13.7.06

En busschaufför är en man med vresigt humör!

Jag avskyr att bli påhoppad av folk jag inte känner. Självklart är det jobbigt när det är någon man känner också, men det är något särskilt otrevligt när det handlar om en komplett främling. Idag när jag skulle åka buss in till stan hade jag förberett de 9 kr det kostar för ungdomar upp till 26 år (sommarpris) och lade pengarna på disken. Innan jag hann dra tillbaka handen hade han tryckt ut en vuxenbiljett åt mig och när han såg att det låg 9 kr där så sa han att, jaså skulle du ha en sån - det är bra om du säger till i förväg. Jag bad lite lojt om ursäkt, det kändes inte som att det var världens största grej nämligen att han fick trycka ut en till biljett. Men grejen var att han fortsatte pladdra på om hur besvärligt det var när folk inte sa vad de skulle ha för typ av biljett och jobbigt var det väl inte att öppna munnen och säga något. Han jämförde situationen med om jag gick in i en affär - då skulle jag ju inte bara lägga upp pengar på disken utan att säga något. Jag kände mig något stukad när jag gick och satte mig och kom först efter någon minut på att om jag nu skulle lägga pengar på disken i en affär utan att säga något så skulle kassabiträdet faktiskt fråga vad jag ville ha - inte bara ge mig en godtycklig vara, så det så!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för ditt sms, vännen! Hemskt att de alltid skall anställa folk helt utan social kompetens till kollektivtrafiken!

Anonym sa...

Vilken mästrande typ. Och just på bussar är sådant så jobbigt. Allt man vill är ju liksom att betala för sin biljett/visa upp sitt färdbevis och gå och sätta sig, men närå. Jag var nyligen med om en bisarr busshändelse, liknande den du varit med om. Här kommer den :) Jag hade, liksom du, förberett mig väl genom att ta fram precis vad bussresan kostade (20 kr). Klev på bussen och la en tjuga på disken, nöjd över att för en gång skull inte fumla med mynt - det var bara för chauffören att stämpla en biljett -trodde jag. Chauffören bara tittade på mig och sa: "jaha, och hur ska vi ha det?" Jag förstod ingenting, men av hans ton fick jag känslan av att ha gjort något oförlåtligt. Jag frågade om det kostade mer, varpå han, skitsurt, sa att tjugo kronor var helt pris. Jamen då är det ju rätt, menade jag. Han: "helt pris?" Jag: "JA, helt pris". Först då kopplade jag att han trodde att jag var yngre än jag var och följaktligen skulle ha rabatt. Men hur svårt kan det vara att innan biljetten stämplas ställa en enkel fråga: "åker du för helt pris?", eller liknande, istället för att tala i något som liknar gåtor.
/Annika

Anna Riklund sa...

Ja, och om det vore så att affären bara sålde en enda vara (som bussen) hade du ju visst kunnat lägga fram pengarna sådär. Vilket pucko!

Kanske du gillar:

Related Posts with Thumbnails