jobbar på stället lite olika. Detta är samma A-kassa som lurade i mig att jag kunde gå med som studerande, vilket gjorde att jag missade chansen att gå med när jag sommarjobbade i somras. Man kan endast byta A-kassa som studerande, inte göra en nyanmälan. Idag pratade jag först med en kille som sa att det räckte med att man hade jobbat 4 veckor med i genomsnitt 17 timmar per vecka, fast det i själva verket var 5 veckor med 17 timmar i genomsnitt, vilket faktiskt blir ganska stor skillnad när det är strövikariat.

Som tur var kände jag oklarhet i fråga om en blankett och ringde upp igen för att fråga om det, och denna gång kom jag till en tjej som verkade kunna sin sak. Det är ju sannerligen märkligt att de inte kan utbilda sin personal så att den faktiskt vet vad som gäller, det är ju ganska viktiga saker det här och då tycker jag det är nonchalant att ha någon som sitter och spelar allan och låtsas veta vad han talar om. För mig kan det ju dröja flera månader innan jag lyckats samla på mig så här många timmar under 5 veckor i följd och därför är det viktigt att allt blir rätt nu. Det är tur att det är solsken ute så att jag håller humöret uppe trots administrativa motgångar. Nu ska jag bara få tre olika arbetsgivare att skriva under alla papper på rätt sätt, sen borde den här saken var ur världen. Det är sannerligen inte lätt att överleva i den byråkratiska djungeln!

Trött!

Idag hade jag min första dag som personlig assistent åt en enskild brukare. Det var lite nervöst eftersom jag har så minimal erfarenhet av vård, men det gick trots allt bra. Jobbet är ganska fysiskt krävande dock, det innebär en del lyft och bara allmänt att man böjer sig och grejar på väldigt mycket. Dessutom gick vi till stan så det blev en hel del stående och gående och sammanlagt inte många lugna minuter.

Sen jag kom hem vid 19-tiden har jag mest legat i soffan och vilat. Mina ben värker något otroligt efter all ansträngning så jag tror nästan jag måste ta en värktablett. Det känns lite pensionärsaktigt, men jag är inte van vid jobb som är som ett åtta timmar långt träningspass. Jag och Sofia hade lite sponant lördagshäng på varsitt håll också, ackompanjerade av Christer Sjögrens smöriga "I love Europe". Det var förstås hemskt trevligt och hon fick även den stora äran att vara med när jag lyckades sprätta pastasås över hela mig. Min stekpanna är så grymt tung att det är nästan omöjligt att hålla den med bara en hand, trots detta försökte jag eftersom jag ville kunna skrapa ur den lite - men istället tappade jag taget lite och sleven som var full av sås smetade ner halva mig. Åh, de små ögonblickens glädje...

Nya små blommor

Jag har äntligen skaffat lite nya blommor till min lägenhet. Länge har en trist garderobsblomma varit det enda gröna, men nu har jag hjärtan på tråd och anemoner i mitt fina rosenmönstrade plåtkrukearrangemang. Än så länge är det lite hafsigt sammansatt, plastkrukorna var så pyttesmå att jag fick ställa dem i varsin liten skål i plåtkrukorna, men jag ska åtgärda det när jag kommer på något bättre sätt att höja upp dem lagom. Anemonerna känns dessutom som typiskt såna blommor som har en kort livslängd, så det är möjligt att jag får hitta andra sorter sen. Men just nu ser det i alla fall ut så här. Känns det inte som att det blev mycket mer vårlikt på en gång?

Fågelsång och solsken

Jag har just druckit klart mitt morgonkaffe och njuter av det varma ljuset som skiner in genom fönstret. Ute kvittrar fåglarna och det känns som att våren börjar göra sina första, försiktiga intåg. Inte en dag för tidigt om ni frågar mig.

Blomstermagi

I julas såg jag ett reportage i en fototidning om fotografen Denise Grünstein som har kommit ut med en helt fantastisk bok. Den heter 59 buketter och innehåller alldeles magiska foton på blommor. Se och njut...

Söta teskedar

I julas fotade jag några skedar som kommer från farmor. Jag tycker de är så himla söta med sin retroform. Lustigt nog är det samma problem här som jag upplevde med en antracitgrå t-shirt, att den ser lila ut på foto, kökshandduken skedarna ligger på är nämligen mörkgrå men ser ju här närmast auberginfärgad ut. Fint visserligen, men mystiskt ändå.

En ny gul solskens-vas

Igår kvistade jag in på Lagerhaus på vägen hem från jobbet och på ett bord med halva reapriset hittade jag den gula vasen för endast 25 kronor. Nu blev det visserligen så att hon tog 35 kronor betalt, för att hon av någon anledning gjorde fel, men det blev ändå ett riktigt kap. Jag köper vanligen inte gula saker, även om jag kan tycka det är fint, men den här kändes så glad och söt att jag slog till.

Några av mina andra vaser och skålar i fönstret. De två små kommer från danska House doctor som har massor av fina grejer och den blå är en underbar iittala/marimekko-skål. Jag måste erkänna att jag aldrig har förstått vilket av företagen som är ansvarig för de skålarna, men vackra är de i alla fall.

Blåbärsbulledagen, istället

Idag är det ju semmeldagen, och även om semlor är otroligt söta så är jag inte så förtjust i dem. Jag tycker varken om grädde eller mandelmassa och då är det inte så mycket kvar. Hemgjort semmelbröd gillar jag dock väldigt mycket, för det är ju samma sak som släta vetebullar och det är hur smaskigt som helst.
Blåbärsbullar är också gjorda på slät vetebrödsdeg, och är mycket godare än semlor. Jag gjorde blåbärsbullen när jag höll på med Malin och Daniels bröllopshäfte, men den layout jag då hade gick i stöpet så jag har inte använt den till något. Men nu får den vara med här istället. Jag utropar detta till blåbärsbullens dag, istället för semmeldagen. En onyttighet eller annan, det är ju sak samma.

Anne på Grönkulla

Ikväll var jag och fikade hos min kompis Elina, vilket förstås var väldigt trevligt. Vi drack ett underbart gott te som heter Varma kyssar, det har lite citrus i sig men något annat odefinierbart också. Det måste jag i alla fall köpa snarast. Jag upptäckte också att hon hade en DVD-box med Anne på Grönkulla-filmerna. Jag gillade verkligen den serien när den gick på tv för länge sen och jag är otroligt sugen på underbara miniserier just nu, så jag blev alldeles lycklig när jag fick låna den. Nu vankas det gammeldags mys och romantik i några dagar framöver...

Bild från Cdon.com

Ibland är det bättre att tänka efter före

Ni vet min brighta ide om att pimpa till fjärrkontrollen så att den skulle bli ett under av effektivitet, det var inte ett så bra förslag. Jag började känna det när jag fick varningar från alla mina familjemedlemmar. Fast vid det laget hade jag förstås redan sprättat upp kontrollen, vilket minsann inte var det lättaste. Jag hade dock upptäckt att jag inte hade någon folie hemma så projektet hade avstannat.

När jag sen fick kalla fötter och bara ville sätta ihop kontrollen igen så fungerade den naturligtvis inte. Med en isande kall känsla längs ryggraden sprättade jag upp den igen och pillade lite för att allt skulle lägga sig på plats och testade igen. Först efter tredje uppsprättningen fungerade den som vanligt igen, tack och lov. Alltså har jag nu en kontroll som fungerar likadant som innan, men som är något misshandlad i plasten... Hurra för spontana idéer!

Pimp your remote control

Jag hittade precis en blogg/hemsida som är fylld av praktiska vardagstips. Ett som jag spontant blev väldigt exalterad över var hur man kunde få sin fjärrkontroll att fungera bättre. Fjärrkontrollen till min DVD-spelare är otroligt kass eftersom man måste rikta den precis på apparaten för att den ska reagera, vilket kan vara rätt irriterande när man ligger i soffan och nästan måste sätta sig upp för att kunna trycka på paus. Samma när jag sitter vid skrivbordet och har på tv:n i bakgrunden, den står precis bredvid skrivbordet, då måste jag luta mig jättelångt till vänster och sträcka ut armen så långt det går för att lyckas pricka rätt. Ett i-landsproblem visserligen, men det är ändå jobbigt när saker fungerar dåligt. Här fanns det i alla fall instruktioner på hur man med en bit aluminiumfolie kunde åtgärda problemet. Det är lite riskabelt att börja peta i såna där saker när man inte är speciellt teknisk, men i värsta fall kan det väl bara vara att ta ut foliebiten igen.

Schackrutor är de bästa kakorna!

Häromveckan bakade jag schackrutor igen. Det är lite av min favoritkaka faktiskt, de är gudomligt goda förstås men också så söta (i dubbel bemärkelse). Det började en kväll när jag och Malin bodde ihop, vi var otroligt sötsugna men orkade inte åka på Maxi och handla godis och så hade vi heller inga ägg och knappt något socker. Så fick jag liksom en känsla av att schackrutor skulle kunna fungera, och som tur var hade vi ingredienser till det hemma. Sen dess bakade vi det säkert 5 gånger den våren och jag har fortsatt sen dess. Slå upp era "Sju sorters kakor" och börja baka, vetja!

Snöglopp och gulligt besök

Efter att nästan en hel vecka ha haft underbart väder, har Umeå nu blivit grådassigt och fullt av blötsnö och halka. Igår när jag cyklade till min handledning tyckte jag det var besvärligt, men det var inget mot för på hemvägen då jag hade motvind och piskades i ansiktet av snö som tycktes innehålla små nålar. Jag var blöt och kall i timmar.

Eftermiddagen blev bra mycket trevligare dock, jag fick besök av Johanna och hennes lilla sötnos Edvin. Den sistnämnda är snart två år och söt som socker. Han pratade hur mycket som helst och härmade allt vi sa. Mitt hem är ju inte speciellt barnanpassat, det är vassa hörn och en instabil skärmvägg som kan tippa för minsta sak. Som tur var gillade han min skärmsläckare med Barba-djur och upprepade förtjust vilka djur som dansade över skärmen. Själv var han iförd en söt grön draktröja med huva där den sistnämnda hade fjäll mitt uppe på och ögon på sidorna. Jag och Johanna var båda ganska trötta och försökte slappa så gott det gick med en liten studsboll i soffan. Fast en väldigt charmerande sådan förstås.

Like sand through the hourglass...

John och Doc (Marlena)

Jag snubblade nyss in på något så underhållande som en Days of our lives-blogg. Det måste väl ändå vara världens mest galna såpa. Serien har något otäckt över sig som jag tror beror på två saker: 1) det är aldrig någonsin dagsljus i serien - inte ens när de är utomhus - vilket skapar en rätt creepy känsla och 2) inga skådespelare blir någonsin äldre, de ser bara lite mer... uppsträckta ut. Året efter gymnasiet när jag jobbade på posten och alltid var hemma på förmiddagarna brukade jag ibland fastna framför serien medan jag åt frukost/lunch (den gick i repris på morgonen och nytt avsnitt vid lunch) och det var ju precis sådär smaskigt som man kan tänka sig. Alla händelser är utdragna över minst 10 avsnitt och det finns ständigt galna komplotter pyrande överallt. Som exempel, se bloggen - jag följer inte serien nu men en karaktär verkar ligga i ett bad över fem avsnitt och man får fundera över om han är död eller inte!

Min favoritscen är nog ändå när Marlena blev tillfångatagen av den elake Stefano och placerad i en stor gyllene bur som var inredd som ett rum (!). John som vid den tidpunkten var präst (men som numer inte är präst, och dessutom verkar ha ändrat personlighet och dessutom gift sig med Marlena) sökte efter henne och använde någon slags märkligt virtual reality redskap, ett par stora glasögon han hade på sig som gjorde att han kunde se henne. Hon stod i sin bur och utropade med klagande röst "John, John" och han stod med utsträckta armar och sin fula cyklop och sa med sin hesa basröst "Doc, Doc" (vilket han kallade henne eftersom hon var doktor). Denna dialog upprepades under ett halvt avsnitt, de bara klippte in dessa karaktärer som omväxlande sa "John, John" - "Doc, Doc". Det var som ni förstår otroligt känsloladdat!

Bild från The Guardian