Ibland kan jag undra om det finns någon slags dold plan att långsamt driva mig till vansinne. Sent igår kväll när jag cyklade hem från jobbet upptäckte jag att jag hade fått punktering. IGEN. Det var knappt en månad sen jag lagade cykeln sist och jag är bara så LESS. Förutom omaket att hålla på laga cykeln så är det dessutom så opraktiskt ur en logistisk synvinkel. Jag måste ta mig till och från jobbet idag och imorgon bitti ska jag till Midgård och vikariera igen. Det går att ta bussen förstås men det är så osmidigt tycker jag, speciellt imorgon då jag måste gå typ en kilometer från busshållplatsen till skolan.
Alltså ska jag knalla ner till ICA Maxi och köpa nytt innerdäck samt hoppas att de har fälgband inne den här gången, sen är det bara att sätta igång med reparationer. Jag avskyr att laga punkteringar och med tanke på att jag ska jobba mellan 16.30 och 23.00 idag igen så hade det varit trevligt att få göra något roligt på dagen. Men icke, jag måste agera ofrivillig mekaniker igen. Jag skyller på Umeå kommun som dels aldrig städar upp glassplitter som ligger utspritt på vägarna och som heller inte kan komma sig för att skrapa bort slask som sen fryser till otroligt hårt, ojämnt och vasst knaggel. Bitterheten är total just nu!
2 kommentarer:
Men seriöst! Din punka-statistik är ju helt osannolik.
Åh, jag vet... det är helt galet! Men nu har jag köpt ett nytt fälgband (det tunna men breda gummiband som täcker ekrarna) och förhoppningsvis kan det kanske hjälpa, då det gamla var riktigt gammalt och förmodligen dåligt.
Skicka en kommentar