Det är en utmattad person som bloggar idag. Jag har åkt nattåg,vilket på ett sätt naturligtvis har en romantisk air över sig fast det i praktiken är rätt obekvämt. Jag kunde nämligen inte sova speciellt mycket i natt, jag låg vaken långa perioder och när jag väl sov så var det väldigt lätt. Detta trots ögonmask och öronproppar. Typiskt nog hade jag äntligen kommit in i en liten sömncykel när jag 05.30 väcktes av konduktören. Då var det nämligen en halvtimme kvar tills jag skulle hoppa av i Gävle och byta till ett annat tåg till Falun.
Vilka var mina kära medpassagerare då? Mina värsta farhågor om ett grabbgäng i 20-årsåldern som skulle bröla och festa hela natten var lyckligtvis obesannade. Istället var det redan bäddat när jag kom ombord vid 21.30. Det var ett lustigt äldre par där damen var något sur och gnällig medan herrn var glättig och skämtade om att det ju var fruntimrenas jobb att bädda sängarna (vilket han åkte på att att göra på översta våningen, åt sig och sin fru). När hon väl hade kommit upp dit (en bragd visserligen) och lagt sig till rätta för att läsa en Svensk Damtidning, tyckte hon att taklampan var för stark och sa med missnöjd röst till mig "tjejen, du där nere - hur slår man av lampan?". Istället för att bli irriterad på den typen av människor känner jag mig närmast road, det är bara komiskt hur man kan bli snipig över precis allt.
Det enda andra utmärkande var en mor och dotter (tror jag) som också skulle av i Gävle. Efter att konduktören hade väckt oss (kl 05.30 alltså) var det som att de tyckte att det var morgon, så de satte igång att tjattra väldigt högt. Eftersom de andra passagerarna skulle av tre timmar senare förbarmade jag mig och viskade att vi kanske skulle vara lite tysta så att de fick sova. Hur uppför jag mig själv när jag åker nattåg då? Ja, förutom min tendens att bara måsta gå på toa några extra gånger bara för säkerhets skull så var jag nog en perfekt medresenär :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar