Igår när jag cyklade hem från flygplatsen efter att ha vinkat av Annika mötte jag flera stavgångare. Jag är helt fascinerad av att folk frivilligt beger sig ut i det iskalla och regniga höstvädret för att hurta runt med stavar. Just sånt här väder känns mycket mer som stanna inne och drick te-väder, eller möjligen göra yoga i vardagsrummet-väder.
Min storkusin som bor inne i stan i Luleå precis bredvid en vältrafikerad cykelväg berättade på ett släktkalas att på dagarna gick det förbi många äldre med stavar, medelålders kvinnor och pensionärar. Det kan man ju förstå, de har liksom åldern inne för sånt. Men, sa han, kring 11-12-tiden på natten, det är då de unga svischar förbi - de som gärna vill få de hälsomässiga fördelarna med stavgång men som helst utövar sporten i skydd av mörkret. Mycket roande.
1 kommentar:
eller svinaktigt tidigt.. :)
Skicka en kommentar