En vän som snart ska åka ner till södern efter semester i några veckor med familjen sa nyss till mig att hon kände den där slutet av sommaren-känslan. Det där vemodet som brukar infinna sig i slutet av något som varit bra, en nostalgisk känsla av att nu börjar det dra mot sitt slut och sen är detta ett minne blott. Jag är drottningen av nostalgi, men just nu känner jag mig inte nostalgisk över att sommaren kommer att ta slut. Visserligen har jag ju fyra veckor kvar att jobba, men det känns ändå inte som att det där vanliga vemodet kommer att infinna sig.
Det har varit en så konstig sommar av måna anledningar, på något sätt känns det som att jag befinner mig i ett undantagstillstånd just nu. Det har varit många saker som har varit bra och roliga också, men allt har varit så annorlunda ändå. Jag tror lite har att göra med att jag mentalt har mitt hem i Umeå numer, men det är något annat odefinierbart också. Kontentan är i alla fall att jag för en gångs skull verkligen längtar till hösten, jag är så himla peppad på att få komma ner till Umeå och sätta igång med skolan och hela det sociala livet. Så, just nu verkar det som att sommarnostalgin är ett minne blott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar