Rafflande ICA-besök och en underbar fruktkväll

Ikväll tog jag en snöig promenad bort till Berghem och hälsade på min kära vän Giggi och hennes man i deras nya lägenhet. På vägen stannade jag till på affären för att handla lite och medan jag lade upp mina varor på bandet började larmbågarna pipa när en ung kille gick förbi. Han såg otroligt generad ut och det blev total förvirring bland personalen, de gick fram och tillbaka mellan kassorna och plockade i hans ryggsäck. Man blir förstås väldigt nyfiken när en sån sak händer, det kan man bara inte rå för. Jag ville naturligtvis veta om han hade snattat något eller om det var ett misstag. Dock blev jag så disträ av att jag själv skulle betala så att jag missade vad som hände.

Någon gång ska jag förresten fota tapeten i Giggi och Johannes hall, den var helt underbar. Liksom mörkgrön-blå-mönstrad och ca 50 år gammal. Tyvärr är den lite sliten så de ska byta ut den när de är färdig med de andra rummen. Jag kan förstå att man vill göra det, men ändå, den är helt underbar. Vi såg Du är vad du äter och istället för de vanliga onyttigheterna jag brukar äta när jag ser det programmet åt vi lyxig frukt som ananas, sharonfrukt, physalis och lite annat samt naturgodis. Giggi hade förberett allt vackert upplagt på en bricka som hon lyfte fram och jag blev mycket imponerad av husmoderligheten. Det var på det hela taget en helt underbart mysig kväll.

Buss och kram

Den här bussen stod på min gata tidigare idag. Hur sött var inte meddelandet?!

Snötäckta träd

Jag fick testa en kompis nya photoshop action som ger foton en lite vintage-touch. Den i kombination med en struktur jag fått ger ett lite magiskt intryck tycker jag. Det är det som är bra med photoshop, med hjälp av att greja med bilden kan man få en usel bild att plötsligt se ut för något.

Vitt te smakar inte persika och sommar längre

Om det är något som stör mig så är det när saker man gillar byts ut mot nya "bättre" recept. Det kan vara nagellack som plötsligt blir omöjliga, schampon som fungerar helt annorlunda och dessutom luktar sämre eller som mitt nyaste exempel: Liptons vita te. Jag älskade det teet med sin fruktiga och milda smak, men nu har de bytt ut receptet så att det smakar HELT annorlunda. Det är inte bara att det är lite justerat, det är ett helt annat te utan frukstsmak. Jag tycker det är oansvarigt att bara byta ut en smak helt snikigt och inte berätta att det kommer att smaka helt annorlunda. Går det inte bara att komma ut med ett till vitt te? Till vem ska man vända sig med dessa livets små irritationsmoment?

Magisk vackerhet!

Åh, jag har hittat en fotograf på flickr som säljer sina grejer på Esty och hon har så underbara bilder att jag skulle vilja köpa allihop och tapetsera mitt hem med dem!

Provvakt med hökblick

Tröttheten ligger som en tung filt över mig just nu. Detta är förstås straffet för att jag jobbat som en tok de senaste veckorna, men det är lika jobbigt för det. Speciellt som jag försöker kämpa på med min uppsats, och känner mig stressad över den. Det är ju inte så lätt att känna sig manad till akademiskt arbete när kroppen känns som att den har influensa eller liknande. Nåväl, jag försöker ta det lugnt i veckan och vila lite.

Dagens jobb var nog de mest lättförtjänta pengarna hittills, det var en gymnasietvåa som skulle skriva ett övningsprov inför nationella proven. Allt jag behövde göra var att dela ut proven och sen kunde jag sitta och läsa i 1,5 timme medan jag titt som tätt lät blicken svepa över klassen för att se att ingen fuskade.

Dags för nytänkande på matfronten!

Den senaste tiden har jag blivit så otroligt less på min egen matlagning. Jag har ett litet antal rätter som jag varierar mellan och vanligen blir jag inte så lätt less på mat men nu är jag verkligen det. Idag gjorde jag slag i att laga lite ny, roligare mat, och tillredde köttfärsbiffar kryddade med Bifteki (en kryddpåse man köper), och till det så åt jag ris och tzatziki. Det är inte egentligen någon smaksensation, men det är gott och framför allt så är det annorlunda.

Jag känner att mitt nya liv kräver lite ny mat, så jag ska kolla upp lite roliga recept på grytor och annat bra. Fast jag, Malin och Daniel satt och försökte komma på vad en gryta egentligen är. Det låter ju så himla bra att svänga ihop en gryta, men består den av vatten-sky eller tomater eller vad? Och vad har man i? Malin föreslog bönor, men det kändes som att det måste till något mer. Något jag inte ska göra är ett recept som vi hittade i en av deras kokböcker som hette något i stil med "Harrys förslag på böcklinglåda". Vissa saker vet man bara.

Snöigt Vännäs

Tidigare i veckan var jag ju lärare i Vännäs och där brukar det ofta vara lite mysigare väder än i Umeå. Det är lite kallare på vintern och varmare på sommaren. Den här dagen var träden i skogen täckta av snö och det var ett alldeles speciellt ljus som inte alls gick att fånga särskilt bra på bild, men jag gjorde i alla fall ett försök.

Solen täckt av dis.

Eftersom farmor och farfar bodde i Vännäs när de levde har jag massor av minnen därifrån. Jag har alltid gillat namnet Pengsjö. Kanske för att de bodde på Pengsjövägen, kanske för att vi åkte till Pengsjö och badade ibland eller bara för att det är ett sött namn.

Lite snötäckt skog bakom skolan.

Umgås via telefon

Efter min maratonlånga arbetsvecka där jag jobbat 11 av 12 dagar känner jag mig rätt slutkörd och har därför försökt ta det väldigt lugnt i helgen. Det behövs att bara få ligga i soffan och slötitta på tv och även att få tid att prata med lite vänner. Jag och Sofia var båda hemma ikväll och tidigare idag bestämde vi oss för att umgås via telefon. Ett mycket avslappnat och trevligt sätt att förgylla en hemmakväll. Vi kopplade in hands free:n på mobilerna och sen såg vi kändisprogram på MTV, blev musikalkritiker till West End Star och mycket annat.

Det var så mysigt, för det var inte som att vi pratade koncentrerat om saker utan mer som det kan vara när man umgås i samma rum och ligger bekvämt tillbakalutade i soffan och småsnackar samtidigt som man ser tv. Tre timmar och arton minuter senare var det dags att säga godnatt, och ingen behövde ens gå hem ensam i mörkret. Jag säger inte att detta är det ultimata sättet att umgås med vänner, men när de befinner sig 70 mil bort så har det sin charm.

Spotted: Serena van der Woodsen and Isobel Coates talking on the sidewalk

Idag när jag cyklade hem från jobbet hann jag precis se min kära nästan-kusin Anna på andra sidan vägen innan hon svischade förbi åt motsatt håll. Jag ropade efter henne men hon hörde mig inte så jag cyklade lite till, men sen vände jag mig om och såg att hon hade stannat och stod och vevade med armarna. Alltså vände jag cykeln mitt i en trampning och efter att nästan ha styrt ut mot en förbipasserande bil skyndade vi oss mot varandra och omfamnades mitt på bilvägen, väldigt Hollywood. Sen stod vi och pratade på trottoaren tills vi båda blev helt nedkylda.

Det roligaste var när en tant var tvungen att stanna bakom Anna för att ett par kom gående bakom mig (det var en ganska smal trottoar, och våra cyklar stod ju där också). Anna såg inte att någon stod bakom henne och viftade entusiastiskt med armarna och hela överkroppen medan jag försökte haffa tag i hennes kappa för att undvika att hon skulle vispa till tanten. Tyvärr fick jag inget grepp, så tanten blev inblandad i vårt gestikulerande samtal vilket vi skrattade gott åt när hon gått förbi. En annan gång blev vi avbrutna av en ytterst artig ung man som frågade om vägen till stan och sen tackade och lyfte lite på mössan när han gick vidare. Slutligen var vi så kalla att vi var tvungna att gå in på cykelaffären längre ner på gatan för att kunna prata färdigt och få tina upp lite. Jag älskar spontana möten med vänner!

Läsglädjen börjar komma tillbaka

Imorse läste jag ut en bok jag hållt på med i en dryg vecka. Jag läser vanligen rätt snabbt men det går ju inte så fort när man mestadels läser några sidor på kvällen. Hur som helst känns det lite som en seger det här, de senaste åren har jag nämligen haft väldigt lite lust att läsa något alls med en allvarlig eller seriös underton. Jag som alltid tidigare varit en bokslukare har inte orkat engagera mig och slutat läsa hur många böcker som helst efter 5-15 sidor. Det är som att alla skolböcker jag har tvingats läsa (eller ok, skumläsa i alla fall) har kvävt all läslängtan och det enda jag har tagit mig igenom är feel good-böcker. Men nu när jag är färdig med universitetet så är jag helt plötsligt sugen på att läsa igen. Jag har massor av böcker i mina bokhyllor som jag köpt men aldrig läst och efter det väntar biblioteken. Hurra!

En ledig dag?/!

Nu verkar det som att min jobbsvit är bruten, och att jag efter TIO dagars konstant jobbande får en ledig dag. Visserligen hade den sjuka läraren bara eftermiddagspass idag, så det kan ju fortfarande poppa in ett jobb, men jag tror att de skulle ha ringt vid det här laget då. Det är helt absurt att jag har jobbat sen jag var i Tavelsjö förra måndagen, det känns som en annan livstid. Jag har varit så duktig att jag knappt kan tro det, och klarat av inskolningar och nya ställen och nya jobb på löpande band. Igår hade jag till exempel en spontan föreläsning om hur man skriver CV och personligt brev. Förra gången jag höll den, för ett år sen, hade jag en snajsig Power Point, men den här gången fick jag nöja mig med att rita upp på ett OH-blad medan jag pratade - detta eftersom det inte fanns några whiteboard-pennor i rummet men väl tomma OH-blad och OH-pennor.

Även om det är väldigt påfrestande och pressande att jobba massor och att allt dessutom är väldigt nytt, så är det ganska nyttigt för mig också. Jag är ju verkligen en sån person som vill ha allt planerat och strukturerat och det är en utmaning för mig att försöka slappna av och ta en dag i sänder, utan att veta vad som ska komma. Det kan ganska lätt bli så att man tänker att "jag ska slappna av och njuta när jag väl får ett fast jobb", men eftersom det kan dröja ganska länge så försöker jag träna mig i att slappna av och njuta nu, även om allt är osäkert och instabilt.

Punktering, IGEN!

Istället för en ledig dag med hemmamys har jag vikarierat i Svenska och Engelska på min underbara praktikskola Midgårdsskolan. Det blev alltså nionde dagen i sträck som jag arbetar, men det är så mycket värt att få in en fot där. Dessutom så är skolan inom cyklingsavstånd och det är jag sannerligen inte bortskämd med just nu.

Typiskt nog upptäckte jag att det inte fanns någon luft i bakdäcket när jag skulle speeda iväg imorse, men som genom ett mirakel så höll cykeln hela vägen när jag pumpade upp den med min nya lyxiga julklappspump. På vägen hem däremot tog luften slut efter 400 meter när jag försökte samma sak igen. Turligt nog hade jag ett trevligt promenadsällskap i form av Sofia på mobilen, så det gjorde inte så mycket. Jag kvistade in på Clas Ohlson och köpte ny slang som jag nu duktigt nog har opererat in i cykeln. Det är ju alltid ett företag att göra såna här saker när det inte riktigt är ens främsta talang, men på något sätt lyckades jag och förhoppningsvis har jag inte iordningställt en dödsfälla där felsatta muttrar kommer att göra så att hjulet hoppar av när jag rullar nerför Svingen eller något annat hemskt. Men en sak säger jag bara, den här cykeln måste ha världsrekord i punkteringar, det är nog MINST den nionde på tre år, och då har jag verkligen inte överdrivit. Om någon har en ny Skeppshultcykel som de vill bli av med gratis så kan jag förbarma mig...

En Betty?

Just ja, i en av klasserna jag var i idag kallade en kille mig för Betty då han inte kom ihåg vad jag hette. Han tyckte att jag såg ut som en Betty, mer specifikt som Betty i Flintstones. Man får höra mycket man inte visste om sig själv när man är ute på lärareskapader.

Bild Wikipedia

Jobb, jobb och mer jobb

För att vara arbetslös är mitt liv verkligen hektiskt och fyllt av arbete. Idag var den åttonde dagen i sträck som jag jobbade, men nu ska jag förhoppningsvis vara ledig några dagar och fokusera mig på att slutföra den eländiga C-uppsatsen. Jag känner mig oerhört less på den, men det enda jag kan göra för att bli av med den och all stress och press den innebär är ju att sätta mig ner och skriva klart den.

Egentligen hade jag tänkt vara ledig idag, men så fick jag ett vikariat på en gymnasieskola och i svenska dessutom och då kunde jag ju inte säga nej. Det jobbiga var bara att jag kom hem från vårdjobbet vid 23.40 igår kväll och skulle cykla iväg idag vid 07.40, vilket innebar att jag hade 8 timmar på mig att varva ner, somna, kliva upp och göra mig i ordning. Dagen blev väldigt fullproppad dessutom och jag fick inte en lugn stund mellan allt springande till kopiatorer och till olika byggnader för att boka tv-apparater och extra klassrum, men å andra sidan tjänar jag rätt bra på gymnasiet så det är bara att bita ihop. Själva undervisningen gick bra också, jag tror att mitt möte med vården och vilken stor utmaning det var för mig har gjort att mötet med (nästan) vilka elever som helst känns lugnt och avslappnat i jämförelse.

Tropisk solnedgång bland vassen

En av bilderna jag fotade under julen var denna. Det jag tycker är roligt med den är att den liksom påminner om såna där tropiska solnedgångsbilder med palmer i motljus - fast det här är ett vasstrå i motljus då (mest när man ser den i thumbnail-version, men lite här också). Och det är inte solnedgången ni ser utan en reflektion i Aurorum-huset, ett stort aluminiumhus. Ganska så exotiskt i alla fall.

Mitt nya helgjobb

Dagarna bara rusar fram just nu och det är knappt så att jag hinner med. Hittills har jag jobbat varenda dag den här veckan, och fyra av de dagarna har varit på mitt nya jobb som personlig assistent. Det jag har gjort är att vara den som de andra assistenterna ringer till när de behöver hjälp vid lyft och toabesök och sånt. På det hela taget har det gått väldigt bra, även om det är lite av en utmaning. Eftersom jag inte hade någon som helst erfarenhet av vård (förutom en skräck för sjukhus då) så var det lite jobbigt och omskakande i början, men nu känns det ändå helt ok. Jag känner mig till och med stolt över att jag gjort saker som jag aldrig trodde skulle gå då jag är rätt känslig av mig, men när man måste så går det mesta att klara av.

När jag inte är ute och hjälper till så sitter jag i en soffa i personalrummet och tittar på tv, men när som helst kan den otäcka telefonsignalen ringa och då är det bara att hoppa upp och hjälpa till. Det verkar variera väldigt mycket hur upptagen man är, igår kväll kunde jag ta det lugnt och sitta flera timmar framför tv:n medan jag idag har fått springa fram och tillbaka som en tok och försöka pussla att hinna laga mat hos en brukare med att hjälpa fyra andra assistenter. Det kan vara ganska stressigt, men samtidigt så är det en bra utmaning att ta det lugnt och göra en sak i taget.

Om citroner och livet

When life hands you lemons, make lemonade. Så brukar man ju säga på engelska och det är förstås sant och klokt. Fast ibland är det lite svårt att precis veta hur man ska tackla en ny situation och göra något bra av den. Just den här veckan har varit otroligt omtumlande och dessutom mycket upptagen, jag känner liksom inte igen mitt liv just nu. Men förhoppningsvis kommer det snart att bli bättre fast något helt annorlunda. För det gör väl alltid lite ont i uppbrottens och förnyelsens tid, när något nytt är på gång (tänk Karin Boye om knoppar som brister).

Jag har tänkt på det den senaste tiden, att den största omställningen ju inte är att börja studera på universitet efter gymnasiet utan att sluta studera efter nästan 20 år i skolbänken. Det är ju nu som ansvar, driftighet, uthållighet, mod och kraft krävs för att klara av det nya. Tur då att det finns familj och vänner som gör alltsammans lite lättare. Utan alla finisar som stöttar, ringer och bara finns till hade det inte alls gått vägen.

Bild från pinchmysalt

Rosa blommor

Eftersom färg piggar upp och gläder bloggar jag två bilder från i somras som jag inte gjort något med förrän nu. Båda har varit bilder som jag inte riktigt vetat vad jag har velat med, men en lätt vintagetouch kändes bra.

Verkligheten visar sitt skrämmande ansikte

Det är mycket med det jordiska just nu, måste jag säga. Jag kan inte säga annat än att livet som arbetssökande är mycket hektiskt och pressande. Igår åkte jag ut till Östra Ersboda och träffade en chef inom omsorgen om ett extrajobb som personlig assistent och redan samma kväll var jag på mitt första inskolningspass.

Det är väldigt nytt och annorlunda att vara personlig assistent och jag vet ärligt talat inte riktigt hur det ska gå. Jag måste försöka hitta något sätt att förhålla mig till arbetet och alla känslor som uppstår i kontakten med svårt sjuka människor. Jag har ju så smått börjat förstå hur det fungerar i läraryrket, men det är en helt annan typ av professionalitet som krävs inom vården. Förhoppningsvis kommer det att gå bättre när jag kommer in lite mer i jobbet, eftersom jag verkligen vill ha det här. Det är ca 20 timmar varannan helg och det ger ju lite välbehövliga pengar så att jag kan finansiera mina små inhopp som lärarvikarie som ofta bara är på några timmar åt gången och med långa restider. Det är sannerligen inte lätt att komma in i arbetslivet, men förhoppningsvis kommer det att bli kontinuerligt bättre.

17 going on 30

Det är lite kul det där med hur barn uppfattar ens ålder. När jag kom till min tvåa idag och stod i dörren och försökte få dem att ta av sig skridskor, längdåkningspjäxor och snöiga täckbyxor snabbare så frågade en av dem hur gammal jag var. Den första frågan borde ju vara vad jag heter, men eftersom de hade haft en fritidspedagog innan jag hann komma dit så visste de redan vad jag hette och ropade "Hej Moa" när jag kom gående från parkeringen. När jag sa att jag var 26 år sa en av killarna att han trodde jag var 17 år medan en av tjejerna hade trott att jag var 30 år. Den senare blev nertystad av någon annan som sa "men så får man ju inte säga". Det kändes ju bra att medelåldern på deras gissningar faktiskt låg under min egen ålder, det gäller att hitta det positiva i allt.

Vekarie igen

Idag var jag fröken igen, den här gången i en tvåa i en by ännu längre bort från Umeå. När barn är i den där åldern så kan de ju vara både otroligt söta och otroligt olydiga. Vissa drev mig till vansinne genom att hela tiden gå upp från sina platser och vandra runt, kasta saker och sjunga. Det var inte det att de inte lyssnade när jag sa till dem, men de glömde alltsammans väldigt snabbt.

Andra var hur mysiga och goa som helst. Ungefär hälften av flickorna i klassen beundrade mitt halsband för dagen (ett reafynd med stora bruna plastpärlor) och kunde inte hålla sig från att känna på det. En av tjejerna sa till och med något i stil med "åh, ditt halsband är så underbart" medan hon vördnadsfullt petade på det. Efter lunch skulle alla elever skriva något i en loggbok om vad de hade gjort under dagen och en av dem skrev med spretiga bokstäver: "idag hade vi en vekarie som heter moa. det var kul." Kan man annat än att le då?

En alldeles egen Jane Austen

Jag hittade en så rolig sak på internet: en Jane Austen action figure! Hon åtföljs av ett skrivbord, en kopia av Stolthet och fördom och en fjäderpenna som går att fästa i hennes hand. Hur trevligt vore det inte att ha miss Austen i bokhyllan!

Gosa med en isbjörn

Jag läste just en så söt artikel på Aftonbladet, som handlar om en liten isbjörnsflicka som blir omhändertagen av djurskötare. Det var ju förstås lite sorgligt att isbjörnsmamman inte kunde ta hand om sitt barn, men den lilla ungen verkar ha det bra ändå. Djurskötarna njuter av att få gosa med den lilla ungen och eftersom den behöver mycket kroppskontakt så klappar de ungen och borstar pälsen. Och ser hon inte ut att tycka att det är ganska mysigt.

Ljuvligt te-set

Ååh, det här kakfatet, kallat High Tea Cookie Stand, är bland det sötaste jag sett! Kopparna går inte av för hackor heller. Alla ljuvligheterna kommer från Anthropologie, som har så mycket vackert att man knappt kan ta in det.

Ljuvlig anteckningsbok

Titta vilken vacker anteckningsbok! Så lyxigt med silvermönster på framsidan och molnkanter... Denna underbara skapelse kommer från Nantaka Joy.

Fritidsfröken

Idag har jag vikarierat några timmar på ett fritids i en by utanför Umeå. Det är ju lite speciellt att vara på fritids, man gör liksom inte så mycket mer än att finnas till hands och styr upp lite där det behövs. Det är förstås skillnad om man är fast anställd och har ansvar för att organisera saker och ting. Men det var kul i alla fall, jag fick en uttråkad pojke att sätta sig ner och göra ett collage med bilar urklippta ur en biltidning, medlade lite smått mellan ett tjejgäng och ett killgäng samt hade gymnastik med en liten grupp tvåor. Det var en massa söta barn som frågade jag vad jag hette och som sen presenterade sig själva och alla runomkring. En 7-årig flicka frågade om jag var en ny fröken och sen sa att hon tyckte jag var cool. Vad mer kan man be om än så...

Bara rädd för mig

Ibland är Jan Stenmark grym, men han är alltid bra.

Bild från Art Bin

Världsligt vetande

Jag gjorde precis ett test för att se vad mitt Manhattan socialite namn skulle vara. Det har något att göra med Gossip Girl tror jag, en glamourös serie som jag sett under hösten. Mitt societetsnamn blev hur som helst Isabel Coates. Inte lika exklusivt som Serena van der Woodsen eller Blair Waldorf, men I'll take it.

Dyra elefanter

Ett tyg som jag verkligen gillar är elefanttyget från Svenskt tenn. Med ett meterpris på 695 kr är det förstås skamlöst dyrt men någon gång i framtiden ska jag åtminstone använda det för att sy kuddfodral av eller något.

Bild från Svenskt Tenn

Den skräckfyllda bilfärden

Idag skulle pappa och några kompisar ta bussen till Piteå tidigt på morgonen och sen åka hem med långfärdsskridskor. Min del i det hela (för jag skulle aldrig i livet följa med på åkturen) var att plocka upp dem om de inte hunnit hem innan det blev mörkt. Vid 14-tiden kom samtalet och de var då någonstans kring Ersnäs, så jag satte mig i bilen och började köra dit. När jag väl kom till Ersnäs så skulle jag köra in i skogen en bra bit. Inledningsvis gick det bra, vägen var lite isig och snöig, men det var ändå helt ok.

Ju längre tiden gick och jag inte hittade några av de avfartsskyltar jag borde se, så blev jag mer och mer nervös. Det var som att jag bara körde rakt ut i ingenstans. Vägen blev också mycket sämre, den var smalare och halare så även om hastighetsgränsen låg på 90 så körde jag inte fortare än 30-40 km/h. Det värsta var när jag körde nerför en lång, brant backe och såg att vägbanan blänkte väldigt mycket, jag bromsade in lite och bilen bara kanade. Då blev jag riktigt rädd eftersom vägen svängde samtidigt som den var brant. Genom att pumpbromsa och försiktigt svänga ut mot snön vid vägkanten fick jag i alla fall kontroll på bilen och körde sen ännu långsammare. Det var fullt av vattenfyllda diken på sidorna av vägen och jag ville inte hamna i ett sånt. Eftersom det aldrig kom någon skylt hann jag dessutom jobba upp en viss panik, det kändes som att jag var helt ensam i hela världen och det dessutom på en glashal väg i en mörk skog flera mil från bebyggelsen. Inte det roligaste precis. Till sist hittade jag i alla fall igen de tappra skridskoåkarna och jag kunde slappna av en smula. För det var inte jag som körde hem, så mycket kan jag säga!

Ett besök på min barndoms Konsum

Idag på eftermiddagen tog jag en promenad bort mot Konsum på Björx för att få lite luft och för att handla mjölk. Det var bara -5 C ute men det blåste halv storm, så jag passade på att värma upp mig lite när jag väl var inne på affären. Det blev en sån gång när jag fastnade vid bok- och tidningshyllan och bara njöt av att uppdatera mig på vad som fanns där.

Jag hittade boken som syns på bilden ovan, Den bortglömda konsten att bevara en hemlighet, som verkade väldigt mysig och bra. Det svenska omslaget var sött fast absolut inte lika fint som det här som jag hittade på Amazon, jag skulle kunna köpa en bok bara för den där omslagsbilden och så ha den framme som en tavla. Sen tittade jag lite i en ny tidning om scrapbooking, fast sakerna i var inte i min stil så det var inget för mig. Slutligen gjorde jag ett fynd vid kassan: en liten burk med vackert godis från Mattssons konfektyr för 4,90 kr. Jag köpte den inte främst för att äta utan för att fotografera, det har gått så långt nu. På det hela taget, ett givande besök.

Teburkar är trevliga

På mitt lilla fika hos Sofia förra helgen hann jag också med att fota en fin teburk. Söta teburkar i plåt är ju en sån där liten svaghet jag har och ovanpå en av mina köksskåp står det en hel rad burkar som jag inte använder men som är trevliga att se på. Den här stod tillfälligt utplacerad framför de magiska marängerna som skiner i bakgrunden.

Paltmiddag!

Min nyvunna glädje igår förbyttes snabbt i matthet när jag upptäckte hur mycket längre tid det tog att skriva in resultatet än att läsa transkriberingarna. Det borde jag kanske ha anat, men jag famlar nog efter minsta halmstrå nu. Allt jag kan göra nu är att jobba på och det gör jag. Hinner jag då inte klart till onsdag morgon så hinner jag inte det, men jag ska verkligen göra mitt bästa.

Idag blev det ett välkommet avbrott i studierna i form av en paltmiddag hos släktingarna. Jag har hunnit träffa mina kära kusiner Kristin och Marie en massa gånger över julen och det känns väldigt roligt. Ikväll var vi alla lite trötta och efter palten blev det knappast bättre. På det kom sen chokladkaka och fika och en diskussion om finsk önskemusik i P4. En mycket trevlig torsdagskväll alltså.

Det rör på sig

Nu har jag äntligen kommit till att läsa igenom de transkriberade intervjuerna och systematiskt hitta saker att skriva om i resultatdelen. Till min stora förvåning och förtjusning gick det väldigt lätt. Dels fick jag innan jul hjälp av min handledare att hitta fyra områden som min uppsats undersöker och det gör ju skrivandet lättare om det är lite organiserat. Sen kände jag att jag har stor användning för min vana att läsa och analysera texter, det var en smal sak att hitta tendenser, likheter och skillnader mellan informanterna. Nu ska jag bara skriva ner det jag har hittat för det första området. Tjohej, så bra jag är! (skrev hon ödmjukt men glatt)

Tapet-avund

En bild tagen i Kajsas underbara sovrum, en oas för alla som gillar romantik och boho-chic.

Fluffiga maränger

Just ja, här om dagen kvistade jag ner till Sofia på lite eftermiddagsfika och vad blev jag serverad om inte stora, fluffiga och perfekta maränger. Precis såna jag ville åstadkomma när jag själv skulle baka, fast mina blev ju platta, gröna ufon istället. Men om jag följer det här receptet så borde det ju bli lika luxuöst och fint kan man hoppas.

Nya året är här

Jaha, så var det ett nytt år. Det känns ju förstås inte så annorlunda jämfört med igår, men det är ändå trevligt med en fräsch start. 2008 kommer att vara året då jag fyller 27 och förhoppningsvis blir en riktig vuxen med jobb och allt.

Det nya året blev i alla fall fint infirat med en middag tillsammans med ett gäng vänner. Vi åt underbar middag och till efterrätt en av de godaste chokladkakor jag någonsin ätit: marmorerad chokladkaka med ricottaost. Tyvärr kan jag inte äta så mycket av mäktiga tårtor, men de tuggor jag fick i mig var himmelska - den var lätt och fluffig och riktigt smälte på tungan. Jag måste komma ihåg att be bakmästare AL om receptet. Nu så här på nyårsdagen borde jag komma igång med uppsatsskrivandet igen, men när man somnat vid 04 och vaknat vid 10 känner man sig inte jättepeppad på att vara akademisk.

Gårdshusdrömmar

På gårdagens promenad skådade mitt öga detta underbara gårdshus/garage/förråd på en tomt på Östermalm och jag blev alldeles salig. Det var en sån underbar kombination av turkosblått och vitt, och de mörkblå dörrarna gick inte av för hackor heller. Hur underbart vore det inte att ha ett fint gårdshus att måla i snygga färger. Helt fel vore det inte heller att ha en grusgång som leder till det och antingen snirkliga trädgårdsmöbler eller fina vitmålade träutemöbler framför.