Prickigt på resan

Åh, se här vilka fantastiska reseeffekter! Prickiga och söta och med rosetter, jag vill HA! De skulle passa perfekt på en resa till Paris tänker jag mig.

Om filtmys och livslång kärlek

Nu känns det lite bättre igen. Jag har läst igenom min opponentsuppsats och skrivit ihop det jag ska säga imorgon. Jag tände lite värmeljus och lade mig i soffan med en filt och en kanna rykande hett te, mitt bästa recept för all typ av ledsenhet.

Så hörde jag en så underbart fin sann historia på en podcast idag. Det var en professor som var väldigt välrespekterad och uppskattad, hans fru var sjuk i Alzheimers och blev sämre och sämre. Han hade gott om pengar och hade flera personer anställda för att ta hand om henne, men en dag gick han till styrelsen och sa upp sig. De försökte övertala honom att stanna och sa att han verkligen behövdes på skolan, så var det en person som sa att hans fru ju inte ens visste vem han var längre. Då svarade han att hans fru kanske inte visste vem han var, men han visste vem hon var. Och han hade lovat henne för över femtio år sen att han tänkte stå vid hennes sida i nöd och lust. Det är så det tåras i ögonen av vackerhet.

Modellsnygg

Sådär, nu var jag äntligen färdig med min VFU-rapport och jag känner mig ganska nöjd med den också. Jag vill naturligtvis hela tiden jämföra den med en B-uppsats, men det är ju faktiskt mer som en A-uppsats och för att vara det så är den alldeles nog ingående.

I sista sekund skulle jag slänga ihop en framsida och insåg att ja behövde någon typ av bild för att inte texten skulle simma runt helt själv på en stor vit yta. Alltså var jag lite kreativ och slängde ihop en didaktisk triangel i Photoshop. På lärarprogrammet är man nämligen väldigt förtjust i att visa så mycket man bara kan i form av modeller, det blir liksom bättre då resonerar man nog. Så här är den, min tolkning av den didaktiska triangeln (eller en av dem, ty det finns flera). Till detta ska man då ställa frågorna vad, hur och varför, och det är den sistnämnda som jag har ägnat min studie åt.

En katt kan också vara bitter och märkt av livet

Nu har jag tittat på Kobra, jag tänkte att en halvtimmes paus från skrivandet kunde vara bra. Tyvärr känner jag mig så allmänt seg och less att jag inte vet om det gjorde till eller från - fast Kobra var bra som vanligt. I slutet av programmen har de numer en slags följetong om en bortsprungen katt, själva inslagen tycker jag inte är speciellt roliga men texten på efterlysnings-flyern är det: "Svart katt med gula ögon. Lite bitter". Jag älskar det där sista, underbart att en katt kan vara bitter.

En känsla som söker efter ord

Det här citatet hittade jag förresten i en Text & Kommunikationsbok på min förra praktikplats, och jag tyckte det var så fint:

"Ingen tanke är färdig förrän den fått ett språkligt uttryck. Dessförinnan är den en känsla som söker efter ord." - Sven Wernström

Dagens ord

Åh, Aftonbladet har uppfunnit ett fantastiskt nytt ord: kärlekspendla. På hemsidan står det "Emma kärlekspendlar till 'Zäta' i Detroit". Jag undrar om det finns ett speciellt transportmedel för kärlekspendlare, eller om de måste trängas med oss övriga på medfarna plan, tåg och bussar.

Band med prickar på

Min sybehörsfetisch fortsätter, här är en egenkomponerad photoshop-ning av några vackra band jag hittade på en amerikansk sybehörs-sida. Jag blev mycket sugen på att äga lite vackra band, har inget specifikt användningsområde planerat, men, ja, att bara titta på dem känns rätt ok det också.

Ivana och Ivana

Titta här så underbart vulgärt! Det är Ivana Trump, fotograferad på hennes egen lyxjakt vid namn Ivana. Allt är sådär brassigt luxuöst, hennes blonderade hår, den rosa sidentoppen och så alla juveler. Båten däremot såg ju oväntat stilren ut.

Bild från Yacht Vacations & Charters

A bad hairday?

Åh, jag hittade en till bild som var så underbar att jag inte kunde låta bli att blogga in den. Detta är jag vid ca 12 års ålder. Jag genomgick en av mina rådhåriga faser, med ett rätt tragiskt resultat måste jag säga (men jag älskar naturligt rött hår, tro inget annat). Detta var innan den uppklippta puffluggens glansdagar, den här frisyren var mer rakt avklippt lugg (fast den är i och för sig väldigt puffig ändå) och rakt avklippt hår. Och kläderna? Ja, detta var under det där året när alla skulle vara så naturliga, och kläderna kom från H&M Rowells serie Back to nature. Det samlade resultatet är ju som synes helt spektakulärt!

Våriga vackerheter

Här är några fantastiska bilder från ett besök hos Maria i Lund en maj för några år sen.



Vackert, vacker, vackert!



Så charmerande gator, kullerstenar och putshus.



Min fäbless för gatuskyltar igen, och det här, det är den mest luxuösa skylten jag fotat.



Det här var så absurt komiskt, en uppgrävd stubbe på passagerarsidan i en liten lyxbil.



Underbara magnoliablommor, titta på storleken jämfört med min hand.

En snirklig blomgata i San Fransisco

San Fransisco verkar vara en sådär schysst snirklig stad med backar upp och ner, och se här: backe, snirklor och blommor i ett.

Snirkliga holländska hus

Det här är så vackert, ostmarknad i Alkmaar i Holland. Arkitekturen är så makalös, det är hus man blir glad av att titta på.

Så unga, så oförstörda

Titta här vilken skatt jag hittade! En bild på mig och systeryster från en semesterresa i Turkiet när vi var 13 respektive 11 år. Vid detta tillfälle hade halva vårt bagage åkt till Mallorca istället så jag och Malin fick låna kläder av mamma. Beundra t-shirtens påsighet och de fräcka detaljerna på de stentvättade jeansshortsen - muchos hot! Och puffluggen som tillfälligt var helt opuffig, priceless!

Om kopplingen mellan smink och studieresultat

Alldeles strax ska jag sätta igång med min VFU-rapport (a.k.a. praktik-rapport) som ska vara färdig på tisdag morgon. Min vana trogen kan jag inte förmå mig att börja skriva innan det är minsta möjliga tid kvar, det är ohyggligt irriterande, men jag kan bara inte. Jag känner mig dock ganska lugn eftersom jag hade tydliga frågeställningar, observerade en hel del intressanta saker och fick en kort men bra intervju med min handledare. Jag ska bara duscha och fixa till mig först - av någon anledning kan jag arbeta mycket bättre om jag är piffig samtidigt. Det är som en tjuvlyssning där en kvinna på Make Up Store sa typ "jag vet, jag kan inte ens tänka innan jag sminkat mig". Jag kanske ska passa på att måla på nytt nagellack också, så smattrar det snyggare på tangentbordet.

Sybehörsmagi

En sista vackerhet från Herr Wästbergs memoarer innan jag ska sova:

"Med mamma gick jag till Ingeborg Kitzings sybehörsaffär vid Storgatan. Hon hade öppnat den 1904 och tvingades bort då Industrihuset uppfördes på 1960-talet. Meter efter meter med sällsamma knappkartonger hör till mina första minnen. Urvalet lär ha varit det största i staden och takten var därefter: knapp- och bandhandel krävde gott om tid, även om utbytet bara blev ett par kronor. Samhörigheten och förtroende uppstod över disken, och medan fingrar plockade bland hårband och trådrullar, han de gamla damerna i fru Kitzingers tjänst uppleva generationers familjeliv på Östermalm."

She could no longer pretend that he wasn't an idiot

Bilder från Allposters

Får jag avfatta ett telegram på ett hemligt språk?

Per Wästbergs memoarer är fyllda av såna här underbara citat som man bara häpnar inför:

"Morfars svinläderväska doftade vanilj, malmedel och vallmofrö: Balkanhalvön i det förgångna. Där låg Rydéns Språkliga hjälpreda på resor som han använt i Östeuropa: »Tag bort den stora spindeln som hänger i taket.« »Vad vill ni? Vad säger ni? Diskutera inte med mig!« »Får jag avfatta ett telegram på ett hemligt språk?«"

Skön och obeslutsam och alldeles för hänsynsfull

Det här är bara ordmagi. Den unge Per är sjöscout och går runt och säljer basarbiljetter när han råkar på en gammal dam i en våning på Östermalm. Jag tycker det är trösterikt att se att man faktiskt förändras med åren och blir i harmoni med sig själv.

"En älskvärd kvinna med adligt namn gav mig en chokladkaka, köpte fyra biljetter för den goda sakens skull, klappade om mig och sade att jag var fin i min uniform och vart skulle vi segla om jag hade henne ombord? Jag föreslog Skagen, bara som ett infall, och hon sa att hon hade varit där och kunde berätta om kolonin med konstnärer som drack och svalt. Hon hade inga barn men skulle vara stolt om hon haft en liten rackare som jag. Det var en trevlig våning vid Brahegatan, inpyrd med cigarettrök och vaniljparfym. Jag kallade henne tant såsom man gjorde då; men hon hette Gunhild och ville att jag skulle säga det, inte tant, inte du. Ett porträtt av henne hängde på väggen, då var hon ung och vacker och hade en veckad vit klänning med fastsydda tygblommor. »Sån var jag då, skön och obeslutsam och alldeles för hänsynsfull«, sade hon."

Inte bara storslagenheter

Här är lite mer klokheter från Per Wästbergs memoarer. Det är precis det sistnämnda jag också har kommit fram till.

"»Det man stöter på i livet«, sade mig Axel då han var över åttio, »det är inte bara storslagenheter och djup medkänsla, det är rotlös smärta och ändlösa falsarier. Man kan ingripa i människors liv i det bästa av syften och så tvingas man inse att man inget kan göra åt dem.«"

Retrosnygghet

Bilder från Allposters

Flugor, bröstfickenäsdukar och gammeldags flärd

Titta så vackert och charmerande! Massor av sidenflugor som tycks kalla mig till att dra fingrarna genom dem. Det är något alldeles fantastiskt med herrekiperingar av det där slaget, de ger en känsla av flärd förstås, men det är något gammeldags med dem som jag är väldigt förtjust i. Det är lite old world, häst- och vagnekipage, cigarrökande och cognacsdrickande herrar över dem. Fint hur som helst.

Bild från The Sartorialist

Om dragningskraften hos Sydkinesiska sjön

Detta citat är helt underbart, jag ser framför mig föräldrarnas miner när deras lille son svarar på deras fråga.

"Jag ville bli upptäcktsresande både i det lokala och globala men fann omsider att det släktet hade utplånats, liksom de riddare, rövare, vaktare av ensliga fyrtorn, världsomseglare, flodbåtskaptener som jag hade läst om och gjort till förebilder. Världen blir småningom mindre och vanligare, den söker upp oss, dess bilder blåser förbi när vi sätter fingret på fjärrkontrollen där hemma. Snabbt, utan skuggor och nyanser, drar oroliga fragment igenom oss. ...

Jag kände mig abnorm i ögonblick då familjen önskade att jag vore normal: artigare, mer närvarande, mer praktisk. »Vill du ha en kronärtskocka?« »Nej tack.« »Hur är det möjligt? Vad vill du då?« »Se månen gå upp över Sydkinesiska sjön«, svarade jag som just hade läst en äventyrsbok därifrån. Hur skulle jag förmedla min otacksamma längtan dit, bort, ut? Och ändå var det i en känsla att vara skyddad snarare än utsatt som jag spanade efter andra alternativ, efter oväntade utvägar."

"Förtärd av avund och självömkan..."

Dags för ett underhållande citat från Per Wästbergs memoarer. Lille Per är på kalas hos sin vän Hans Jacob Wærn "i Grev Magnigatan 10" som han uttrycker det, när följande scenario inträffar.

"Så delade Hans Jacobs mamma ut Buttericksordnar. De var vita och blå och såg ut som Vasaorden. Jag var förtjust i färgerna; i min anteckningsbok hade jag utnämnt den finska flaggan till den vackraste i världen. Allt vitt och blått gav mig en hisnande känsla, och bara för flaggans skull hade jag lärt mig några strofer ur Runebergs Vårt land. Jag stod sist i kön efter lekarna och alla fick en blåvit pampig orden utom jag som fick den tunnare Dannebrogen i vitt och rött. Jag blev så besviken att jag grät bakom en gardin. Förtärd av avund och självömkan gick jag hem och klagade för mamma. Jag insåg att jag fått det enda exemplaret, vackert i sin enkelhet, men jag tyckte inte om rött. Sedan dess har jag undvikit ordnar."

Jag blir galet shoppingsugen av detta

Jag har hittat ett nytt nöje på Internet - att klä kändis-pappersdockor. Det hela är vansinnigt underhållande och beroendeframkallande och se vilka fina kreationer jag skapade. Jag är speciellt förtjust i Ashley Simpsons kläder, se bara hennes fina kappor. Och Tara Reids svarta kavaj är också förtjusande.

Om stavgångens vara

Igår när jag cyklade hem från flygplatsen efter att ha vinkat av Annika mötte jag flera stavgångare. Jag är helt fascinerad av att folk frivilligt beger sig ut i det iskalla och regniga höstvädret för att hurta runt med stavar. Just sånt här väder känns mycket mer som stanna inne och drick te-väder, eller möjligen göra yoga i vardagsrummet-väder.

Min storkusin som bor inne i stan i Luleå precis bredvid en vältrafikerad cykelväg berättade på ett släktkalas att på dagarna gick det förbi många äldre med stavar, medelålders kvinnor och pensionärar. Det kan man ju förstå, de har liksom åldern inne för sånt. Men, sa han, kring 11-12-tiden på natten, det är då de unga svischar förbi - de som gärna vill få de hälsomässiga fördelarna med stavgång men som helst utövar sporten i skydd av mörkret. Mycket roande.

Rosa vackerhet

Här måste jag bara visa en sista sak ikväll, den sötaste looken hos de omgjorda sekreterarna. Helt i rosa och med en snygg scarf i håret under hatten i kinesisk stil. Adorable, really.

En otrevlig nostalgitripp

I helgen var det högskoleprovet och för att fira det beslöt jag mig för att ta reda på hur väl jag låg till i högskoleprovs-branschen. Jag orkade inte göra hela provet förstås, men några väl valda delar. Engelskan och orddelen hade jag nästan alla rätt på och den enda delen av svenska läsförståelsen jag orkade göra hade jag alla rätt på (texten handlade om särskrivning, så den var rolig, de andra verkade urtråkiga så jag struntade i dem).

Men så kom den, mitt största aber: Diagram, tabeller & kartor. Vilken horribel historia det är! Bara för att bevisa att jag inte är helt dum så gjorde jag hela delen och ansträngde mig till max. Jag halade fram penna och papper och gjorde avancerade procentuträkningar av arealer och antalet ton järnmalm som producerats år 1970. Efter att ha kämpat på i 50 minuter (eller möjligen lite mer), och arbetat upp mig själv till en respektabel ilskenivå, så lyckades jag ändå inte skrapa ihop mer än 12 av 20 rätt. Så bittert! Jag känner dock att hela den delen är så bisarr och märklig. Se exempelvis bilden till höger, jag menar hur i hela fridens namn ska man tyda den? Nu ska jag försöka koppla av och njuta av det faktum att jag aldrig mer behöver göra det här provet - oh joy!

Så snyggt att det gör ont

Jag har ju precis sett Funny Face med Audrey Hepburn och den är så fantastiskt snygg att jag var tvungen att blogga in några snapshots.



Troligen världens snyggaste sekreterare. Se speciellt den vackra väskan i mitten och den snygga gröna dräkten på tjejen till vänster. Så gillar jag den grå dräkten i mitten också, very sval, blond Hitchcock-hjältinna.



Chefredaktören för Quality-magazine kommer på att rosa är den nya grejen och plötsligt blir allt rosa - himlen har landat. Speja in dessa godbitar, speciellt den till vänster är fantastisk.



Allt blir rosa, inklusive sekreterarna och de tidigare olikfärgade dörrarna.



Det fabulösa är att sekreterarna har precis samma look som tidigare bara helrosa. Här är de på en photo shoot som inte riktigt fungerar...



...istället beger de sig ut på jakt efter en intellektuell backdrop och hamnar i Audrey Hepburns bokhandel. Böckerna är dock för välordnade och alla dessa tjusiga, rosa varelser får i uppdrag att ruffa till stället.



Audrey blev upptäckt av fotografen när de var i hennes bokhandel och hon är nu i Paris som the Quality woman. Det är fullt av fabulösa photo shoots.



Här går hon på catwalken i en chic ljus dräkt och med en mycket snygg hatt. Glamorous working girl.

