
Redan när jag satte mig i bilen och upplevde ett illamående komma krypande förstod jag att det var en dålig idé, men när jag väl föresatt mig något så är jag oerhört envis. Jag gick runt ett tag på Kvantum och höll fast mig i hyllkanter och stödde mig på vagnen tills jag gav upp hjälpsamhetsförsöket, köpte mitt godis och satte mig i bilens nerlutade förarsäte och väntade på att pappa skulle bli klar med handlingen så vi kunde åka hem. Väl hemma var jag ännu mer utmattad än förut och efter att ha ätit lite kvällsfika var jag inte ens sugen på godiset längre, men jag fick det i alla fall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar