De senaste veckorna så har vår lägenhet fått stå och förfalla lite då vi har ägnat den mesta energin åt att packa och städa i min gamla lägenhet. Det har gått rätt bra att ignorera röran hemma eftersom jag vetat att det är något tillfälligt, men samtidigt så har det känts frustrerande att inte ha tid eller ork att städa.
I eftermiddags fick jag dock nog. Jag satt och försökte jobba vid skrivbordet och det var så trist eftersom det var helt mörkt. Efter en snabb sökning i en kartong hittade jag det jag sökte och ställde upp en fin lampa inne i det mörka hörnet på bordet. Det blev förstås mycket ljust och fint, men samtidigt framträdde allt damm på bordet oerhört tydligt och då var jag tvungen att dammtorka. Detta satte igång en allmän frustration över oredan och jag började städa. Jag plockade, sorterade och dammtorkade, allt med stor iver.
Något som särskilt störde mig just idag var en banankartong med böcker under sovrumsfönstret som alltid är i vägen. Den är Martins egen, så den har stått där hela hösten, men just idag hade den retat mig för sista gången. Städilskan gav mig kraft och jag bar ensam ut en 80 cm Billy-bokhylla i trappuppgången. Detta för att kunna flytta den hylla som ska vara kvar och sen fylla den med böckerna från kartongen så att jag kunde slänga ut den också. Det är fortfarande en hel massa saker kvar att organisera och sortera, men det kändes så bra att äntligen ha fått börja med något åtminstone. Det gjorde mig på mycket bättre humör också, städilskan lugnade ner sig när den fått lite utlopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar