I min trappuppgång är belysningen på en timer och brukar vanligen slockna precis när jag går upp för trappen efter att ha hämtat min tvätt i tvättstugan. Därför trycker jag alltid på lampknappen innan jag börjar gå i trappen, man vet liksom aldrig när den ska slockna. Idag glömde jag dock det och lampan slocknade när jag var mitt mellan min våning och våningen under. Jag fick alltså treva mig upp för en trapp i totalt mörker och med en tung tvättpåse på en axeln, vilket inte är det roligaste när man är totalt mörkrädd som jag.
Jag lyckades tvinga bort paniken och försöka känna efter var grannen mitt emot mig hade sin lampknapp (hans dörr är närmast trappen och det sitter en knapp bredvid varje dörr). Problemet var bara att jag istället råkade plinga på hans dörr. Nu kan det ju tyckas att det inte är en så stor sak att råka plinga på hos någon, men jag fick en sån där panikkänsla man kan få som barn - att ingen får komma på en med att ha tagit glass eller dylikt. Alltså flydde jag mot min egen dörr och krafsade desperat efter min egen lysknapp och sen fipplade jag med nyckeln för att kunna låsa upp min dörr och hinna in innan han öppnade. Som tur var så hann jag och slapp utsätta mig för att interagera med en granne... Det vore förresten första gången jag såg honom, och då har jag ändå bott här i snart tre år! Nåväl, slutet gott, allting gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar