En lärares vedermödor

Jag känner att jag upprepar mig själv, men oj vilken dag det var idag! Det var ju alltså första praktikdagen på en högstadieskola och mina tankar förflyttar sig osökt till apberget på zoo. Jag har inte gjort speciellt mycket, men det var ändå otroligt ansträngande bara att sitta med. På två av lektionerna skulle de skriva ihop argumenterande texter och det var förstås ingen som kom igång att göra något. Istället för att bara observera slog jag mig ner vid ett killbord och försökte få dem att tänka ut ämnen, hitta argument för och emot och så fick jag hjälpa dem med förslag på inledningar. Jag kände mig så nöjd efter första omgången eftersom den killgruppen faktiskt fick ihop sina texter och de var inte speciellt tonårsmuppiga mot mig som lärare heller. I andra klassen däremot var eleverna mer störiga och några skrev texter som uttryckte åsikter som strider mot skolans värdegrund och människosyn, så där blev det genast mer besvärligt. Det går ju inte så bra att argumentera med en obstinat 15-åring precis.

Samtidigt som de kan vara hemskt besvärliga och uttröttande i den åldern så är de på något vis charmerande också, de har liksom en direkthet som vässas bort senare i livet. Så är det ganska fint att verkligen se hur de är mitt i sin utveckling, de är mitt i processen att upptäcka vilka de är och vad de håller på med här i livet. Finnigheten, bröligheten, uppstudsigheten, obekvämheten och den allmänna otajmingen i kroppsrörelser och tal är bara en liten bieffekt.