Det är mycket med det jordiska just nu, måste jag säga. Jag kan inte säga annat än att livet som arbetssökande är mycket hektiskt och pressande. Igår åkte jag ut till Östra Ersboda och träffade en chef inom omsorgen om ett extrajobb som personlig assistent och redan samma kväll var jag på mitt första inskolningspass.
Det är väldigt nytt och annorlunda att vara personlig assistent och jag vet ärligt talat inte riktigt hur det ska gå. Jag måste försöka hitta något sätt att förhålla mig till arbetet och alla känslor som uppstår i kontakten med svårt sjuka människor. Jag har ju så smått börjat förstå hur det fungerar i läraryrket, men det är en helt annan typ av professionalitet som krävs inom vården. Förhoppningsvis kommer det att gå bättre när jag kommer in lite mer i jobbet, eftersom jag verkligen vill ha det här. Det är ca 20 timmar varannan helg och det ger ju lite välbehövliga pengar så att jag kan finansiera mina små inhopp som lärarvikarie som ofta bara är på några timmar åt gången och med långa restider. Det är sannerligen inte lätt att komma in i arbetslivet, men förhoppningsvis kommer det att bli kontinuerligt bättre.
2 kommentarer:
Såklart det blir bättre - finns bara en väg - uppåt! Det är dessutom så att det bara är i motvind som draken lyfter... Kramar och nosar från oss alla
Tack för allt stöd! KRAM
Skicka en kommentar