Här handlar det om tante Léonies och övrigt byfolks behov av att veta exakt vem varje person som passerar genom Combray är, på det sätt som är vanligt på små ställen. Lite small town charm helt enkelt...
"Men tante Léonie visste mycket väl att det inte var för ingenting som hon ringt på Francoise, ty i Combray var en person 'som man inte kände igen' lika fantastisk som en mytologisk gudomlighet, och varje gång en sådan förbluffande uppenbarelse visat sig på Rue du Saint-Esprit eller på torget, hade närmare efterforskningar slutligen reducerat sagofiguren till vanliga mänskliga proportioner; det visade sig alltid vara 'någon man kände', antingen personligen eller också mera abstrakt genom vederbörandes samhällsställning i egenskap av nära eller avslägsen släkting till någon i Combray. Än var det madame Sautons son som kom hem från militärtjänsten, än abbé Perdreaus brorsdotter som kom hem från klosterskolan, än kyrkoherdens bror som var skatteuppbördsman i Châteaudun och blivit pensionerad eller kommit hit över helgen. Vid första anblicken av dem hade man fått det oroande intrycket att det i Combray fanns folk som man inte kände, helt enkelt emedan man inte genast kunnat identifiera dem. Och ändå hade både madame Sauton och kyrkoherden varskott om att de väntade 'långväga besök'."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar