Idag när jag cyklade hem från jobbet hann jag precis se min kära nästan-kusin Anna på andra sidan vägen innan hon svischade förbi åt motsatt håll. Jag ropade efter henne men hon hörde mig inte så jag cyklade lite till, men sen vände jag mig om och såg att hon hade stannat och stod och vevade med armarna. Alltså vände jag cykeln mitt i en trampning och efter att nästan ha styrt ut mot en förbipasserande bil skyndade vi oss mot varandra och omfamnades mitt på bilvägen, väldigt Hollywood. Sen stod vi och pratade på trottoaren tills vi båda blev helt nedkylda.
Det roligaste var när en tant var tvungen att stanna bakom Anna för att ett par kom gående bakom mig (det var en ganska smal trottoar, och våra cyklar stod ju där också). Anna såg inte att någon stod bakom henne och viftade entusiastiskt med armarna och hela överkroppen medan jag försökte haffa tag i hennes kappa för att undvika att hon skulle vispa till tanten. Tyvärr fick jag inget grepp, så tanten blev inblandad i vårt gestikulerande samtal vilket vi skrattade gott åt när hon gått förbi. En annan gång blev vi avbrutna av en ytterst artig ung man som frågade om vägen till stan och sen tackade och lyfte lite på mössan när han gick vidare. Slutligen var vi så kalla att vi var tvungna att gå in på cykelaffären längre ner på gatan för att kunna prata färdigt och få tina upp lite. Jag älskar spontana möten med vänner!
2 kommentarer:
Det var verkligen ett trevligt spontanhäng. Att vråla namn på öppen gata är att rekommendera. :)
AO
Haha, ja det var en härlig om än kylslagen upplevelse! :)
Skicka en kommentar