Det blir ju ofrånkomligt så att det handlar mycket om hundar här i Falun. Idag fick jag världens skrämselhicka och det var lilla Manne som orsakade den. Jag släppte ut honom på gården så att han skulle kunna vara ute ett litet tag medan jag tog storebror Odin på en längre promenad (mamma var hemma och skulle släppa in Manne när han ville in). Jag stängde grinden ordenligt och försökte att inte lyssna på de hjärtskärande gnyendena från Manne som naturligtvis ville följa med.
När jag och Odin hade gått i fem minuter och svängt runt hörn och gått under tunnlar så kom plötsligt Manne springande. Han hade alltså tagit sig ut och nosat reda på oss eftersom han så gärna ville komma med. Jag började genast kallsvettas över allt som hade kunnat hända och vände förstås om och fick anstränga mig för att få Manne att hålla sig nära oss så att han inte skulle bli överkörd av någon bil eller något. Till råga på allt kom det några personer gående och Manne gick åt deras håll för att nosa lite, men grejen är att herr schäfer vakthund inte gillar när någon ens tittar på Manne så han började skälla och resa ragg fast de inte ens hade gjort något. Manne har ju heller inget trafikvett så jag hade ett himla sjå med att försöka hindra honom från att springa rakt över vägen i alla korsningar. Till sist hade jag i alla fall fått in honom säkert i huset och kunde andas ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar