Posthumorn är sorgligt missförstådd

Vissa dagar när jag delar ut min post får jag lust att göra något lite galet och oväntat. På en radhusgata går jag exempelvis förbi en gavel där det är ett rätt glest staket och där någon ofta sitter och solar på andra sidan. Idag greps jag av en stor lust att sticka in deras brev i gliporna i staketet och stå där tyst och bara möjligen flaxa lite med breven tills de såg mig. Fast antagligen hade de inte uppskattat humorn i det hela utan bara tyckt jag var knäpp, så jag avstod :)