Igår hade jag ett maratonlångt telefonsamtal med min nästankusin Anna. Jag berättade en anekdot om när jag jobbade som lärarvikarie i Södertälje och en gång fick hoppa in som musiklärare. Temat musik fick mig i alla fall att tänka på en sak som hände för mycket länge sen, när jag gick i fyran närmare bestämt. När man är i den åldern blir man tillfrågad om man vill vara med i musikskolan och lära sig spela ett instrument och det bestämdes av någon anledning att jag skulle börja spela tvärflöjt. Pappa hade spelat det när han var ung och jag fick börja min karriär som tvärflöjtist på hans gamla flöjt. Vi tog hem flöjten från farmor och farfar när vi var där på jullovet och då var även min farbror där, så han var insatt i att jag skulle börja spela. Till saken hör att han är en notorisk skämtare som gärna ringer och utger sig för att vara någon annan för att på olika sätt lura en, det var väl det i kombination med en viss röstlikhet som gjorde att följande dråpliga scenario utspelade sig.
En dag ringde det så i telefonen hemma och jag svarade, så utspelade sig (ungefärligt) följande samtal.
Moa: Hej, det är Moa.
Stefan: Hej, jag heter Stefan och ringer från kommunala musikskolan, du ska få börja spela flöjt.
Moa: Hej Gunnar!
Stefan: Nej, jag heter Stefan och ringer från kommunala musikskolan, du ska få börja spela flöjt.
Moa: Nej, du är Gunnar.
Stefan: Neej... jag heter Stefan.
Moa: Hej, Gunnar, jag vet att det är du.
Stefan: Nej, jag heter stefan och ringer från kommunala musikskolan.
paus
Moa: Hej Stefan.
Stefan: Trodde du att jag var någon annan?
Moa: Mmm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar