Badkrukan inom mig

Jag har blivit en riktig badkruka med åren har jag insett. När jag var liten kunde jag bada hur länge som helst och i vilka temperaturer som helst. Numer är det en plågsamt lång process innan jag doppat hela mig, jag måste liksom långsamt vänja mig vid temperaturen. Dessutom ingår det mycket ooh-ande och iih-ande, uppdragna axlar och viftande armar innan hela jag är blöt. För några somrar sen var jag och badade med en vän och hennes kompis. Efter att ha iakttagit min badprocess tyckte vännens kompis att jag såg ut som en Fellini-kvinna när jag badade, vilket jag tyckte var en schysst kommentar. Allt som andas Italien och 50-tal är bra i min bok...