Nu är det skarpt läge, igen

Idag fick jag äntligen en deadline för när C-uppsatsen ska vara färdig och det magiska datumet är den 18 mars klockan 12.00. I samma mail som min nya handledare berättade detta uttryckte hon också vissa tvivel om huruvida jag skulle hinna färdigt till dess med tanke på det jag har kvar att göra. Detta gav mig en rejäl skrämselhicka som fick mig att börja arbeta som aldrig förr och hela den här dagen har jag ägnat åt att skriva klart resultatdelen (vilket jag också lyckades med!). Det är ju tyvärr så att jag inte får något som helst gjort om jag inte har en kniv mot strupen som dels får mig att sätta igång att jobba och dessutom hindrar mig från att lägga av när jag blir uttråkad (vilket jag blir ganska fort). Men samtidigt så rullar det på mycket bättre när man väl kommit igång och efter dagens kraftpass på ca 9 effektiva timmar känner jag mig ändå 99,9% säker på att jag kommer att bli klar i tid.

Det får bli ordentliga pass varje dag fram till deadline och blir det sen så att jag stupar på målsnöret (vilket jag inte kommer att göra) så har jag i alla fall kämpat en ordentlig strid. Men dessutom är det ju så att man kan få gå upp med en uppsats som inte är perfekt och det kommer jag att tjata till mig att få göra. Vad som helst bara jag får min opponering överstökad. Tanken på att behöva säga till mina föräldrar, som bokar resor hit helgen efter opponeringen, att det inte blir något kommer att vara som en extra piska så det här kommer att bli gjort och sen kommer jag att kunna njuta av att vara färdig och slippa ha ett damoklessvärd hängande över mig ständigt och jämt.