When life hands you lemons, make lemonade. Så brukar man ju säga på engelska och det är förstås sant och klokt. Fast ibland är det lite svårt att precis veta hur man ska tackla en ny situation och göra något bra av den. Just den här veckan har varit otroligt omtumlande och dessutom mycket upptagen, jag känner liksom inte igen mitt liv just nu. Men förhoppningsvis kommer det snart att bli bättre fast något helt annorlunda. För det gör väl alltid lite ont i uppbrottens och förnyelsens tid, när något nytt är på gång (tänk Karin Boye om knoppar som brister).Jag har tänkt på det den senaste tiden, att den största omställningen ju inte är att börja studera på universitet efter gymnasiet utan att sluta studera efter nästan 20 år i skolbänken. Det är ju nu som ansvar, driftighet, uthållighet, mod och kraft krävs för att klara av det nya. Tur då att det finns familj och vänner som gör alltsammans lite lättare. Utan alla finisar som stöttar, ringer och bara finns till hade det inte alls gått vägen.
Bild från pinchmysalt
2 kommentarer:
Lustigt! Jag tänkte exakt samma sak i morse vid diskbänken :) Du har så rätt, det är nog det som är det svåra, att våga försöka stå på egna ben.
Jag hoppas att du känner igen ditt liv snart igen.
Tack för uppmuntran!
Det lustiga är också (eller så upplever jag det iaf) att det pratas mer om att det ska vara jobbigt att flytta hemifrån och sånt, så därför kan det kännas lite överraskande när man får panik över det här.
Skicka en kommentar