Armbrottningens ädla konst

Min största triumf idag har, oväntat nog, varit på armbrottningens område. Först utmanade min 10-årige kusin Gustav mig på en match, och jag vann alla omgångar. Jag hade kanske kunnat låta honom vinna, men någon gång måste man ju lära sig att förlora också. Den verkliga triumfen låg dock i att jag vann mot min syster. Hon tränar regelbundet och är egentligen mycket starkare än jag, men mina muskler är konstruerade på något särskilt sätt. Trots att jag inte tränar alls så avtecknar sig musklerna mycket tydligt under huden på ett sätt som alltid skapat viss avund hos henne eftersom jag inte gjort något för att förtjäna dem. Efter matchen mot Malin tävlade jag mot pappa också, han vann visserligen, men erkände att det inte var med jättemycket. Jag kanske borde satsa på en karriär som armbrotterska. Moa från Ensamheten, det skulle vara något det.