Ett rosa läppglans

Igår införskaffade jag ett fantastiskt glamouröst lipglos från Biotherm i en underbar rosa nyans. Mitt gloss från Labello är väldigt bra, men det här är strået vassare när man vill ha lite mer färg. Dessutom älskar jag att äga dyra och lyxiga lipgloss, det ger en speciell känsla. Så luktar det gott också, alltid ett plus.

Konsten att få sin vilja fram

Här är ett fint exempel på Emilys manipulativa förmåga, hon har just fått reda på att Rory inte bara gjort slut med Dean utan även blivit tillsammans med Jess.

Emily: Oh, I see. Well, am I going to get to meet him soon?
Rory: Oh, I don’t know.
Lorelai: Yeah, Mom, that might be hard to arrange.
Emily: Well, how hard can it be? Just bring him over for dinner sometime. How about next Friday?
Rory: Oh, I don’t know.
Lorelai: Uh, yeah, Mom, that might be hard to arrange.
Emily: It’s perfect timing. Richard will still be out of town and it would be nice to round off the group with a fourth.
Lorelai: He works Fridays, doesn’t he?
Rory: Yeah, that’s his usual night. Friday night. It’s a bad night.
Emily: Oh, okay. Well, I suppose I’ll eventually meet him someday at some function.
Lorelai: Perhaps a wedding.
Emily: Or Rory’s graduation. That’s good. That way we’ll all get to meet him at once. Myself, Richard, Gran. Maybe I’ll bring a couple of girls from the DAR. Reverend Mahoney might like to come also.
Rory: You know what, Grandma, now that I think about it, I think Jess does have next Friday night off.

Mads i våra hjärtan

En sak jag brukar ägna mig åt ibland med vissa kompisar är att prata som Mads Mikkelsen, sådär gläfsigt danskt liksom. I helgen har jag och Annika (ok, mest jag då) pratat lite mer som den sura typen i Italienska för nybörjare (som vi alldeles strax ska se), vi har i tid och otid väst "du kan ju för bövelen inte ..." fast med hemmasnickrad dansk accent. Mycket underhållande.

Så kunde jag inte låta bli att blogga in en bild på den heta Mads Mikkelsen heller. Det är något med hans utstrålning som är helt magnetiskt. Han har det, helt enkelt.

Bild från Best of

Kompislördag de luxe

En lång och mysig kompisdag är snart till ända. Det är så trevligt att vakna och kunna ligga i varsin säng och småprata ett tag innan man äter frukost tillsammans. Vi promenerade in till stan i det vackra höstvädret och gick på en rejäl shoppingtur (jag köpte äntligen en ofarlig ögonfransböjare!) innan det blev ett underbart besök på Max. Resten av eftermiddagen och kvällen har spenderats i soffan där vi först såg Emma (den med Kate Beckinsale) och sen Funny Face med Audrey Hepburn. Jag blev så inspirerad att se den, dels för att jag blev påmind om den när jag såg The Devil Wears Prada (modeokunnig typ plågas runt av damtidnings-chef och de bär snygga kreationer) och sen i senaste avsnittet av Gilmore Girls där de ser just den filmen också. Den är fantastiskt snygg, men samtidigt blir man ju lätt lite less på 50-talsmusikaler på grund av allt dansande och sjungande... Men, trevligt har det varit i alla fall. En av höjdpunkterna var några videor med David Hasselhoff på youtube... Den mannen kan fånga en publik med sin magnetiska blick... eller något.

Snabbheten själv!

Yes! Idag har jag knäckt ytterligare ett rekord, jag har på mindre än två timmar läst en bok på drygt 200 sidor och skrivit ihop en två sidor lång reflektion kring den. Jag är fantastiskt stolt över mig själv faktiskt. Det intressanta är att jag ju har den här kapaciteten, men att den aldrig tidigare kommit fram eftersom jag inte haft så mycket press på mig. Som det var nu så hade jag ju Annika här och ville ju självklart bli färdig så fort som möjligt för att kunna umgås med henne. Press är ju det enda som fungerar annars också, men nu slapp jag den här inledande biten av fyra dagars förhalande innan arbetet blev klart. Härligt!

Memoarernas afton

Just nu läser jag både Mitt förnamn är Ronny av Ronny Ambjörnsson och De hemliga rummen av Per Wästberg. Det blir faktiskt något förvirrande eftersom båda är någon form av memoarer, skrivna av män som växte upp under andra världskriget. Men fascinerande är de, båda två. Mest förtjust är jag i Per Wästbergs bok och jag måste få dela med mig av lite vackerheter.

"Barndomen var en ljusspringa längs tröskeln mot de vuxnas förehavanden i ett rum intill." När jag var liten upplevde jag också att det fanns en vuxen värld dit jag inte hade tillträde, men som jag hemskt gärna ville tillhöra. När familjen hade besök och jag hade blivit skickad i säng brukade jag och min syster lägga oss på mage på golvet precis vid översta trappsteget och luta oss fram så att vi kunde se genom mellanrummet mellan trappstegen. Där låg vi och såg världen upp och ner ett tag tills vi antingen tröttnade eller insåg att det inte var något superspännande som skulle hända. Jag själv hade praktiskt taget glömt bort det här tills min moster pratade om det för någon tid sen, och då kom allt tillbaka till mig. Det var ju inte som att vi var diskreta, jag och min syster där vi låg, två små uppochnervända ansikten, men då trodde vi nog det.

"Min uppväxt var privilegierad men också besvärlig: en instängd själ i en kropp av sveda och klåda. En lyckosam barndom tar ifrån en diktandets läkande verkand som terapi och kompensation. Döttrars uppgörelser med sina mödrar eller sönsers med sina fäder är ett huvudtema i samtida litteratur. Där står jag tomhänt. Mina insiktsfulla och förstående föräldrar berövade mig fem eller tio romaner genom att snällt uppmuntra mig att skriva dem."

Och så slutligen: "Jag hade ett hemligt skrin med förgylld nyckel, kanske en souvenir från en österländsk basar. Skrinet var en sovsäck för suddiga bagateller, ojämna infall". Magiskt.

At least she had a husband to kill

Ibland är Emily bara för bra för att vara sann. Här är Lorelai och Rory på friday-night-dinner och stämningen är frostig mellan mor och dotter, den äldre upplagan, sen Emily fick reda på att Lorelai och Christopher inte är tillsammans längre.

Lorelai: Oh my God.
Emily: Reading in front of other people is extremely rude, Lorelai.
Lorelai: Shauna Christy shot her husband.
Emily: What?
Lorelai: Shauna Christy, you remember Shauna Christy.
Emily: Yes, I remember Shauna Christy, she was a lovely girl.
Lorelai: Well, apparently this lovely girl came home to find her husband giving the nanny a nice little bonus package. And they say good help is hard to find.
Emily: That’s just gossip.
Lorelai: Gossip? The man was shot thirty-five times. He looks like a sprinkler system.
Emily: I can’t believe this. Shauna was always such a nice girl. She was bright, cultured, well-spoken.
Lorelai: And apparently a big Annie Oakley fan.
Emily: This is not funny, the woman committed a crime.
Lorelai: Okay, fine.
Emily: This is a tragedy.
Lorelai: My bad, sorry.
Emily: A man is dead, a young woman ruined.
Lorelai: Consider the subject dropped.
Emily: At least she had a husband to kill.
Lorelai: This is nice, isn’t it?

Yes-sir-ee, mini-me

Jag har precis börjat titta på säsong 3 av Gilmore Girls och i första avsnittet finns följande två underbara saker med: Lorelais underbara nattlinne och en supersöt Hello Kitty-väckarklocka i form av en tekopp med en liten citron på kanten till och med. Och så en liten snippet av en dialog; Lorelai kommer gående genom staden där Taylor dirigerar en massa personer som bär runt på festivalgrejer.

Taylor: This, young lady, is for the first annual Stars Hollow End of Summer Madness Festival.
Lorelai: You finally found a way to fill September, didn’t ya?
Taylor: This is gonna be a very exciting day. I’m really gonna go all out for this. I even think you’ll be impressed.
Lorelai: Really, even me?
Taylor: Yes-sir-ee, mini-me, I did not put the word madness in the title for nothing. This place is gonna be crazy, wild – food, games, we’ve even got a band coming all the way from New York!
Lorelai: New York – that’s just nuts!
Taylor: And wait ‘til you see the banner I ordered. It’s gonna make every other banner we’ve ever had look downright embarrassing.
Lorelai: Taylor, you’re on fire.
Taylor: Oh, I love this banner!

