Idag var jag fröken igen, den här gången i en tvåa i en by ännu längre bort från Umeå. När barn är i den där åldern så kan de ju vara både otroligt söta och otroligt olydiga. Vissa drev mig till vansinne genom att hela tiden gå upp från sina platser och vandra runt, kasta saker och sjunga. Det var inte det att de inte lyssnade när jag sa till dem, men de glömde alltsammans väldigt snabbt.
Andra var hur mysiga och goa som helst. Ungefär hälften av flickorna i klassen beundrade mitt halsband för dagen (ett reafynd med stora bruna plastpärlor) och kunde inte hålla sig från att känna på det. En av tjejerna sa till och med något i stil med "åh, ditt halsband är så underbart" medan hon vördnadsfullt petade på det. Efter lunch skulle alla elever skriva något i en loggbok om vad de hade gjort under dagen och en av dem skrev med spretiga bokstäver: "idag hade vi en vekarie som heter moa. det var kul." Kan man annat än att le då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar