Helt klar! (och det är sant den här gången)

Nu har jag äntligen blivit helt klar med det allra sista på min uppsats. Det har ju varit en ytterst segdragen historia med många falsklarm om effektivitet och nu på slutet har det varit många "nu är jag klar men ändå inte"-milstolpar. Men den här gången är jag verkligen helt, komplett klar. Tanken var ju att man efter opponeringen skulle andas in texten och verkligen fila på alla formuleringar och sånt tills man kommit så nära perfektion man kan komma. Detta har jag inte alls orkat med då jag jobbat heltid sen några dagar efter opponeringen.

Jag har försökt fiffa till lite här och där, men i ärlighetens namn har jag inte orkat göra några riktiga djupgenomläsningar med rödpennan i högsta hugg. Istället har jag ägnat mig åt att föra in lite sista minuten-Bourdieu och trycka lite mer på klassperspektivet i hur ungdomar väljer till gymnasiet. Men nu får det helt enkelt vara bra. Jag tänker inte reflektera en enda minut mer över den här uppsatsen nu och ni kan ju tänka er hur skönt det känns. Nu är jag äntligen helt färdig med min lärarutbildning och 6,5 års universitetsstudier är till ända. Puh, jag är lite för utmattad just nu för att jubla, men glädjen är stor. Nu är det bara kvar att ansöka om och få ut sin examen, något som jag hört kan vara ett nog så stort aber. Men det är ett annat problem till en annan dag.