Prinsessor och tepartyn

Som något ur en sagobok såg det ut när Emily hade sina små cotillion-flickor på te på The Dragonfly. Det var precis den där typen av klänningar jag drömde om när jag var liten, men som jag aldrig fick. Jag är övertygad om att anledningen till att jag är så besatt av rosa, tylligt och prinsessigt nu är att jag mest hade rejäla och praktiska saker när jag var liten, mina Barbiedockor undantagna.

I skolen icke fildela

Jag läste en väldigt komisk sak på Aftonbladets ekonomi-blad N24. Det handlar om en stor räd mot fildelare och såhär säger de:

"Bland de anklagade finns också några förvånande fall, skriver Ifpi, som en pastor i Tyskland och en laboratorieassistent i Finland."

Jag kan förstå att man anser det förvånande att en präst laddar ner filmer olagligt, frågan har ju trots allt en moralisk aspekt. Men en laboratorieassistent! Vad är grejen med laboratorieassistenter som gör dem till osannolika fildelare, det har jag väldigt svårt att greppa faktiskt.

Martyrernas drottning

Emily har lurat iväg Lorelai till ett spa för lite mother-daughter-time och Lorelai ägnar största delen av tiden åt att pusta och frusta.

Emily: You're just determined to spoil this, aren't you, Lorelai?
Lorelai: Why, because I want a quiet, private massage?
Emily: You've been pouting and sulking and sighing.
Lorelai: Oh, I have not been sighing.
Emily: Rolling your eyes, mumbling.
Lorelai: Well, that's how I detox.
Emily: Ever since we got here, you've made it your mission to be as miserable as possible.
Lorelai: That's not true.
Emily: It's completely true. And if you don't care that you're hurting my feelings, maybe you care that you're wasting all your relaxing time acting like a petulant four-year-old.
Lorelai: Well, I'm sorry.
Emily: Do you want me to try to get myself another room?
Lorelai: No.
Emily: I saw a supply closet down the hall. Maybe my masseur could finish me in there.
Lorelai: Okay, Mom.
Emily: Or perhaps I could just roll myself against a stucco wall, eliminate the need for a masseur altogether.
Lorelai: Lie down Mom, please.
Emily: If you say so. Lorelai?
Lorelai: Yes, Mom?
Emily: Would you go get the boys, please?

Mel has earned the right to have his face on my butt

Här är en fyndig Gilmore-dialog.

Lorelai: Well, I think I’m finally ready to get a tattoo.
Rory: Oh please.
Lorelai: I am.
Rory: You’ve been saying that for the last five years.
Lorelai: I know, but I mean it this time.
Rory: Fine, what are you getting?
Lorelai: Mel Brooks.
Rory: Why?
Lorelai: What do you mean, why? The Two Thousand Year Old Man, Young Frankenstein, Silent Movie – you don’t think Mel has earned the right to have his face on my butt?
Rory: I am so sorry, Mel.
Lorelai: Oh, he’ll love it, trust me. So, rocky road hot fudge sundaes and two cans of whipped cream to go with the movies?
Rory: Trying to give Mel a bigger canvas to work with?
Lorelai: Hey, the man’s a legend, he deserves the best.

Veranda-kärlek

Ikväll går filmen Veranda för en tenor på SVT1. Jag har ingen aning om den är bra eller inte, men namnet, namnet är fantastiskt. Kanske har det att göra med min otroligt stora kärlek till punschverandor, orangerier och vinterträdgårdar. Det är något ytterst romantiskt och underbart med konceptet att uppleva frosten, den kyliga vintersolen och den klara luften invirad i en filt i en stor korgfåtölj.

Sätt att se på träning

Haha, detta fick mig att skratta en smula. Det är från en artikel som handlar om skådespelerskan Vanna Rosenberg och hennes tränande:

"Hon beskriver sig själv som en ardennerhäst som måste ut och rastas. Helst joggar hon på morgonen, med frukosten som belöning.
– Det är som att jag springer med en ostmacka hängandes i ett snöre framför mig och det går runt i huvudet: 'smörgås, smörgås'."

The Church of Our Lady of Perpetual Shopping

Ja, den här är väl för fin - helt klart mitt helgon!

Bild från Allposters